Det går bra nu, men …
Med tanke på alla spekulationer som föregått det amerikanska mellanårsvalet passerade det tämligen obemärkt – åtminstone på de nordiska aktiemarknaderna. I skrivande stund ser veckan ut att sluta på ett litet minus både i Sverige och Finland. Konjunkturoron ligger alltjämt som en våt filt över marknaderna, med en svag utveckling för verkstad och basindustri medan mer ”defensiva” aktier (som teleoperatörer, läkemedelsbolag och dagligvaror) lyckades stiga något. På samma tema noterar jag att råoljan nu har fallit med nästan 20 USD/fat från toppnoteringarna i början av oktober. Marknadens aktörer verkar i allt större utsträckning förbereda sig på en kommande recession. Om den kommer eller inte är mer osäkert – i alla fall om man får döma av de bolagsbesök jag gjorde i Helsingfors och Esbo under veckan.
Stora Enso höll sin årliga kapitalmarknadsdag på onsdagen. I allt väsentligt tecknar man en bild av fortsatt stark efterfrågan på koncernens produkter. Efterfrågan växer stabilt på de flesta områden, samtidigt som det inte kommer mycket ny kapacitet till marknaden de närmaste åren, vilket även orderböckerna hos bland annat Valmet vittnar om. Även om produktpriserna kanske inte ska så mycket högre på kort sikt är lönsamheten på dagens nivåer mycket god. Jag kan inte låta bli att imponeras över den omställning som Stora Enso gjort under de senaste tio åren, från en utpräglad producent av grafiska papper till att i ökad utsträckning tillverka förpackningsmaterial. Den kvalitetshöjning som detta innebär verkar inte helt reflekteras i dagens aktiekurs som ger ett P/E-tal på drygt 9x för 2019.
Besöken hos några av de finska verkstadsbolagen (Kone, Konecranes, Cargotec, Valmet och Metso) under torsdagen gav ett liknande intryck. Jag får inga signaler om en större nedgång i efterfrågan. Däremot klagar några av bolagen över att de har svårt att rekrytera personal till sina serviceoch eftermarknadsaktiviteter i vissa regioner. Och självfallet varnar alla över de potentiella konsekvenserna av ett upptrappat handelskrig. ”Det går bra nu, men…” är en vanlig början på kommentaren om det aktuella marknadsläget, följt av en längre utläggning om diverse makroekonomiska risker. När förutsättningarna för 2019 summeras är helhetsintrycket ändå ganska ljust – för det enskilda bolaget. Känslan efter torsdagen är att Kone, Konecranes och Valmet mycket väl kan få ett starkt 2019, åtminstone vad gäller efterfrågan. Cargotec påverkas fortfarande negativt av en trög fartygsmarknad för MacGregor och Metso upplever inte helt oväntat en viss osäkerhet beroende på metallprisernas utveckling.
Värderingen av finska verkstadsaktier är inte på något sätt orimlig, och inte minst dividendavkastningen hos några av bolagen (Kone, Metso och Konecranes har alla starka balansräkningar och en förväntad yield på 4 procent eller mer) gör att åtminstone den långsiktige placeraren borde kunna få en hygglig avkastning på 2–3 års sikt från dagens nivåer. Och med lite tur kan vi om några kvartal konstatera att det fortfarande går bra. Som alltid följt av ett ”men…”.
”Besöken hos några av de finska verkstadsbolagen (Kone, Konecranes, Cargotec, Valmet och Metso) under torsdagen gav ett liknande intryck. Jag får inga signaler om en större nedgång i efterfrågan.”