De digitala renhållningsarbetarna
■ I oktober hölls åter Prix Europa, Europas största festival för tv-, radio- och internetproduktioner. Vinnaren i tv-dokumentärklassen var Hans Blocks och Moritz Riesewicks dokumentär The Cleaners från 2018.
Det är inte första gången som det görs en dokumentär om den moderering som sker av det material som sprids i sociala medier, men The Cleaners torde höra till de mest ambitiösa granskningar av ämnet som gjorts. Perspektivet är brett och mångsidigt, man lyckas verkligen belysa problematiken från många olika håll.
Dokumentärens huvudpersoner är fem innehållsmoderatorer på nätet, fem unga personer i Manila som jobbar med detta renhållningsarbete. I Filippinerna har tiotusentals personer detta jobb, och det är förstås ingen tillfällighet att dessa uppgifter outsourcats till ett låglöneland. Det är ett psykiskt tungt smutsjobb på grund av de chockerande visuella intryck man utsätts för dagligen – alla påverkas på något sätt, en del klarar inte av det.
Moderatorerna har att ta ställning till tusenstals bilder och videor om dagen på plattformar som Facebook, Youtube och Twitter, och ska på ett kort ögonblick besluta om materialet ska raderas.
Det är barnpornografi, terroristpropaganda, tortyr och övergrepp, men även annat material som någon kan uppleva som obekvämt eller stötande.
Det är ett mycket komplicerat jobb med ett stort ansvar och snabbt uppstår frågor kring yttrandefrihet och demokrati. Alltid är saker nämligen inte som de ser ut att vara, framför allt kan det vara svårt för en person i en del av världen att tolka bilder från obekanta kulturer och sammanhang. Det är lätt hänt att gå diktaturregimers ärenden, något som sociala medier kritiserats för när de går med på att en viss typ av material spärras i vissa länder.
Även tidigare anställda på dessa storbolag intervjuas, vilket bara bekräftar intrycket av att vi har skapat ett monster som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera. Vi har helt enkelt ett demokrati- och yttrandefrihetsproblem – samtidigt som det är uppenbart att kontroll och moderering är högst nödvändigt i träsket.
Dokumentären belyser mycket förtjänstfullt en urvalsprocess som sker i det fördolda och vars riktlinjer det inte finns mycket insyn i. För en gångs skull känns en nittio minuter lång dokumentär inte en minut för lång.
Talande är att ingen ansvarig på storbolagen i Silicon Valley har ställt upp för intervju. Yle fem 22.00