Mitt sexliv har varit mer aktivt på äldre dagar än tidigare i livet och jag kom med i det här projektet för att jag tänkte att jag kan ha något att berätta.
Som en del av teaterfestivalen Baltic Circle får sex lokala seniorer stiga fram i rampljuset och berätta om sina upplevelser inom kärlek och sex. Det är dags att spräcka ett segt tabu.
Projektet All the sex I’ve ever had genomförs på teaterfestivalen Baltic Circle som pågår i veckan.
När en människa levt mer än låt säga sextiofem, sjuttio år slutar hen vara en sexuell varelse. Eller?
Svar: fel. Det som dock stämmer är att äldre personers sexualitet är en nästan helt undangömd och osynliggjord sak, direkt ett tabu. Inte ska våra föräldrar vara intresserade av sex, och i alla fall inte våra mor- och farföräldrar.
Bland annat för att ruska om detta tabu är 74-åriga Silja Päätalo, 85-åriga Eila Järveläinen och 70-åriga Jouko ”Jokke” Lehtonen nu med i ett teaterprojekt som går under namnet All The Sex I’ve Ever Had (allt sex jag någonsin haft).
Den dokumentära föreställningens syfte är att lyfta fram äldre personer som sällan står i rampljuset och visa på den mångfald och rikedom som långa liv kan rymma. Perspektivet är uttryckligen kärlekslivet och sexlivet: var allting började och hur det ser ut nu.
Den glada trion jag möter är hälften av den grupp som under teaterfestivalen Baltic Circle kommer att berätta för publiken om sina sorger och glädjeämnen inom kärlek och sex.
Vi går rakt på sak: Det är alltså en myt att äldre människor inte är sexuellt aktiva? – Jag vet inte, jag är inte gammal ännu! skrattar Jouko Lehtonen, och Eila Järveläinen, som i somras fyllt 85, håller med.
– Ja, jag undrar när det tar slut. Mitt sexliv har varit mer aktivt på äldre dagar än tidigare i livet och jag kom med i det här projektet för att jag tänkte att jag kan ha något att be- rätta, säger Järveläinen och skrattar gott.
Hennes man gick bort i fjol men ganska snart efter det mötte hon en man via tjänsten E-kontakti.
– Vi kan ses bara ungefär en gång i månaden och det är för sällan, så jag söker nog ännu någon jag kunde träffa lite oftare, säger hon.
Också Silja Päätalo och Jouko Lehtonen är ensamstående – frånskild respektive änkling – men lever ut sin sexualitet trots det, på olika sätt.
– Jag har på intet vis slutat vara en sexuell varelse utan är öppen för alla strömningar. Sexualitet kan dessutom uttryckas på olika sätt, det handlar inte bara om samlag, säger Päätalo.
Hon berättar att då hon skilt sig kom en grannfru till henne med ett
svart glasäpple och orden: Se till att du inte börjar hänga i barer, de bästa hämtas hemifrån. Nu säger Päätalo att hon känner en viss ånger över att hon inte varit mer aktiv inom området.
– Jag har varit lite lat och nöjt mig med substitut: på med blomsterhatten och till teatern bara. Jag kunde ha varit mer initiativtagande, men har svalt attityden att en kvinna inte ska vara aktiv, åtminstone inte en äldre kvinna. Att vara med i det här projektet har fungerat som en väckarklocka, och jag hoppas att föreställningen kan vara det för flera, säger hon.
Inte farligt att prata
Det är det kanadensiska teaterbolaget Mammalian Diving Reflex och dess grundare Darren O’Donnell som står bakom den kommande föreställningen och dess koncept. Två av gruppens medarbetare, Melika Ramic och Annalise Prodor, tillbringar nu fem veckor i Helsingfors för att arbeta fram föreställningen.
– Först gör vi olika övningar i grupp och lär känna varandra. Sedan intervjuas alla enskilt i fyra timmar, och utgående från berättelserna skriver vi manus, berättar Ramic.
Det första arbetsgruppen gjorde tillsammans var att alla berättade om den första gången de hade sex, den senaste gången, den sämsta gången och den bästa gången. Det ta gällde inte bara de medverkande seniorerna utan även regissörerna.
– Det var nog det häftigaste, då gick man över någon gräns. Efter det har det varit lätt att berätta. Man märkte att man inte dör av att tala om sådana här saker, säger Eila Järveläinen.
De långa intervjuerna upplever alla tre som givande, om än känslomässigt delvis tunga.
– Inte har man hunnit tänka igenom hela livet på det sättet, från början till slut. Det var spännande och jag har lärt känna mig själv bättre, säger Jouko Lehtonen.
Järveläinen berättar att hon som vuxen fått hitta knep att uttrycka och känna igen känslor, eftersom man inte gjorde det i hennes barndomshem. Genom att skriva dikter har hon kommit underfund med vad hon känner.
Lehtonen för sin del har dansat hela livet, och säger att en stund på scenen kan kännas nästan lika extatisk som ett bra ligg.
Social akupunktur
Det här är den sjuttonde versionen av All The Sex I’ve Ever Had som Mammaliangruppen gör. Föreställningen har förverkligats runtom i världen, från Singapore till Sydney, Philadelphia till Prag. Teaterbolaget turnerar världen runt också med en mängd andra koncept, som alla handlar om att engagera den lokala befolkningen, om det så är barn, unga, utslagna, äldre eller andra grupper i någon slags marginal.
– Att sprida givmildhet, ge uppmärksamhet åt dem som sällan får den och ge ordet till dem inte hörs, berättar Annalise Prodor.
– De seniorer som tidigare deltagit i det här projektet har blivit tagna av att någon faktiskt är intresserad av deras liv. Ofta får de stående ovationer, de är för en gångs skull stjärnor och det är så fint. Jag gråter alltid minst en gång per föreställning, ler Prodor.
Jouko Lehtonen hoppas att de som kommer för att se föreställningen berättar vidare om den.
– Visst har det här en samhällelig aspekt. Om det är så att äldre nästan förbjuds tala om någon sak, så kan man plötsligt säga att de inte egentligen behövs till något alls, inte behöver de rösta heller. De kan lika väl gömmas någonstans.
– Teatern är ett bra medium för det här synliggörandet. Sådana här är vi, så här tänker vi, säger Silja Päätalo. Eila Järveläinen brister ut i sång: – I am waiting, I am dating, a very lovely man, he’s so fine, he’s so kind... All The Sex I’ve Ever Had ges i Louhisalen i Hagalund 15–17.11.
Jag har på intet vis slutat vara en sexuell varelse utan är öppen för alla strömningar. Sexualitet kan dessutom uttryckas på olika sätt, det handlar inte bara om samlag. Silja Päätalo