Nu jagas spökvårdare
Påhittad personal och döda vårdare snyggar upp statistiken över personalen i vården. – Det är både fel och farligt, säger Silja Paavola, ordförande för Finlands närvårdar- och primärskötarförbund Super.
Fusk med arbetslistor, speciellt inom äldreomsorgen, ger Regionförvaltningsverkets inspektörer extraarbete som de kunde klara sig utan. Fenomenet har vuxit under de två senaste åren.
– Ja, informationen mellan schema och verklighet kan stämma dåligt överens, säger ledande överinspektör MarjaLeena Stenroos.
För några veckor sedan körde närvårdarnas och primärskötarnas förbund Super i gång en kampanj för att hitta spökvårdarna – de som finns på arbetslistan, men inte på arbetsplatsen. Anmälningarna började rinna in. – Tro mig, vi har sett många varianter, till och med en avliden vårdare på schemat, säger Paavola. Hon har sett kopior av arbetslistor med vårdpersonal som hetat Joku Hoitaja (Någon Vårdare), Jaska Jokunen (Charlie Brown) och Vuosilomasijainen (Semestervikarie).
– Ibland handlar det om planering och önsketänkande. Man planerar in Någon Vårdare och så kommer ändå ingen.
Enligt Paavola existerar problemet i hela landet.
– Folk kan tro att det här gäller de stora städerna som Helsingfors, Tammerfors eller Åbo, men så är det inte. Spökvårdarna finns över hela landet, men oftast på privatsidan i äldrevården.
Ni har ringt upp företagen och konfronterat dem. Vad får ni för svar? – Att det inte stämmer, att det inte står så i listorna, men vi fortsätter envist med att säga att vi vet att ni inte har tillräckligt många vårdare på plats och att vi vill att de fixar situationen, säger Paavola.
För hennes del börjar tålamodet tryta.
– Varje gång skickar vi en upplysning till Regionförvaltningsverket, men där har de händerna fulla. Jag begriper att de inte hinner undersöka alla fall genast, men i något skede måste vi väl börja publicera namnen på de här vårdgivarna. Än har vi inte gjort det, utan hoppats på att situationen kan lösas på vårdinrättningarna, säger Paavola.
Förbundet upplyser sina medlemmar om att var och en i vården har en plikt att anmäla olägenheter på arbetsplatsen utan att straffas för det. Ändå är det med rädsla i rösten folk ringer till Super. Någon berättar att hen är den där spökvårdaren på listan, någon säger att hen är den som gör jobbet som fusknamnet på arbetslistan egentligen borde sköta.
– De berättar hur det är, men säger sedan att jag inte får nämna deras namn eller avdelning. Då säger jag att jag måste kunna kontakta rätt instans om problemet, annars försvinner det ju ingenstans, säger Paavola.
Sker det här fusket också inom den offentliga vården? – Ja, men det är vanligare på privatsidan. Av hundra fall kan kring åtta handla om offentlig vård och det gäller avdelningar för dem som är svagast. I Finland fuskar man med vårdarantalet bland annat för de äldre, för funktionshindrade och barn, säger Paavola.
– Vi betalar ju för den här vården och då ska man få den. Dessutom är det illa för svaga äldre att det in te finns tillräckligt många som tar hand om dem. Genom att underdimensionera antalet vårdare gör vi äldre som är svaga i benen sängliggande i onödan, säger Paavola.
På Regionförvaltningsverket i södra Finland bekräftar ledande överinspektören för socialvården Marja-Liisa Stenroos bilden.
– Det här är ett fenomen som ökat under de två senaste åren och fallen finns över hela landet, främst i äldreomsorgen. Vi hittar dem både under egna inspektioner och efter att ha fått in anmälningar.
Stenroos säger att arbetsplatserna inte alltid vill medge problemet.
– Vi skulle verkligen inte ha tid att rota igenom en massa scheman i olika digitala system så här i detalj och sedan reda ut vilken utbildning de på listan har och om de har varit närvarande, men det är klart att fusk förekommer. Det ser också de som arbetar med arbetarskyddsfrågor.