Gröna: ”Räcker inte att bara backa nedskärningar”
En miljard för utbildning, det efterlyser De grönas ordförande Pekka Haavisto i sitt första linjetal, sedan han för två veckor sedan valdes att ersätta Touko Alato som är sjukskriven.
– Vi måste återvinna finländarnas förtroende för utbildning. Det räcker inte med att ta tillbaka regeringens nedskärningar. Det behövs mera ambition, säger Haavisto.
Det är inte innehållet som är nytt då Pekka Haavisto (Gröna) håller sitt första linjetal under veckoslutet, inför De grönas partidelegation. De gröna har redan ritat upp sina linjer, gjort sina skuggbudgetar, talat om klimat och utbildning.
Det som framträder nu är hur mycket valspurten består av. Under en övergångsperiod har De gröna haft en sjukskriven ordförande. Det har drabbat partiet både i organisationen – där kandidatarbetet och fotarbetet släpat efter – och i presssen, där artiklar om De gröna handlat om annat än deras politiska substansfrågor.
Eller som gruppordförande Krista Mikkonen uttrycker det:
– Man har kanske en viss kvot som parti, och nu, efter att vår kvoten uppfyllts av andra saker, kan vi få in våra substansfrågor i den igen.
Haavisto har fått rivstarta som tillfällig ordförande.
Han berättar att de första veckorna gått ut på att åtgärda det uppdämda behovet av kandidatjakt på fältet och hinna i kapp. Det är inget litet uppdrag. Kandidatuppställningen är central. I valbåset är det inte partiledare man tittar på.
Haavisto säger dessutom att målet är att gå framåt i alla valkretsar. Och att bli ett av de tre största partierna igen - något de gröna sniffade på i fjol då opinionsmätningarna visade på 16–17 procent.
– De betyder antingen att nån annan måste sjunka eller att vi går framåt. Jag hoppas vi går framåt, säger Haavisto.
Han utelämnar åt andra att notera att det i praktiken innebär att gå förbi Centern, som varit på nedgång. De gröna och Centern tävlar inte om samma väljare, men det är en motsättning som är tillräckligt tydlig för båda att angripa i en valrörelse. Det handlar skogar, torv, träskmark, stad och landsbygd, men också om familjeledigheter.
Centern har samtidigt släppt sitt program som heter ”realistiskt grön”, och tar fasta på nya skogar på åkermark, bland annat. De gröna anser att det är för långsamt. Kampen om hur det realistiskt gröna ska se ut kan få fart på både Centern och De gröna.
”Pekka Haavisto ska hinna med både fotarbete och hjärnarbete, och ställer ett högt mål: De gröna vill upp bland de tre största partierna – i i praktiken gå förbi Centern.” SYLVIA BJON
Nedgången avstannar?
Haavistos uppdrag är att fylla luftrummet med ämnen De gröna vill tala om. Det räcker inte med utbildning och miljö som slagord, för där tävlar många partier. Då tvingas man få in komplicerade och omstridda frågor i en hetsig valrörelse. Transport, torv, företagsstöd, gruvdrift, kolsänkor och koldioxidbindning får lätt propellerhattnivå. Samtidigt kommer andra att vara i luven på dem om industrijobb, cellulosafabriker som De gröna inte vill ha fler av, skogen och kärnkraft.
De grönas nedgång verkar i HS senaste opinionsmätning har avstannat. Om partiet stannar på drygt tolv procent vore det en valseger med nästan 50 procents uppgång sedan 2015.
Det har överskuggats av det faktum att De gröna i fjol nådde ännu högre i mätningarna. De gröna ser det som ett tecken på att de permanent utökat sin potential. Det finns alltså fler än tidigare som kan tänka sig att rösta på De gröna, även om de möjligen inte gör det nu i vår. Har det gröna kortet kommit in i packen av tänkbara alternativ hos nya väljare finns det kanske där än. Frågan är vilket kort som ligger överst just nu.
SDP leder mätningarna och dominerar. Partiet har lyfts av oron över löntagarnas ställning i det framtida arbetslivet, löftet om en hundralapp till pensionärer, regeringens sanktioner mot arbetslösa och andra frågor som drar väljarnas blickar till sin egen plånbok och bort från skyddet av träskmarker.
De gröna behöver ett klimatval. Haavisto själv är optimistisk. Han säger att de flesta partier är med på att lyfta fram det, och att oron för natu- ren och artrikedomen har en konkret genomslagskraft bland unga.
Driver en ”utbildningsmiljard”
Spektakulära angrepp på andra lyser med sin frånvaro i Haavistos linjetal. De har inte hört till hans stil. Som tidigare minister passar det Haavisto bättre att avspegla allmän regeringsduglighet.
Därför kommer också de små gliringarna med stillsam humor. En handlar om Antti Rinnes ”förlossningstalko”, men utan att nämna namn.
– Jag kommer inte att föreslå något tindertalko, inget förälskelsetalko och inget kärlekstalko. Det är en privat angelägenhet och till alla lycka inget som samhället bestämmer om. Däremot behövs ett barnvänligt samhälle.
Haavisto kommer också med ett löfte som retoriskt liknar Rinnes ”Valborgshundring” till pensionärerna: Han talar om en ”utbildningsmiljard”, som kanske inte kan materialiseras direkt utan eventuellt stegvis.
Det är visserligen också ett löfte om stora pengar – ändå slipper Haavisto att gå med samma måltavla på ryggen som Rinne fått. Samlingspartiet, som annars jagar utgifter, aktar sig för att profilera sig som utbildningsmotståndare efter det snöpliga skollöftet i förra valet.