Kina ändrade kurs om tigern
En global proteststorm fick Kina att göra en helomvändning och backa en omstridd lagändring. Den planerade hävningen av lagen som förbjuder handel med tigerben och noshörningshorn hade kunnat bli en dödsstöt för de trängda arterna, anser flera djurrättsor
I dag finns det bara 3 900 tigrar som lever i det fria och arten klassas som akut hotad. Trots det hotade Kina nyligen att häva den lag som förbjuder handel med tigerben. Proteststormen blev massiv och tvingade Kina att ändra kurs.
Med bara omkring 30 000 individer i det vilda, klassas noshörningen som en utrotningshotad djurart. Bara i Sydafrika dödas tre noshörningar varje dag för dess horn, ett eftertraktat byte bland tjuvjägare, som på den svarta marknaden kan få stora summor för hornen. Tigern har det inte mycket bättre ställt. Enligt uppskattningar finns endast 3 900 individer kvar.
– Det är extremt lite! Stammen är så liten att det verkligen inte behövs någon mer press på den, säger naturskyddsexpert Tanja Pirinen på WWF:s Finlandsfilial.
Då Kina i slutet av oktober meddelade att landet häver förbudet mot handel med tigerben och noshörningshorn lät motreaktionerna inte vänta på sig. Bland annat Världsnaturfonden WWF hör till de organisationer som i hårda ordalag fördömde Kinas beslut.
– Det var ett mycket tråkigt och beklagansvärt beslut som kom som en stor överraskning. I början av det här året förbjöd Kina handel med elfenben, vilket tydde på positiv attityd och ledarskap i arbetet för att hjälpa utrotningshotade arter och bekämpa tjuvjakt. Att slopa handelsförbudet för tigerben och noshörningshorn hade varit en plötslig helomvändning, säger Pirinen.
Det var tänkt att förbudet skulle luckras upp enbart för uppfödda djurs del. Varför tänker man att det påverkar tjuvjakten på djuren i naturen? – WWF:s ståndpunkt vad gäller tigerfarmerna i Kina är att alla borde stängas. De är problematiska både i fråga om hur djuren behandlas och på grund av att de ökar utbudet av tigerdelar på marknaden som i sin tur ökar efterfrågan. Om handelsförbudet uppluckras finns risken att efterfrågan på produkterna ytterligare ökar.
Ett uppluckrat handelsförbud skulle också ha gjort det svårare att övervaka den illegala handeln och att bedöma vad som strider mot lagen och vad som inte gör det. Det hade även kunnat öppna upp dörrar för marknadsföring av produkterna.
– Efter allt kampanjarbete i landet och försök att öka medvetenheten bland allmänheten hade det här gett väldigt motstridiga signaler från myndigheternas håll.
Kappvändning efter proteststorm
I måndags rapporterade ändå den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua att landet tillsvidare skjuter fram ett hävande av lagen. Resultatet av undersökningar uppgavs som orsak till att beslutet återtogs, men huruvida en uppluckring av lagen kan bli aktuell senare förblev oklart. Nyheten genererade ändå genast positiva reaktioner. I ett pressmeddelande välkomnar bland annat WWF beslutet.
– Det är viktigt att kraftigt signalera att tiger- och noshörningsstammarnas existens i naturen liksom deras ekosystem är mycket mer värdefulla än delar av dem eller deras horn, säger Margaret Kinnaird på internationella WWF i pressmeddelandet.
De senaste åren har Kina i flera repriser hamnat i hetluften när det gäller djurrättsfrågor. Konsumtionen av utrotningshotade arter som gourmeträtter, såsom gyllensparvar och myrkottar – eller vissa delar av utrotningshotade arter – såsom hajfenor, utpekas ofta som orsak till arternas trängda lägen.
Kina var länge den största marknaden för elfenben. Efter år av internationell press införde Kina i början av det här året en lag som förbjuder handel med elfenben och elfenbensprodukter, ett beslut som redan nu haft positiva effekter. Enligt WWF Finland tyder undersökningar på att de affärer som tidigare idkat handel med elfenben nu upphört med verksamheten.
Nyheten i slutet av oktober om den planerade uppluckringen av förbudet mot handel med tigerben och noshörningshorn gav ändå ny fart åt djurrättsdebatten. Bland annat på sociala medier tolkades de kinesiska myndigheternas beslut av många som hela folkets opinion och Kinabojkotter utlystes. Kinaforskaren och professorn vid Helsingfors universitet, Julie Yu-Wen Chen, hoppas att människor skulle sluta dra alla över samma kam.
– Ett stort problem är att medierna ofta tar till grova generaliseringar. Det är verkligen inte alla kineser som äter eller utnyttjar utrotningshotade arter, tvärtom. Många känner sig äcklade och väldigt obekväma med den här sortens nyheter och den bild det ger av dem och landet.
Alla inte medvetna om problemen
Enligt Chen har trenden i Kina under de senaste åren också varit att konsumtion av utrotningshotade arter i allt högre grad betecknas som omoraliskt.
– Vi går sakta mot en ny era. Människor är överlag mer medvetna om problemen. Förut beaktades kanske inte den etiska aspekten så mycket och till exempel ätpinnar i elfenben ansågs väldigt värdefulla. I dag väljer allt fler ätpinnar tillverkade av andra material, såsom till exempel trä eller plast.
Men förändringen sker inte över en natt.
– Sättet man förhåller sig till djur har under historiens gång varit ett annat i Kina jämfört med Europa och övriga västvärlden. Jag tror att det kan ta flera årtionden innan budskapet får sitt fulla genombrott i det kinesiska samhället. Så kommer det också alltid att finnas giriga människor som är medvetna om problemen, men inte bryr sig.
Tanja Pirinen, som på WWF jobbat mycket med förebyggandet av tjuvjakt, säger att undersökningar visar att de flesta vill göra rätt, men i ett land som Kina är det inte alltid lätt att nå fram med informationen.
– Då folk känner till att något är olagligt låter de flesta bli. Många har inte heller förstått att en del djur verkligen dödas enbart för en viss kroppsdel, såsom till exempel elefantbetar. Därför behövs mycket kampanjarbete för att sprida information, bland annat med draghjälp av kändisar. Det är viktigt att få fram budskapet att de här produkterna varken är coola eller moderna.
Det är viktigt att kraftigt signalera att tiger- och noshörningsstammarnas existens i naturen liksom deras ekosystem är mycket mer värdefulla än delar av dem eller deras horn.
Margaret Kinnaird
Internationella WWF