Regeringspreferenserna är matnyttig information för oss väljare. Det är synd att så många partier inte vill berätta hur de tänker.

Partiledarna prioriterar väldigt olika när de ska välja de viktigaste valfrågorna inför riksdagsvalet i april. Det visar HBL:s intervjuserie. Beträffande sina drömregeringar svävar många som vanligt på målet.

Premissen för HBL:s intervjuer med partiledarna var att de skulle handla om frågor som är lite kinkiga för just det partiet. Därför går serien under namnet ”Där skon klämmer” och därför varierar de teman som har tagits upp. Partiledarna fick alltså inte själva fritt välja vilka frågor de skulle belysa. Intervjuerna publicerades mellan 30.9 och 13.11.

Alla partiledare fick ändå lista de tre viktigaste valfrågorna och berätta vilken deras drömregering är. De svaren går bra att jämföra och reflektera kring.

En del frågor nämns av många partier. Klimatförändringen hör till dem. Det är så många partier som lyfter upp klimatet som en av de tre viktigaste valfrågorna att det är enklare att lista dem som inte gör det – Sannfinländarna, Blå framtid och SFP. Det är sällan SFP kan hänföras till samma fålla som Sannfinländarna och Blå framtid men det finns knappast så mycket gemensamt i SFP:s och de två andras syn på klimatförändringen utöver att den inte lyfts upp som en av de viktigaste frågorna.

En annan fråga som nämns av många av de nio partierna är utbildningen, alltså satsningar på kompetens, kunnande och vetenskap. Många gånger handlar det uttryckligen om hela fältet – från småbarnspedagogik till forskning. De partier som inte alls lyfter upp utbildningsfrågorna är Blå framtid, Centern, Sannfinländarna och KD. Men De gröna, Samlingspartiet, SDP, SFP och VF tycker alla att utbildningen är en av de tre viktigaste frågorna inför valet.

Sysselsättningen är också ett tema som förekommer rätt ofta men här kan man tydligare skönja olika betoningar. Centerns Juha Sipilä, Samlingspartiets Petteri Orpo och Blå framtids Sampo Terho nämner alla en hög sysselsättning som en av de viktigaste frågorna. Vänsterförbundets Li Andersson talar däremot om att öka tryggheten på arbetsmarknaden som befinner sig i ett brytningsskede. Här går det att med kännedom om den sittande regeringens politik läsa in att de tre nuvarande regeringspartierna prioriterar en högre sysselsättning framför den trygghet som ett starkt uppsägningsskydd eller högre arbetslöshetsersättningar ger. VF prioriterar antagligen de senare och nämner särskilt möjligheterna till tilläggsutbildning.

Många partier nämner familjeledighetsreformen – till dem hör SFP:s Anna-Maja Henriksson som hänvisar till att partiet vill att Finland ska bli världens barnvänligaste land.

Frågan om drömregeringen får tyvärr luddiga svar. Tydligast är VF, Blå framtid och Centern. Li Andersson vill förutom sitt eget VF ha med sig SDP, De gröna och kanske SFP i sin drömregering. Sampo Terho vill att den nuvarande regeringsbasen med Blå framtid, Centern och Samlingspartiet ska fortsätta. Och Juha Sipilä vill ha en regering med de tre stora partierna och preciserar att det handlar om de som just nu är störst i opinionsmätningarna, alltså SDP, Samlingspartiet och Centern.

Alla andra är mer eller mindre otydliga. SDP:s Antti Rinnes dröm är att hans parti skulle få över hälften av mandaten och kunna bilda en regering ensam, men tillägger att det har gått bra att samarbeta med Samlingspartiet, Centern, VF och De gröna.

Flera partiledare, bland dem Sannfinländarnas Jussi Halla-aho säger att det inte är klokt att nu nämna en drömregering, även om en sådan kanske finns.

SFP utesluter Sannfinländarna medan Centerns Sipilä säger att de innebär risker. Samlingspartiets Orpo vill inte utesluta någon på förhand men tar avstånd från partier som ”lever i det förgångna”. Orpo nämner särskilt SDP. Det är en ovanlig bredsida i finländska förhållanden, särskilt som Saml och SDP har samarbetat i flera regeringar. Men Samlingspartiet har utsett SDP till sin huvudmotståndare i valet, något som också märktes i riksdagens debatt om skuggbudgetarna.

Regeringspreferenserna är matnyttig information för oss väljare. Det är synd att så många partier inte vill berätta hur de tänker.

Annars visar partiledarintervjuerna på klara politiska och ideologiska skillnader mellan partierna. Det är bra och hjälper oss väljare.