Kritik mot HBL:s ränteskyddsmodell
HBL presenterade häromdagen en modell för hur en lånekund själv kan skydda sig mot höjd ränta, som alternativ till bankernas skyddsprodukter. Det finns risk för att modellen skulle fungera sämst när den skulle behövas bäst, säger Hankenlektorn Henrik Palmén.
Den modell för ränteskydd som HBL presenterade i fredags bygger på att lånekunden sätter undan mellanskillnaden mellan månadskostnaden vid nuvarande låga ränta och vid en möjlig framtida hög ränta. I modellen räknade vi med en ränta på 1 respektive 6 procent. Mellanskillnaden placeras sedan i en placeringsfond som antogs avkasta 7 procent, minus kostnader.
Henrik Palmén, lektor i finansiell ekonomi vid Hanken, påpekar att en placeringsfond kan ha en förväntad avkastning, men inget garanterar att den verkligen avkastar just så mycket. Den faktiska avkastningen kan bli avsevärt lägre – eller högre.
– Handlar det om att placera i aktiefonder så är den här strategin alltför spekulativ för att kunna kallas ”skydd” eller ”försäkring”.
Enligt Palmén fungerar HBL:s modell sannolikt sämst när man bäst skulle behöva den – det är ju inte ovanligt att bostadspriserna sjunker och arbetslösheten ökar just när den riskutsatta fondens värde minskar.
En mera logisk placeringsstrategi för den här typen av riskbuffertar skulle enligt Palmén vara att placera i en fond vars avkastning stiger i takt med låneräntorna och bufferten således faktiskt behövs.
– Då blir valet en korträntefond. Deras avkastning är för tillfället låg, men stiger med räntorna.
Att bankernas ränteskydd generellt skulle vara dyra köper Palmén inte heller, utan menar att konkurrensen på bolånemarknaden håller både marginalerna och kostnaden för hantering av olika risker på så låg nivå som marknadspriserna tillåter.