Barnets rättigheter är de vuxnas ansvar
BARN I dag på Barnkonventionens dag flaggar vi för barnets rättigheter. Dagen påminner oss om att barnens framtid ligger i våra händer. Det är vår skyldighet att bygga en värld där våra barn kan växa, utvecklas och må bra.
FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen, kom till för att trygga barnets särskilda behov och intressen. Barnkonventionen är ett avtal om mänskliga rättigheter och har gällt som lag i Finland sedan år 1991. Avtalet är lagligt bindande och är förpliktande för staten Finland, kommunerna, barnens föräldrar och övriga vuxna. Det är inte en fråga om åsikt eller opinion. Nationella lagar och förordningar får därför inte stå i strid med konventionen.
Då man talar om Barnkonventionen lyfts ofta tre aspekter fram: protection, provision och participation. Dessa tre punkter sammanfattar konventionens grundtankar som alla barn och vuxna borde känna till. Ser vi på beslutsprocesserna i vårt land kan vi tyvärr snabbt konstatera att både vuxna och barn har bristande kunskaper om barnets rättigheter och att kriterierna inte alltid uppfylls.
Alla barn har rätt till ett särskilt skydd (protection).
Barn är först och främst barn. Barnkonventionen ska gälla alla barn, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag. I praktiken ska barnets behov ha företräde i alla ärenden.
Då det gäller asylsökande barn ska de alltid först och främst ses som barn. Barn med rätt till ett särskilt skydd. Enligt en rapport från Unicef (Protected on Paper?, 2018) har de nordiska länderna misslyckats med att garantera barnets rättigheter i asylprocesserna, och Finland är inget undantag. Finland försummar barnets rättigheter i asylprocesserna, och barnets bästa beaktas ofta slumpmässigt eller inte alls i asylbesluten.
Barnkonventionen slår entydigt fast att barnets bästa aldrig får förbises, inte heller då barnet kommer till Finland i sällskap av sina föräldrar.
Alla barn har rätt till en tillräcklig levnadsstandard (provision).
Barn har rätt till tillräckliga samhälleliga resurser. En välfärdsstat ska ta hand om alla sina barn, även med ekonomiska insatser. I dag finner vi oss i en situation där vart åttonde barn lever i en fattig familj.
Barn, unga och barnfamiljer har under en lång tid drabbats av nedskärningar som på långsikt varit kostsamma. En färsk undersökning från Institutet för hälsa och välfärd THL (Rapport 7/2018) visar att andelen fattiga familjer och psykisk ohälsa bland unga ökar. Likaså har antalet barn placerade utom hemmet fördubblats på tio år.
En annan oroväckande trend är sjunkande nativitet i vårt land. Det finns en risk att vi i framtiden har politiska system där besluten gynnar den äldre befolkningen och att majoriteten av dem
Utdragna gräl och vårdnadstvister kan ha långtgående följder för barnets psykiska välmående och spåren kan följa med långt ut i vuxenlivet.
som röstar också tillhör samma grupp.
I stället för att skära ner måste vi se de kommande generationerna som en investering. För att Finland ska kunna stoltsera som ett barnvänligt samhälle måste barnfamiljer tilldelas resurser. Finland ska vara ett land där det är välkommet att föda och uppfostra barn.
Alla barn har rätt till delaktighet (participation).
Barn har rätt att vara delaktiga. Det här betyder inte att barnet får bestämma om allt själv, men barnet har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
Årligen berörs 30 000 barn i Finland av föräldrarnas separation. Med tanke på barnets bästa är det viktigt att skilsmässofamiljer stöttas på bästa sätt. Det finns inte en modell som passar alla familjer. Utdragna gräl och vårdnadstvister kan ha långtgående följder för barnets psykiska välmående och spåren kan följa med långt ut i vuxenlivet.
Som finländare ska vi inse hur lyckligt lottade vi är. Vi kan vara stolta över att många av våra barn har det bra och att Finland placerar sig högt i internationella jämförelser. Finland och de övriga nordiska länderna har nått längre än de flesta andra länder, men det innebär inte att vi kan slå oss till ro och vara nöjda med det vi uppnått.
Vi måste fortsätta kämpa och kräva att barnets bästa får företräde och att gedigna barnkonsekvensanalyser görs innan beslut fattas. Våra beslutsfattare måste fortsättningsvis förstå att hela samhället mår bättre om barnen mår bra.