Fågel eller fisk eller bara rödögd?
En av våra vanligaste fiskarter är mörten. Föga uppskattad och betraktad av många som skräpfisk. Men ordet mört kommer från en urgammal indoeuropeisk ordstam smer som betyder glänsa. Och visst glänser mörtarna i solen i motsats till abborrarna. Det är det som har fått fransmännen att kalla mörten gardon, eftersom mörtens glänsande fjäll påminner om en rustning av metall. Fransmännen har också andra benämningar på mörten – rousse och roche som möjligen syftar på mörtens röda ögon som skiljer den från andra karpfiskar. Och på tal om karpen så är det en fisk som kallas nästan detsamma på nästan alla europeiska språk, vilket tyder på att den har varit populär under medeltidens katolska fastor, då man inte fick äta kött, men nog fisk. Finnarna har lånat in ordet i formen karppi, men man har på finska också talat om toutain, lampivimpa och turpa. Kanske inte de vackraste möjliga namnen, men vem är jag att bedöma?
Jag undrar, sa flundran, om gäddan är en fisk? Namnet är i alla fall knepigt. Tidigare försökte man härleda namnet ur ordet gadd. Gäddan har ju en speciellt utstickande haka. Nu för tiden tror man mera på en koppling till samiskan eller finskan. Finskans kaita betyder smal eller lång och kunde passa in på gäddans speciella profil. Det finska kaita skulle alltså ha blivit svenskans gädda? Det finska ordet hauki är någonting annat och ses i skrift första gången år 1593 i ett brev skrivet av Hertig Karl om matvarors priser. Med tanke på gäddans karakteristiska haka är jag redo att kombinera ordet hauki med verbet haukotella som betyder gäspa eller verbet haukata som betyder sluka. Men de orden verkar ha en helt annan bakgrund.
Ålen är kanske inte lika vanlig som de redan nämnda fiskarterna. Men den är ju lite speciell. Och inte finns det någon färdig förklaring på det namnet heller. Möjligen är det ett urindoeuropeiskt ord som egentligen betyder orm. Och det låter ju ganska naturligt för alla som har sett en ål. Också här har vi uppgifter som härstammar från Hertig Karl: Om man gick på krogen år 1593 och blev sugen på torkade ålar, så fick ett skålpund inte kosta mera än 12 öre. Jag kan hjälpa lite med skålpundet, det var ca ett halvt kilo. Men örena, nej, dem får ni räkna ut själva.
Den här gången avslutar vi med själva ordet fisk. Ordet finns i någon form i de flesta indoeuropeiska språk, som latinets pisces, men inte i alla. Och ursprunget är okänt. Onomatopoetisk bakgrund har föreslagits. Typ att fiskens stjärt piskar vattenytan, pisk pisk. Tja, varför inte?