Ge folket mer makt – till exempel över arvsskatten

Finland borde följa Schweiz exempel och koppla medborgarinitiativ till folkomröstningar.

För drygt ett år sedan, den 6 november 2017, lämnade Vasabon Christian Pundars (SFP) in ett medborgarinitiativ om att avskaffa arvs- och gåvoskatten.

Det var inget Pundars planerat länge. Ett initiativ är relativt enkelt att författa och processen för att få det godkänt för att publiceras i Justitieministeriets tjänst är inte krånglig.

Snart spred sig nyheten om Pundars initiativ, främst i debattforum på nätet och i sociala medier. Underskrifterna började ramla in. Att skriva under ett initiativ digitalt går i en handvändning.

När sedan initiativet uppmärksammades i bland annat HBL, Vasabladet och Kauppalehti rann underskrifterna in i en allt stridare ström. Det blev klart att initiativet skulle nå gränsen på 50 000 namn som krävs för att riksdagen ska behandla det.

När Pundars överlämnade sitt initiativ till riksdagen hade det över 57 000 underskrifter.

Om den första fasen av ett initiativ är enkel blir det krångligare när det når riksdagen. Här konfronteras initiativet med riksdagens beslutsgång. Här nöts initiativet mot den komplexa politiska verkligheten som inte alltid öppnar sig ens för dem som aktivt följer med politik.

När initiativet ännu samlar namn ser man dagligen hur mycket stödet ökat för det sedan föregående dag. När initiativet är i riksdagen är det svårare att få en uppfattning om läget.

Går man till riksdagen.fi är det inte enkelt att hitta rätt. Förstår man att gå via medborgarinitiativets webbplats kansalaisaloite.fi är det enklare. Där finns en direktlänk till en sida som ger helhetsbilden. På webbsidan ser man att initiativet lämnades in till riksdagen den 28 september. Den 3 oktober noterades detta i plenum. En vecka senare fördes en remissdebatt om ärendet i riksdagssalen.

Protokollet från debatten visar hur arvsskatten delar riksdagen. Ledamöter i SFP, Samlingspartiet och Sannfinländarna flaggar för ett avskaffande medan De gröna, SDP och Vänsterförbundet vill ha arvsskatten kvar.

Mellan raderna kan man ana sig till att initiativet kan ha en uppförsbacke framför sig.

Om många av ledamöterna i regeringspartierna lutar mot att följa Sveriges exempel och slopa arvsskatten och i stället ersätta den med beskattning vid försäljning av ärvd egendom, varför har det inte skett? Kanske de hundratals miljoner som staten inkasserar är rätt angenäma för en finansminister?

Efter remissdebatten skickades initiativet till finansutskottet där utskottets skattedelegation behandlade det den 7 oktober. Christian Pundars och flera experter hördes. Fram till den 20 november har olika experter tillfrågats i flera omgångar. Fortsättning följer.

Över hela Europa

växer partier som utmanar den rådande ordningen. Vissa av dem vill ha större insyn och Femstjärnerörelsen i Italien har till exempel gett sina medlemmar rösträtt i enskilda frågor inom partiet. Också den rörelsen Liike Nyt i Finland har liknande tankegångar.

Medborgarinitiativet är ett av svaren på den här utvecklingen. Men systemet är ännu i barnaskorna och frågan är om riksdagen har för stor makt över hur det går för initiativen.

Finland kunde därför följa Schweiz exempel och ge initiativen mer makt genom att koppla dem till folkomröstningar. På federal nivå i Schweiz ska det ordnas folkomröstning i frågor som får över 100 000 personer bakom sig. Omröstningen ska arrangeras inom två till tre år, så det är inga snabba ryck. Parlamentet kan acceptera initiativets förslag eller ge ett eget lagförslag i frågan som sedan konkurrerar med initiativet i folkomröstningen. Väljarna kan säga nej till båda förslagen.

Schweiz exempel visar att direkt demokrati av denna modell, där initiativ och parlament konkurrerar på liknande villkor, snarare är ett verktyg för en stabil demokrati än för radikala omställningar. Det ger väljare som tycker att de inte får sin röst hörd en rättvis chans, samtidigt som medborgarinitiativen verkligen måste få folket bakom sig för att omvandlas till nya lagar.

”Det ger väljare som tycker att de inte får sin röst hörd en rättvis chans.”