HBL i Ukraina: Krigstillstånd i stålstaden
I den ukrainska industristaden Mariupol är befolkningen delad när det gäller konflikten med Ryssland. Antingen skyller man den på Ryssland eller på sin egen regering.
I industristaden Mariupol i östra Ukraina är befolkningen delad när det gäller konflikten med Ryssland. Antingen skyller man den på Ryssland eller på sin egen regering, skriver Anna-Lena Laurén på plats i Mariupol.
– Det var helt rätt att inför krigstillstånd. Det var ju Ryssland som öppnade eld mot oss, inte tvärtom. Nu vet ingen vad som sker, allt beror ju på vad Putin gör. Men det är bra att vi mobiliserar och förbereder oss för krig, säger Andrej.
Jag träffar honom i ett köpcentrum utanför stadskärnan i Mariupol, tillsammans med hustrun Inna och deras vuxna dotter Marina. Ingen av dem vill säga sitt efternamn, men alla tre är av samma åsikt vad krigstillståndet beträffar. De anser att den som visar förståelse för Ryssland gör bäst i att lämna Ukraina.
– Det går tio-tjugotals bussar från Mariupol till Ryssland varje dag. Var så god och sätt dig på en av dem om du tycker det är så bra i Ryssland! säger Andrej.
Aleksandr och Oksana Galoguza, som vi träffar i samma köpcentrum, håller inte med.
– Vi har alltid haft Ryssland som granne. Alla har släktingar där! Jag tror inte på något krig med Ryssland, det är ett land som står nära oss, ryssarna är slaver som vi. De som hetsar mot Ryssland gör det för sin egen nyttas skull. Det finns många som tjänar pengar på att kriget fortsätter, säger Aleksandr Galoguza.
Efter att Ryssland för en vecka sedan beslagtog tre ukrainska båtar i Kertjsundet införde Ukraina krigstillstånd på trettio dagar. Det var uppenbart att Mariupol skulle tillhöra de regioner som omfattas. Trettio kilometer öster om staden går den ryska gränsen. Ett hundratal kilometer norrut ligger det separatistkontrollerade området kring Donetsk.
I centrala Mariupol ser man fortfarande raserade hus med fasaderna fulla av hål efter granatsplitter. Staden intogs av separatiststyrkor i början av maj 2014, då kriget i östra Ukraina var inne i sin mest intensiva fas. Ukrainska regeringstrupper återtog staden i mitten av juni samma år.
Stadsbilden i Mariupol vittnar tydligt om ekonomiska problem de senaste åren. Längs strandpromenaden ser man biografer och butiker som fått stänga igen. Utanför stadskärnan står halvfärdiga fabriksbyggnader, som lämnades att förfalla efter att kriget bröt ut.
Mariupol är den största hamnstaden vid Azovska sjön. Det är samtidigt en industristad som står för en stor del av den ukrainska ståltillverkningen. Två stålverk, som bägge tillhör företaget Metinvest, är fortfarande i gång, men deras lönsamhet naggas i kanten av att transporten ut till Svarta havet ständigt försenas av ryska kontroller.
– Här har varit krigstillstånd redan i fyra år. Vägspärrar, soldater. Att de nu förklarar krigstillstånd officiellt spelar inte så stor roll, säger Inna, som flydde till Mariupol från separatistkontrollerade Donetsk för fyra år sedan.
– Vi trodde att vi skulle kunna flytta tillbaka efter några månader. Men så blev det inte, konstaterar hon.
Vi träffas på torget utanför teatern i Mariupol, där Innas man Vitalij matar duvor tillsammans med femåriga dottern Tatiana. Vinden från Azovska sjön blåser iskall och det är blötsnö på marken. Familjen vill inte säga sitt efternamn och Vitalij kan inte vara med på bild, eftersom han jobbar inom det militära.
– Jag tror att vi måste komma överens med Ryssland på något sätt. Vi måste kompromissa. Annars går det bara inte, säger Vitalij.
Krigstillståndet innebär till exempel att regeringen har rätt att begränsa demonstrationer och mediernas frihet. Vitalij är kritisk.
– Ukraina är en demokrati. Jag gillar inte den här formen av begränsningar och förbud.
Ungefär fyrtio procent av Ukrainas invånare lever nu i områden med krigstillstånd. Nästan alla är regioner i närheten av den ryska gränsen. Det är samtidigt trakter där president Petro Porosjenko är som mest impopulär och där andelen personer med ryska som modersmål är stor.
I Mariupol talar majoriteten av invånarna ryska, men det betyder inte att alla tycker lika. Staden är i själva verket polariserad – de flesta vi talar med är antingen rasande på den ukrainska regeringen eller på Putin.
– Det är Ryssland som blockerar oss. Inte tvärtom, säger Irina Vrutskaja, som jag träffar då hon precis har lämnat nattskiftet i hamnen i Mariupol.
Jag frågar vad hon tror kommer att hända nu. Hon rycker på axlarna, men innan hon hoppar på bussen som skjutsar hamnarbetarna hem efter nattskiftet ropar hon över axeln:
– Fråga Putin vad han tänker göra!