Blocken lämnade startblocken
Nästa söndag har det gått exakt tre månader sedan riksdagsvalet i Sverige. Den kommande veckan kan vara mer avgörande för den svåra regeringsbildningen än någon annan sedan valet.
Det politiska läget i Sverige låstes fullständigt efter riksdagsvalet på grund av valresultatet och partiernas envishet att inte pruta på något vallöfte. Sonderingar har gjorts och Ulf Kristersson (M) fick till och med göra ett försök att bilda en smal regering med Kristdemokraterna. Men Kristersson fälldes i en riksdagsomröstning då de två andra partierna i den borgerliga Alliansen, Centern och Liberalerna, röstade mot honom eftersom det hade gett Sverigedemokraterna en möjlighet till inflytande.
För drygt en vecka sedan gavs Socialdemokraternas Stefan Löfven chansen att bilda regering och då började det äntligen hända.
I onsdags meddelade Centern att man har tänkt om och kan lägga ner sina röster och släppa fram Löfven i en statsministeromröstning. Men endast under hårda villkor. Partiordförande Annie Lööf överlämnade en lista som inte har offentliggjorts, men där finns krav om bland annat sänkta inkomstoch marginalskatter, en liberalisering av arbetsrätten och hyresmarknaden och skydd av privata alternativ inom vård, skola och omsorg.
Lööf sätter alltså ett högt pris på att inte rösta ner Löfven i riksdagen. Hon förutsätter att Löfven ska driva klara borgerliga projekt som speciellt vänsterkanten inom S kommer att ha svårt att svälja.
Dagen efter Lööfs lista kom Liberalerna och Jan Björklund med sin. Därmed förlängdes den borgerliga önskelistan och problemen för Löfven och hans parti att förverkliga dem försvårades ytterligare.
Nu mäts sossarnas beredskap till eftergifter, Stefan Löfvens statsmannaskap och vilket pris han är beredd att betala för en ny statsministerperiod.
Är S redo att på sätt och vis erkänna att borgerlig politik kan föra Sverige framåt? Det är en ny situation eftersom Socialdemokraterna har dominerat svensk politik så länge och aldrig behövt sträcka sig till svåra och omfattande kompromisser med de borgerliga krafterna.
Varken Annie Lööf eller Jan Björklund är beredda att sitta i en Sre gering, inte minst eftersom det skulle göra det omöjligt att återskapa den borgerliga Alliansen till nästa val.
Blocköverskridningar har varit svåra i svensk politik och att det nu skulle ske på ett fullständigt sätt går inte för sig. De liberala partierna kan tänka sig ett löst samarbete på vissa villkor. På det här sättet hoppas man ännu kunna hålla Alliansen vid liv. En regelrätt blocköverskridande regeringskoalition skulle definitivt innebära att Alliansen begravs.
Där är vi ännu inte, men om S skulle acceptera de krav som Lööf nu har ställt så får hon i alla fall börja bereda sig på att äta upp sin högra sko. Det lovade hon för fem år sedan göra om hon någonsin blir stödhjul åt Löfven.
Det är inte lätt för Centern och ännu svårare för Liberalerna att öppna för ett läge där man släpper fram Löfven som statsminister. Men för att komma ur det blockerade politiska läget krävs nu kompromisser och då är det oundvikligt att det uppstår sprickor inom partierna mellan dem som är mindre och mer kompromissvilliga. För Liberalernas del återstår ännu ett godkännande från partirådet för att ett eventuellt samarbete med Socialdemokraterna ska bli möjligt.
Löfven tvingas för sin del nu väga mellan att driva ett antal reformer som andas stark liberal borgerlighet eller att igen låsa läget och eventuellt försätta Sverige i en situation som utmynnar i nyval i vår. Det senare vill inget annat parti ha än det av alla andra partier föraktade Sverigedemokraterna.
Det kan eventuellt leda till att vi får se en socialdemokratisk sväng i vissa viktiga politiska frågor. Sverige övergick från vänstertrafik till högertrafik hösten 1967. 51 år senare kan Stefan Löfven och hans Socialdemokrater motvilligt svänga in i högerfilen efter att i 130 år ha varit stadigt förankrade i vänsterfilen.