Västkust så in i Norden
Är de eld och vatten eller går de att förena? Nästa vecka kommer uppstartskonferensen Slush att förvandla Helsingfors Mässcentrum till något av en mycket energisk och spännande bubbla. Under mitt besök i höstas i Kalifornien och mina många resor till delstaten Washington och Seattle, regionen där Microsofts huvudkontor ligger, har jag ställt mig frågan om det kunde gå att förena den starka teknologi, forsknings och den innovativa entreprenörskapsandan på USA:s västkust med den nordiska välfärdsmodellen.
En helt omöjlig politisk ekvation är det inte, men nog en komplicerad.
Egentligen är många faktorer lika, men i olika skala. Enbart Kalifornien skulle vara världens sjätte största ekonomi. Delstaten Washington är betydligt mindre, men mer nordisk både vad gäller klimat, naturresurser och mycket annat. Det nordiska arvet och invandringen är mer närvarande. I båda delstaterna dominerar Demokraterna det politiska landskapet. Precis som i Norden är teknologisektorn stark.
Ofta ser man tre samhällspolitiska modeller när det gäller informationssamhällets utveckling. Den innovativa Västkusten med starka ekonomiska och intellektuella resurser, den centraliserade och icke demokratiska kinesiska statsstyrda modellen och den europeiska.
Men frågan är om det egentligen existerar en europeisk modell. Då man sätter fokus på så kallade gasellbolag inom teknologi är de europeiska framgångsberättelserna, såsom till exempel Skype och många andra, egentligen nordiska (och nu räknar jag också Baltikum som Norden).
Den amerikanska modellen är dynamisk, men har sina avigsidor. Stora inkomstskillnader, skyhöga bostadspriser i många starkt växande regioner, sociala motsättningar och i synnerhet i Silicon Valley en inte alltid så sund företagskultur.
En kontrollfokuserad icke demokratisk modell som samtidigt satsar hårt på teknologisk utveckling inom till exempel artificiell intelligens har möjligheter till att skapa en verkligt effektiv storebrorsstat – en dystopi i stor skala.
Den europeiska, eller alltså egentligen den nordiska modellen, har klara fördelar och den lyser i många internationella jämförelser. En viktig faktor vad gäller teknologi och informationssamhällets utveckling är att man här balanserar och också eftersträvar att den teknologiska utvecklingen skulle ge alla bättre möjligheter. En ännu viktigare faktor är att vi vill skapa förtroende mellan maskin och människa, ett förtroende som vi uppskattar också i den analoga värld vi lever i.
Avigsidorna med västkustmodellen debatteras i USA. I de nordiska länderna försöker vi hitta lösningar till att förnya våra välfärdsmodeller.
Då det gäller vår syn på teknologins utveckling och behov för lagstiftning och reglering är det Europa som vill ta ledningen. Inom dataskydd skedde det via GDPR. På delstatsnivå har Kalifornien nyss reglerat lite i samma anda kring privacy. Många inom teknologibranschen är oroade över att andra delstater har liknande ambitioner och att marknaden fragmenteras. Ett fenomen som vi alltför väl känner till i Europa, men som EU försöker få bättre bukt med via den digitala inre marknaden. Samtidigt finns ambitioner i Europa om att reglera mer och ofta utan förståelse för teknologins möjligheter.
Hotbilden är att den amerikanska modellen struntar i frågor kring förtroende. Den europeiska modellens utmaning är fokus på reglering och inte innovation. Saknas förutsättningarna för radikala innovationer uppstår de inte. Saknas förtroende för teknologin uppnås inte fördelarna.
”Ofta ser man tre samhällspolitiska modeller när det gäller informationssamhällets utveckling.”