Populärmusik från förorten
När den assyriska huvudpersonen i Robert Hannahs roman gått ut grundskolan vill han bort från stöket i förortsskolan och kommer in på Hvitfeldtska gymnasiet. Där behandlar överklassungarna honom med förakt. Efter den elfte september blir han ”terrorist-Robban”. Ändå är han den enda i klassen vars familj flytt undan terror.
Den svenske riksdagsledamoten Robert Hannah debuterar som författare med en angelägen roman om rasism och patriarkala mönster i den svenska förorten. Boken är skriven med vrede över det svenska samhällets svek och med kärlek till förortens barn som kämpar. Ibland lyckas de, ibland krossas de.
Bokens berättare, som heter Robert, växer upp i Göteborgsförorten Tynnered. Familjen är assyrier som flytt undan Saddams förtryck i Irak. Pappan är en betrodd person i den assyriska föreningen och ofta anlitad sångare på assyriska bröllop. Mamman skämmer bort familjen med sina läckra maträtter. Och hemmet fungerar som en mindre flyktingförläggning, där nyanlända – av ortens barn kallade ”importer” – huserar under kortare eller längre tid.
Remarkabel klassresa
Robert har läshuvud, det går bra i skolan och av sin pappa kallas han ”potatisskalle” för att han är född i Sverige och så svensk. När han gått ut grundskolan vill han bort från stöket i förortsskolan och kommer in på Hvitfeldtska gymnasiet. Där behandlar överklassungarna honom med förakt. Efter den elfte september blir han ”terrorist-Robban”. Ändå är han den enda i klassen vars familj flytt undan terror.
Hans försvar formulerar han i en alldeles lysande slogan: Slå dem inte på käften, slå dem med häpnad. Det gör han också. Han går ut med goda betyg och kommer in på juristutbildningen på Stockholms universitet. Också där golvar han de bortskämda överklassgossarna som drömmer om en framtid på Mannheimer, Vinge och andra fashionabla advokatbyråer. Under sin remarkabla klassresa glömmer han aldrig sina rötter. Man kan, som en annan klassresenär uttryckt det, ta killen ur förorten, men aldrig förorten ur killen.
Betydligt värre än för Robert går det för hans bästa vän i barndomen, somaliska Noor. Hon är en rebellisk och frihetstörstande tjej vars stora intresse är hiphop. Hon har inte bara en musikalisk passion utan också stor talang. Hennes traditionella familj godkänner dock inte att hon följer sitt hjärta och gör karriär inom den omoraliska musikvärlden.
Lika illa går det för homosexuelle Samer, som senare blir Roberts
Storyn har drive, karaktärerna är trovärdiga och dialogerna levereras på mustig förortssvenska.
närmaste vän. Efter att ha levt dubbelliv i många år avslöjas hemligheten, familjen griper in, gifter bort honom i Libanon och förklarar att han nu är botad.
Författaren berättar om dessa öden med stor kärlek, men också med vrede. Han konstaterar flera gånger att om något sådant drabbade svenska barn skulle samhället aldrig acceptera det. Eftersom detta var förortskidsens problem vaknade Sverige alldeles för sent.
”Jalla för alla”
I ett efterord förklarar författaren att detta är en roman, inte en memoar. Noor och Samer är fiktiva karaktärer. Det som händer dem är dock sådant som hänt och fortfarande händer ungdomar i förorten.
Huvudpersonen Robert återspeglar däremot i hög grad författarens egna erfarenheter: en homosexuell assyrier från Göteborg som genom en artikel i Dagens Nyheter 2013 åstadkom en animerad debatt om homosexuellas villkor i en hederskultur. Året därpå överraskade han alla genom att väljas in i riksdagen för Folkpartiet (idag Liberalerna) efter en personkampanj under mottot ”Jalla för alla”. Som politiker har han fortsatt att lyfta frågor om rasism i det svenska samhället, om hedersförtryck och om hur ungdomarna i förorten riskerar att marginaliseras och därmed lockas in i extremism.
Robert Hannah är inte den enda politikern som fått för sig att skriva romaner. Kan han skriva? Absolut. Storyn har drive, karaktärerna är trovärdiga och dialogerna levereras på mustig förortssvenska.
Han fortsätter med andra ord att slå oss med häpnad.