Anna Rosling vill göra det obegripliga begripligt
När hon var ung ville Anna Rosling skapa komplicerade och svåra finkulturella verk men i dag gör hon det motsatta. Numera vill hon göra det svåra begripligt och efterlyser ödmjukhet och nyfikenhet. Vad är du mest stolt över?
Människor är inte dumma men de har svårt att hantera den oändliga mängden information som vi har tillgång till, säger utvecklaren och föreläsaren Anna Rosling. Hon vill skapa redskap som hjälper oss att förstå världen och inse alla ljusglimtar.
Människor tenderar att koncentrera sig på det negativa och glömma bort allt det goda och konstruktiva. Dessutom är många okunniga om sin egen okunnighet, säger utvecklaren, föreläsaren och författaren Anna Rosling.
Men Rosling och stiftelsen Gapminder Foundation är hoppfulla och har som målsättning att sprida nyttig information som hjälper människor att fatta faktabaserade beslut och förstå världen bättre.
– Jag tror att skolan har en nyckelroll i att lära ungdomar om våra hjärnors oförmåga att tolka de intryck som vi får. Det talas mycket om källkritik men jag tror att vi också behöver en dos självkritik, säger Rosling.
Hon efterlyser ödmjukhet och nyfikenhet och påpekar att världen ständigt förändras. Då nyheter och medierapportering ofta fylls av tragedier och dramatik tror hon att kontexten får en ökad betydelse.
– Om vi tar Åbodådet som exempel. En hemsk händelse men om vi sätter den i ett sammanhang och tittar på hur ofta sådant händer i Norden så kan vi få en liten tröst. Det händer faktiskt inte alls så ofta och det kan vara lugnande att veta hur saker egentligen ligger till.
Apforskare hörde av sig
Precis som sin svärfar Hans Rosling använder Anna Rosling ofta chimpanser som exempel för att demonstrera hur människor kontrolleras så starkt av olika fördomar och felaktiga uppfattningar att en grupp apor kan få bättre resultat i ett quiz. Chimpansen finns också i logotypen för Gapminders projekt som motarbetar ignorans.
Varför tror du att just chimpansen är en så välfungerande jämförelsepunkt? – Dels använder vi oss av en redan existerande liknelse, dels finns det något lite förnedrande i att jämföra en högutbildad människa med en apa. Dessutom är apan gullig och harmlös.
Den avgörande skillnaden är människans förmåga att ta till sig ny information och ändra sitt tan
Vi vill nå ut med faktabaserade ramverk som hjälper människor att förstå världen bättre. Det tror jag är nödvändigt och det vill jag uppnå.
kesätt. Det är då människan agerar enligt sina spontana instinkter som det blir fel.
– Om vi kontrollerar våra instinkter så kan vi lätt träna upp oss. Men en apforskare hörde faktiskt av sig och trodde att vi verkligen testat våra frågor på apor – vilket vi ju inte har. Han sade att våra resultat var väldigt överraskande eftersom de inte stämde överens med hans erfarenheter av chimpanser, säger hon och skrattar.
Nej till en skrytbok
Anna Rosling, hennes man Ola Rosling och svärfar Hans Rosling hade jobbat tillsammans med datavisualiseringar, presentationer och dokumentärfilmer i väldigt många år då de bestämde sig för att skriva den hyllade boken Factfulness.
– Vi kände en växande frustration över att vi inte riktigt nådde ut med vårt budskap. Vi insåg att vi aldrig formulerat oss i skrift och kanske människor trots allt behöver lite text och sammanhang så vi bestämde oss för att skriva.
Den ursprungliga planen var att skriva boken under två års tid men efter bara några veckor fick Hans Rosling sin cancerdiagnos. Läget såg illa ut och ingen visste om han skulle leva i några veckor eller kanske ett år.
– Vi visste ungefär hurdant upplägg vi ville ha och Ola och jag hade ju utvecklat visualiseringarna, tankemodellerna och koncepten. Den biten skulle vi klara av, men vi ville också ha Hans som ett exempel på när han själv misslyckats och ödmjukt insett hur fel han tänkt. Vi ville absolut inte skriva en skrytbok om en professor som alltid får allting rätt.
Eftersom Anna och Ola Rosling visste vilka anekdoter och historier de ville ha med i boken började de intervjua Hans.
– Timme ut och timme in gick vi igenom årtal och namn på olika personer för att få tillräckligt med fakta. Det höll vi på med i flera månader och så blev Hans faktiskt lite bättre mot alla odds. När han började upprepa sig så visste vi att arbetet var klart.
De tre hann jobba tillsammans med boken i nästan ett år när Hans Rosling gick bort i februari 2017.
– Vid det laget var boken läsbar men inte läsvärd. Då kunde vi lägga det andra året på att bearbeta materialet så att boken blev trevlig att läsa.
”Vi” blev ”jag”
Ursprungligen ville författarna skriva boken i ett viformat, något som förläggaren tyckte var en väldigt dålig idé. Förlaget ville ha en berättarröst, Hans, men han vägrade.
– Vi lyckades övertala förlaget men resultatet var jättedåligt och oläsligt – vilka är alla dessa ”vi” liksom? Så då gav vi oss.
Känns det någonsin som att du och Ola blir i skuggan medan allt ljus ligger på Hans? – Vi har aktivt valt en roll i skuggan eftersom vi konstaterat att världen tycker om enstaka hjältar. Hans var alltid noga med att framhäva att vi jobbat tillsammans men världen vägrar lyssna.
Hon medger dock att det varit jobbigt och irriterande att inte få samma beröm och erkännande som Hans.
– Men Hans var aldrig taskig! Han har alltid varit reko och schysst, säger hon.
Då boken äntligen skulle ges ut var Anna och hennes man oroliga över mottagandet.
– Skulle någon lyssna på oss efter att den stora var död? Men så har det inte varit utan folk har varit duktiga och förstått att han inte gjort allting själv.
Vad betraktar du som Hans Roslings viktigaste arv? – Han var en av de få som lyckats tala om allvarliga globala frågor på ett sätt som folk orkat lyssna på. Och så har han hittat ett tonläge där man kan vara djupt engagerad men ändå rationell, saklig men humoristisk och använda enkla ord som folk förstår.
Förutom samarbetet med maken och svärfadern har Anna Rosling gjort en imponerande karriär som utvecklare. – När vi slutade på Google. Allting var underbart där men jag hade en gnagande känsla av att jag nog tyckte om att bestämma själv. Att hoppa av var ett ganska stort beslut men det är jag nog nöjd över faktiskt.
Hennes mål är att kunna förändra sättet hur samhällskunskap undervisas i skolor.
– Vi vill nå ut med faktabaserade ramverk som hjälper människor att förstå världen bättre. Det tror jag är nödvändigt och det vill jag uppnå.
Hurdant arv vill du lämna efter dig? – Jag tror att folk skulle må bättre och ha mindre ångest om de insåg att världen är så mycket bättre än vi tror. Jag hoppas att jag kan skapa skalbara lösningar som andra sedan kan vidareutveckla.
Hon säger att hon inspireras av sina barn och tillbringar gärna sin fritid med en riktigt bra tvserie eller ett datorspel.
– Jag tycker om vanliga saker som vanliga människor tycker om. När jag var ung var mitt mål att göra svåra finkulturella saker som ingen förstår sig på men nu har jag blivit en storfrossare av tvserier och att spela dataspel med barnen.
Tvserien Breaking Bad och den senaste delen i datorspelserien Far Cry hör till hennes favoriter.
– Jag tycker om när det är läskigt och blodigt. Den svenska filmen Gräns kan jag också tipsa om – den är helt skruvad men väldigt fascinerande.