Valfrihet gäller inte funktionshindrade

SAMHäLLE Min ytterst svårt funktionshindrade normalbegåvade vuxna son skall nu aktiveras av Esbo stad, precis som arbetsminister Jari Lindströms arbetslösa. Lyder inte min son blir det sanktion. Han mister sina personliga assistenter. I jämlikhetens namn?

Min son har i nästan tio år beviljats personlig assistans i stället för dagcenter, som inte passar för en person som inte kan använda sina händer och som inte på grund av aspirationsrisk kan äta normalt. Han blir sittande i sin rullstol och tittar på när andra målar och äter. Det vill han inte. I stället tillbringar han tiden med sin assistent med att surfa på nätet (han använder galant en hak-

joystick) eller med att gå på kafé eller konstutställningar och konserter. Nu när Ode-biblioteket öppnar är det ett näste för en person med svår funktionsnedsättning. Det verkliga dagcentret.

Men det kan bli slut på det goda hotar Esbo stads ledande socialarbetare. Hon vet bättre. Hon vet att han bör aktiveras på dagcenter och lyder han inte mister han sin assistans. Nu får han på nåder assistanstimmar ett halvt år framåt. Men naturligtvis har rödpennan strukit tolv timmar av det han bett om! Vem månntro ligger bakom rödpennan i rika Esbo? Är det stadsdirektören, stadsstyrelsen eller sektorchefen som står bakom det hela?

Min son är inte den enda som inte vill till dagcenter. En rullstolstaxichaufför berättade att han till dagcenter kör två personer med funktionsnedsättning som avskyr att

vara där, men blir ”tvingade” till det. Gäller inte valfriheten för svårt funktionshindrade och hur är det med självbestämmanderätten?

Enligt hörsägen hör rika Esbo till de svåraste och mest rigida när det gäller att ge service till funktionshindrade. Till och med lilla Sibbo bemöter sina funktionshindrade på ett mänskligt sätt. Det är svårt att i Esbo få veta var det finns boendeenheter och det finns få möjligheter att välja. Allt är sekretessbelagt som under Orwells tider. Man blir ”placerad” där var socialen beslutar och där det mot förmodan finns en ledig plats. Tiden är på kort hos socialarbetaren och om man råkar få träffa henne kan det bli den första och den sista gången.

En funktionshindrad person med många problem har under ett år träffat tre socialarbetare som nu alla tre har

slutat! Socialarbetarnas arbetsbörda är enorm och ledarskapet skört. Högre lön hjälper inte när det är så gott som omöjligt utföra ett gott människonära arbete. Unga människor utbildar sig till socialarbetare för att kunna hjälpa. Det fråntas dem. Åtminstone i Esbo.

Helsingin Sanomat skrev att Social- och hälsovårdministeriet har kraschat på grund av dåligt ledarskap. Av juristerna har 44 slutat under ett år. Hur många socialarbetare måste sluta i Esbo innan högsta ledningen vidtar åtgärder med krafttag? Vem eller vilka är det som står bakom rödpennan och bakom det undermåliga ledarskapet? Vem bär ansvaret?

handikappmor, pensionerad sjukvårdslärare, facklitterär författare, Esbo