En 101-åring med livet framför sig?

Som född 1917 blev fjolåret ett herrans liv för Finland. I dag blir Finland 101 år. Är det en gamling som förlorar sig i minnen och historien? Eller är det ett födelsedagsbarn med livet framför sig?

Den här krönikans första version åkte direkt i papperskorgen – pompös kunde den kanske kallas. Allt är födelsedagsbarnets, Finlands, fel. Det är så lätt hänt att man blir lite pompös och respektfull med gamlingar.

Finland och jag för så gott som varje år ett samtal kring den 6 december, Finlands födelsedag och dan före dan för mig. I år tar vårt samtal avstamp i fjolårets ståhej kring 100-åringen. Som född 1917 blev det ett herrans liv för Finland.

Och visst fanns det anledning att fira.

”För den som var barn på 1890-talet och levde i staden på 1960- och 1970-talen måste förändringen ha varit alldeles otrolig. Isolerade höghuslägenheter, dagis och rinnande vatten där det förut fanns utedass, en brunn med dåligt vatten på bakgården, ett gytter av dåligt byggda hus, sju personer som lever som hyresgäster i ett enda rum. Det är svårt att förstå att det ligger så nära i historien.”

Så sade historikern Aapo Roselius i en HBL-intervju nyligen och hans ord beskriver i ett nötskal hur välfärdssamhället byggdes upp under de hundra år som dagens födelsedagsbarn kunde se tillbaka på för ett år sedan.

”Finlands kamp för sin överlevnad fascinerar nu en hel värld som efter Tysklands blixtkrig i Polen inte har andra slag att följa. Krigskorrespondenterna samlas på hotell Kämp och rapporterar dagligen om det finska undret, hur ett litet heroiskt folk slår tillbaka den ryska björnen.”

Citatet är författaren och journalisten Staffan Bruuns i serien Så formades Finland som HBL publicerade i 50 delar under det år som Finland fyllde 100. Avsnittet gällde givetvis vinterkriget.

Talen som hölls och texterna som skrevs till födelsedagsbarnets ära lyfte fram krigen och de heroiska berättelserna, kampen för överlevnad, de teknologiska framgångarna och hur vi tog oss plats på den västra planhalvan i det nya Europa. Mycket kretsade kring minnen, krig, blod, tårar och kamp.

Och knappt hade den sista handskakningen gjorts på slottsbalen den 6.12.2017 innan följande jubileum var ett faktum – inbördeskriget 1918. Vitt, rött och försoning. Talarna lyfte fram minnen, krig, blod, tårar och kamp.

Vårt födelsedagsbarn har inte så mycket att säga till om hur hens födelsedag firas utan får bara tacka och ta emot hyllningarna i alla dess former – liksom klantigheterna. Det som görs och sägs sker i namnet av Finland. Vi andra födelsedagsbarn kan ju välja.

I dag blir Finland 101 år. Är det en gamling som förlorar sig i minnen och historien? Eller är det ett födelsedagsbarn med livet framför sig?

De hundra år som kommer ska rita upp kartan för kommande generationer och ge anledningar till nya minnen, nya tal och nya festligheter. Vad finns då att minnas? Hur Finland öppnade sina dörrar för de hjälpbehövande från andra länder – eller hur vi stängde dem? Hur Finland genom krafttag lyckades kväsa nazismens nya ansikten – eller hur ultrahögern och populismen frodades och stärkte sina positioner? Hur Finland lyckades nå de klimatmål som ställdes upp i Paris 2016 – eller hur Finland fortsatte bidra till den globala uppvärmningen? Hur #metoo-rörelsen blev starten på ett Finland som med sina exempel gick i spetsen för jämställdheten – eller hur gubbarnas välde omhuldades och förstärktes i traditionsrika herrklubbar?

När tankarna irrar sig in i framtiden kommer medvetenheten om ens egen dödlighet och ens litenhet i historien. Skrämmande och fascinerande. Vi som fick vara med om hundraårsdagen är inte med om att fira landets tvåhundraårsdag.

I dag står många nervöst och trampar i kön till slottsbalen, andra ropar nazistiska slagord på gatorna utanför.

De allra flesta höjer en skål och tänder ett blåvitt ljus.

”När tankarna irrar sig in i framtiden kommer medvetenheten om ens egen dödlighet och ens litenhet i historien. Skrämmande och fascinerande. Vi som fick vara med om hundraårsdagen är inte med om att fira landets tvåhundraårsdag.”

MARITA GRANROTH

Featurechef