Vilseledande om kvinnliga präster

KVINNLIGA PRäSTER I en insändare (HBL 1.12) anser Regina Kreander att kvinnor prästvigs på bekostnad av duktiga manliga teologer som vill lyda Guds ord. Insändaren är vilseledande och kräver ett bemötande.

Då kyrkomötet 1986 beslöt att det från och med 1988 ska vara möjligt för kvinnor att bli präster så var det efter över 20 år av grundlig teologisk granskning och diskussion. Eftersom beslutet gällde kyrkans

ordning krävde det tre fjärdedels majoritet i kyrkans högsta beslutsfattande organ.

Ser vi till tillgången på lutherska präster skulle det inte vara kyrkan betjänt att prästviga de alltför få manliga präster som inte vill samarbeta med kvinnor i stället för den överväldigande majoriteten av kvinnor som nu prästvigs för att förkunna Jesu frälsargärning. År 2017 var 47,3 procent av församlingspastorerna kvinnor.

Kreander antyder att prästers konservativa teologi skulle vara orsaken till att de inte fått

högre tjänster på långa tider. Vid anställningar tillämpar kyrkan tjänste- eller arbetskollektivavtal. För att undvika framtida samarbetsproblem säkerställer domkapitlet numera att de som söker en kyrkoherdetjänst kan samarbeta fullt ut med prästvigda kvinnor. Vid andra anställningar är behörighet, lämplighet och erfarenhet avgörande. Vid direkta val är det demokrati som gäller, det vill säga folk väljer den som de anser vara den bästa kandidaten.

Det jag kan hålla med Kreander om är att ”vi behöver präster, predikanter och biskopar i kyrkan som har respekt för Bibeln” och inte läser in sina egna ideologiska tolkningar i det som står där. Vi behöver dem som bärs av en ödmjukhet och respekt inför det som en gång i tiden formulerats och förmår förmedla evangeliets kärna in i vår tid. Ty ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:37).