Klimatkampen för att fasa ut kolet bromsas av fattigdom
Kolintensiva Polen visar hur en rättvis klimatomställning kräver socialpolitiska verktyg
Om Europa ska bli klimatsmart måste Polen göra sin andel, lyder ett ständigt västeuropeiskt krav. Det är sant, men lättare sagt än gjort.
Det handlar om ”rättvis omställning”, det senaste modeuttrycket på klimatmötet i Katowice. Begreppet rättvis får i polska öron lätt en annan innebörd än vad västeuropéer avser. För polacker är stenkol förknippat med hederligt arbete. Klimatrörelsens attack mot kolindustrin kan föra tankarna till kommunistregimens förtryck av gruvarbetarna.
Det förtrycket kulminerade i massakern i Wujek för exakt 37 år sedan. HBL har träffat Krzysztof Pluszczyk som strejkade i rättvisans namn när milisens kommandotrupp stormade gruvan och dödade nio av hans kolleger. Han förstår behovet att minska utsläppen, men säger att Polen behöver hjälp.
– Kommunismen gjorde oss fattiga. Folk eldar med möbler från soptippen för att de inte ens har råd med kol. Hur skulle de kunna byta till något dyrare?
– Det skulle aldrig ha fått ske. De tog våra drömmar ifrån oss, säger Krzysztof Pluszczyk.
I dag för 37 år sedan utlyste premiärminister, general Wojciech Jaruzelski undantagstillstånd i Polen för att hålla fackrörelsen Solidaritet på mattan. Gränserna stängdes, tvsändningarna upphörde och pansarvagnarna rullade in på gatorna. Tre dagar senare sköt milisen mot polska gruvarbetare. Massakern i Wujek kolgruva i Katowice 16 december 1981 krävde 9 liv och sårade 21.
– När de öppnade eld fattade vi inte genast vad som pågick. Jag bar en kollega som hade blivit träffad, men inte ens då förstod jag. Jag trodde att han hade slagit sig under upploppet, säger Pluszczyk.
Han var 22 år, nygift och jobbade i gruvan. Arbetarna strejkade i protest mot att gruvans fackboss hade häktats, precis som över tiotusen andra lokala fackledare. Bara ett år efter att Lech Walesa hade grundat Östeuropas första fackrörelse som kommunisterna inte kontrollerade hade 10 miljoner arbetare anslutit sig till Solidaritet.
Rörelsen drev på arbetarnas rättigheter och sociala reformer. Regimen kände sig hotad och misshandlade lokala fackledare. Protesterna kuvades med mer våld, ibland dödligt, med motiveringen att Sovjet annars skulle ingripa.
– Aldrig förut hade milisen skjutit mot strejkare på arbetsplatsen. Också gruvans läkare var chockade när de såg att såren hade orsakats av kulor, säger Pluszczyk.
Gruvarbetarna var beväpnade med bara käppar och rörstumpar, men de krossade inledningsvis milisens sköldar som inte pallade för 16 graders köld. Den förödmjukade regimen tog inte fler smällar. Vid nästa offensiv stormade tvåtusen miliser och tusen soldater gruvan beväpnade med tårgas och eldvapen. En kommandotrupp med prickskyttar fällde offren. Trots att en del sköts i ryggen och på hela 80 meters avstånd påstod milisen att den agerat i självförsvar.
– Nonsens, de sköt för att döda. De sköt också mot folk som hjälpte de sårade, säger Pluszczyk.
I dag jobbar han på gruvmuseet som dokumenterat tragedin. På väggen hänger en hemlig order undertecknad av Jaruzelskis närmaste undersåte.
– Det här pappret gav milisen rätt att skjuta mot oss, men det visste vi inte då. Jag ville inte strida mot milisen, bara protestera mot systemet, säger Pluszczyk.
Han såg hur facket enade folket och hoppades att strejkerna skulle kuva kommunismen, men den levde hela 1980-talet ut. Lech Walesa personifierade kampen och blev president 1990. Vid ett besök i Wujek för några år sedan ska han ha sagt att skotten sårade hela Polen.
Rättvis omställning
I dag hedrar ett minnesmärke offren som hjältar. Wujek är fortfarande i drift, men fyra av fem övriga gruvor i Katowice har stängt, mest av marknadsekonomiska skäl som kommunismen struntade i. I dag är ukrainskt kol billigare än polskt. Och så har vi förstås klimatförändringen. Katowice och några andra polska städer försöker minska på stenkolet av hälso- och klimatskäl.
Luften i Schlesiens gruvdistrikt är oren, men:
– För trettio år sedan låg det svart damm överallt, också fem minuter efter att man torkat bort det. Myndigheterna hemlighöll all information om luftkvaliteten för att inte skrämma upp folk, säger Krzysztof Pluszczyk.
I motsats till luftkvaliteten har klimatförändringen förvärrats. Det är inte de polska gruvarbetarnas fel, men samtidigt som nationen minns sina hjältar förs en global kamp mot den kolindustri de representerade. På klimatmötet i Katowice talas det om ”rättvis omställning”, att man ska ta hand om dem som på kort sikt förlorar på övergången till ett klimatsmart samhälle.
Det är inte lätt i Polen som levt på kol. Problemet är kanske inte bara polackernas, för också finländska hem har värmts på kol från Wujek. En stående fråga på FN-mötet är hur klimatsolidariteten ska se ut.
I Polen kommer 80 procent av energin från kol. Regeringen har sagt att andelen ska minska till 50 procent till 2040. I den mån Polen bromsar en snabbare klimatpolitik handlar det delvis om identitet. Sinnebilden av arbetarna som betalade med livet för en bättre framtid raderas inte ur folkminnet på en generation.
Kruxet är att klimatförändringen inte väntar. Samtidigt driver Katowice och flera andra polska städer på en snabbare omställning än regeringen. Gatubelysningen får led-lampor. Offentliga byggnader ska värmas med annat än kol och isoleras bättre. Dariusz Szwed från staden Slupsk talar för förnybar energi och hoppas att städernas exempel ska få invånarna att göra likadant hemma.
– Vi måste få folket med oss så att alla ser att det är billigare och bättre att vi inte bränner kol, säger han på en debatt om klimatpolitiskt ledarskap i Östeuropa.
”Byt ut regeringen”
Dariusz Szwed talar för en medborgardriven, demokratisk avveckling av kolet. Till exempel i Krakow har folket valt lokalpolitiker som förbjuder stenkol för fastighetsuppvärmning nästa år, för luftkvalitetens skull. Frågan är betydande eftersom de flesta polska hushåll är utanför fjärrvärmenätet. Folk eldar själva med kol eller bråte.
Elektriciteten produceras fortfarande med kol, hur kan folket påverka det? – De kan rösta på ledare som avvecklar kolet. Kol är billigt bara för att någon annan betalar notan, säger Szwed och föreslår att Polen successivt flyttar över kolindustrins årliga subventioner på nästan 2 miljarder euro till en grön omställning.
– Vår regering och president står inte för våra behov, våra drömmar eller vårt ansvar.
Szwed har talat med gruvarbetare som inte längre tror på kolet, men som inte kan säga det högt av rädsla för att förlora jobbet.
En smärre chock på klimatmötet var att Solidaritet, vars medlemsantal har minskat till några hundratusen, allierade sig med den amerikanska tankesmedjan Heartland Institute som förnekar klimatförändringen och lobbar för kol. På gruvmuseet i Wujek skakar Krzysztof Pluszczyk på huvudet. Han erkänner klimatförändringen, men tror inte att polackerna kan bromsa den.
– Vi valde inte att bli en del av östblocket efter andra världskriget, vi tvingades till det. Vi levde på tung industri medan kommunismen körde ner vår ekonomi. Vi ligger fortfarande efter Västeuropa. Därför är det svårare för oss att ställa om, säger han.
Szwed säger är att omställningen också är en möjlighet.
– Dagens ungdomar vill inte bli gruvarbetare, de vill ha trygga jobb. Hela Polen är dödstrött på luftföroreningarna. Det finns nya jobb i den förnybara industrin, jobb för tidigare gruvarbetare.
Pluszczyk säger att polackerna inte har de pengar omställningen kostar.
– Det är lätt att spara pengar om man är rik, men i Katowice bor många fattiga. Folk eldar med möbler från soptippen, vilket är förbjudet. Stadens miljöpoliser bötfäller dem, men de kan förstås inte betala böterna när de inte ens har råd att köpa kol. Och gas är ännu dyrare.
Den allmänna föreställningen i Västeuropa att polackerna biter sig fast vid sitt kol är onyanserad. Omställningen pågår, men ska den ske snabbare behövs en annan politik, och stöd och solidaritet från EU-håll. Szwed säger att det inte är så mycket en energiomställning som en social omställning.
– Den gäller fler än gruvarbetarna. Tar vi hand om de fattigaste kan vi klara den.
För trettio år sedan låg det svart damm överallt, också fem minuter efter att man torkat bort det. Krzysztof Pluszczyk