Rättshjälp till asylsökande omprövas
Justitieminister Antti Häkkänen är beredd att ompröva de förkortade besvärstiderna i asylärenden. De korta besvärstiderna är ett av de problem som pekas ut i en färsk utredning av rättshjälpen till asylsökande.
Det finns en rad problem i rättshjälpen till asylsökande, visar Justitieministeriets färska utredning. Hit hör inte minst de förkortade besvärstiderna. Justitieminister Antti Häkkänen lovar att besvärstiderna ska granskas på nytt.
År 2016 gjordes en rad lagändringar som skärpte tillgången till rättshjälp, och som skulle effektivera asylprocesserna var det tänkt. Bland annat förkortades besvärstiderna för asylbeslut. Enligt en färsk utredning som gjorts av Migrationsinstitutet på uppdrag av Justitieministeriet har åtgärden inte haft önskad effekt – tvärtom.
– Den här förkortningen är helt betydelselös med tanke på hur länge hela processen kan ta. Här uppstår inga besparingar för processen, men däremot förkortas tiden för det annars också krävande arbetet med att lämna in besvär. Att förkorta besvärstiderna har inte varit till nytta för någon, säger specialforskaren Outi Lepola vid Migrationsinstitutet, som gjort undersökningen.
Besvärstiderna för asylbesvär förkortades från 30 dagar till 21 dagar för besvär till förvaltningsdomstolen och 14 dagar för ansökan om besvärsrätt till Högsta förvaltningsdomstolen. Lepola har också en mer principiell invändning som handlar om god förvaltning och icke-diskriminering, då andra regler gäller för en grupp än för övriga som fastställs i förvaltningslagen.
– Asylbesvären är krävande, inte minst med tanke på att all kommunikation för det mesta sker genom tolk.
Häkkänen: Vi omprövar
Justitieminister Antti Häkkänen (Saml) som tog emot utredningen i
Med tanke på att hela processen kan ta flera månader är det inte så relevant att förkorta processen med någon vecka i besvärsskedet. Den här åtgärden har fått mycket kritik, och vi måste fundera på om den har varit ändamålsenlig.
Antti Häkkänen, justititeminister Ett mycket stort problem var att det framkom att de asylsökande ofta inte visste om sin rätt till rättshjälp, särskilt inte före asylintervjun. En annan sak var sedan att de som visste om den här rättigheten ofta hade svårt att hitta ett rättshjälpsbiträde. Outi Lepola, specialforskare vid Migrationsinstitutet
går är beredd att ompröva besvärstiderna.
– Det här är helt klart en av de saker som vi måste granska på nytt. Med tanke på att hela processen kan ta flera månader är det inte så relevant att förkorta processen med någon vecka i besvärsskedet. Den här åtgärden har fått mycket kritik, och vi måste fundera på om den har varit ändamålsenlig, säger Häkkänen.
Migrationsinstitutets utredning bygger på intervjuer med 46 asylsökande i olika skeden av processen, ungefär lika många experter och tjänstemän inom domstolar, Migrationsverket, flyktingförläggningar och övervakande organ samt frågeformulär till offentliga rättshjälpsbyråer och medlemmarna i advokatförbundet.
Ett centralt problem visade sig vara att många asylsökande inte fått någon rättshjälp alls före sitt asylsamtal.
– Ett mycket stort problem var att det framkom att de asylsökande ofta inte visste om sin rätt till rättshjälp, särskilt inte före asylintervjun. En annan sak var sedan att de som visste om den här rättigheten ofta hade svårt att hitta ett rättshjälpsbiträde, säger Lepola.
År 2016 inskränktes också rätten att ha ett biträde med sig under asylsamtalet. Då den här rättigheten tidigare gällde alla gäller den nu bara dem som har någon särskild sårbarhet.
– Men det är oklart vem som ska identifiera de här personerna, om de till exempel inte får någon rättshjälp i början av processen. Det är en utmaning att identifiera dem som är i behov av särskilt stöd. Tröskeln för att få ha biträde med på asylsamtalet borde inte vara för hög. Ett bra biträde kan göra mycket i början av processen för att försäkra att allt relevant kommer fram redan under asylsamtalet, att spara här brukar hämna sig i senare skeden, säger Lepola.
Antti Häkkänen lovar att möjligheten till rättshjälp i början av processen och informationen om den ska gås igenom i samarbete med Migrationsverket och berörda ministerier. Hur det blir med rättshjälpen under asylsamtalen vill han inte ta ställning till.
– Nu är det ju så att man får ha biträde på asylsamtalet om det finns ett särskilt behov. Men om jag nu tänker att jag själv skulle sköta en sådan process så skulle det vara minst sagt krävande att veta var gränsen för det går. Det finns säkert åtminstone ett behov av att utreda var den här tröskeln ska gå, säger Häkkänen.
Krav på kompetens
Också tillgången till rättshjälpsbiträden och vem som får biträda vem i vilket skede av processen har varit något av ett träsk sedan bestämmelserna ändrades 2016. Då begränsades hjälpen i början av processen till enbart de offentliga rättshjälpsbyråerna, som inte nödvändigtvis hade vare sig resurser eller nödvändig expertis. Samtidigt har den fasta taxan som infördes i besvärsskedet lett till att en del privata rättsbiträden sköter ärendena summariskt bara för att lösa ut arvodet, medan andra som gör jobbet ordentligt ofta inte fått betalt för alla de arbetstimmar de lagt ned.
Outi Lepola kastar bollen till ministeriet.
– Man kunde till exempel fundera på om det kunde ställas krav på rättsbiträdena att visa sin kompetens på området på något vis. En annan sak är att de asylsökande måste ha mer information om vad de kan förvänta sig och kräva av rättsbiträdet.
Vad gäller de fasta arvodena justerades förordningen om arvodena för ett par månader sedan, för att bättre garantera att de asylsökande får den hjälp de behöver. Enligt justeringen, som följde på ett årsboksavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen, ska det vara möjligt att avvika från den fastslagna taxan om särskilda skäl kräver det.