Skrupellöst och cyniskt
FN:s ramverk för migration är ett ickebindande löst dokument som svarar på ett klart behov. Högerextrema rörelser har kapat diskussionen och sprider desinformation och lögner.
Migration omfattar alla olika slags mer eller mindre permanenta förflyttningar som människor gör – och har gjort i alla tider. Enligt Nationalencyklopedin kan man dela in migrationen i fyra olika faser. Under den första fasen flyttade människor till nya områden, ett sent exempel på den fasen är feniciernas och grekernas bosättningar i Medelhavsområdet.
Sedan kom folkvandringarna från mindre utvecklade till ekonomiskt och socialt starkare områden, och till städerna under medeltiden.
Den tredje fasen från 1500talet innebar att nya geografiska områden upptäcktes och människor flyttade till dem. På drygt hundra år från 1820talet till 1930 emigrerade 50 miljoner människor från Europa till främst Nordamerika men också andra världsdelar.
Just nu befinner vi oss i den fjärde fasen då migrationen igen domineras av att människor flyttar till områden som är mer utvecklade, främst Europa och USA. I dag beräknas migranterna vara 258 miljoner människor och de förväntas bli fler bland annat på grund av klimatförändringen.
Det handlar alltså om att flytta till jobb och studier – men också för kärlek. Flyktingar är bara en liten del av alla migranter.
Det finns ändå inga gemensamma globala regler kring migration. Därför har FN startat arbetet kring ramverket. Texten godkändes i sommar och nu i december omfattades den av 164 stater. Före årsskiftet ska FN:s generalförsamling formellt godkänna texten i form av en resolution.
Syftet är ett bättre samarbete för en trygg och organiserad migration. Ramverket innehåller 23 punkter – till exempel att samla in statistik, minimera de faktorer som tvingar människor att fly från sina hemländer, förstärka arbetet mot människohandel, erbjuda snabbare och säkrare sätt för migranter att skicka hem pengar och säkerställa ett värdigt återvändande, till exempel att stater tar emot sina egna medborgare som inte har beviljats asyl.
Ramverket är alltså inte något avtal, det är inte bindande och påver kar inte den nationella suveräniteten. Ändå är det viktigt att försöka koordinera och hitta gemensamma lösningar – för dem som migrerar, för deras hemländer, och de mottagande länderna.
Migrationskonferensen i Marocko har föregåtts av en lika kort som osannolik diskussion där olika högerextrema krafter har smutskastat och spridit rena lögner om ramverket. Det handlar om en organiserad internationell kampanj där man inte skyr desinformation eller direkta lögner, som att avtalet är bindande och att alla punkter måste genomföras. Till exempel i Sverige cirkulerar ett rykte om att EU vill att landet tar emot 440 miljoner flyktingar.
Vissa länder har hoppat av processen med hänvisning till sin suveränitet. USA var först, Australien, och flera central och östeuropeiska länder följde efter. Till dem hör Ungern och Österrike.
Migrationsdokumentet har behandlats också i vår riksdag, i stora utskottet, utrikesutskottet och förvaltningsutskottet. I utrikesutskottet föreslog Sannfinländarna att Finland inte ska godkänna ramverket men fick inget understöd.
Eftersom det inte handlar om ett bindande avtal kan man fråga sig varför det är så viktigt för de högerextrema rörelserna att smutskasta ramverket. I en intervju i Helsingin Sanomat 11.12 kommer den österrikiska invandringsexperten Gerard Knaus med en trovärdig förklaring. Det är en del av valkampanjen inför EUvalet i maj. Han säger att de traditionella partierna inte har tagit de extrema partierna på allvar och inte förstått hur de utnyttjar processen kring ramverket om migration. De skapar hotbilder kring invandringen, utmålar beslutsfattare som eliter, undergräver EU och ökar samtidigt sin egen makt. Precis samma fenomen märks när det gäller också andra frågor.
Som sagt: alla medel används. Det måste vi motverka med att sprida uppgifter som stämmer.