När ska alla som behöver få rätt till personlig assistans?
PERSONLIG ASSISTANS Vi är mycket bestörta över att förslaget till lag om funktionshinderservice, precis som den nuvarande handikappservicelagen, inte tar tag i problemen med den så kallade resursförutsättningen: ”För att personlig assistans ska kunna ordnas förutsätts det att personen med funktionsnedsättning har resurser att definiera assistansens innehåll.” Då FDUV:s verksamhetsledare Lisbeth Hemgård resonerar kring den nya funktionshinderlagstiftningen (HBL 3.12) nämner hon problematiken i korthet, och vi vill gärna öppna upp den här angelägna frågan ytterligare.
Vi anser att denna formulering och det sätt på vilket den hittills tillämpats står i direkt konflikt med artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det räcker inte med att, som man i lagberedningen skriver, ”den så kallade resursförutsättningen satts rätt lågt” i rättspraxis. Varje person som faller utanför systemet är en för mycket! Till och med i lagberedningen tillstår man att ”en del personer med till exempel svåra kognitiva begränsningar i funktionsförmågan eller med begränsningar i funktionsförmågan som hör till autismspektret [har] blivit utan sådan service som säkerställer delaktighet och självbestämmanderätt.” Varför accepteras denna diskriminering?
De människor som är i störst behov av hjälp och stöd förvägras i nuläget personlig assistans. Hur ska de garanteras möjlighet till ett eget individuellt liv – självbestämmande och delaktighet i livets alla situationer – utan personlig assistans? Finland har valt att ratificera FN-konventionen – då den nationella lagstiftningen nu ses över är vi följaktligen skyldiga att se till att den står i samklang med konventionen. Hur kan man då motivera att låta resursförutsättningen stå kvar i sin nuvarande form? Jag (jämlikhet, assistans och gemenskap) är en ideell riksförening för personer med flera omfattande funktionsnedsättningar.