På fem år har det mesta raserats
Jag undrar om Sir Alex Ferguson faktiskt lagt av som manager för sitt älskade Manchester United om han hade känt till vilket kaos som väntar klubben efter hans tid vid spakarna.
Skotten lämnade klubben bakom sig 2013 efter bland annat 13 ligatitlar, 2 Champions League-triumfer och en buckla i Europapucken. Efter det har klubben konsekvent misslyckats med både spelarvärvningar och i synnerhet val av managers för jätteklubben. Till nu avskedade José Mourinhos förtjänst ska sägas att han, till skillnad från företrädare vid namn Moyes och van Gaal, lyckades vinna något men en seger i FA-cupen eller en titel i Europa League smäller inte särskilt högt då United också under Mourinhos ledning för det mesta spelat som en påse nötter.
Portugisen har via sin reaktiva och rätt defensiva fotbollssyn alltid varit sårbar då resultaten inte kommer. Då spelet inte ens med bästa vilja kan kallas särskilt euforiframkallande måste resultaten vara utmärkta. Det har de i inget skede varit på Old Trafford. I stället har Mourinho sett till att komma på kant med nyckelspelare, kritisera ägare och styrelse för bristande ekonomiskt engagemang och i sedvanlig ordning racka ner på kollegorna.
Att Mourinho får sparken är ett symtom för hur dåligt skött klubben är. Ekonomiskt må det snurra på men sportsligt är United anno 2018 en spillra av vad klubben var så sent som för fem–sex år sedan.
Rekryteringsavdelningen har gjort ett så uselt jobb efter Ferguson att man lika väl kunde lägga ner den delen av organisationen och i stället spela Uno eller Fia med knuff för att avgöra vilka spelare man köper eller vilken tränare man anställer.
Det var många som tvivlade på Mourinho då han tog över. Kurvan pekade aningen neråt redan i Real Madrid och i nordvästra England har raset eskalerat. Det snack och den attityd som en gång i tiden gjorde honom till något av en fräsch fläkt inom fotbollsvärlden har för länge sedan tappat charmen. Mourinho har halkat efter rejält i fotbollens evolution. Visst har han försökt förnya sig men ni vet vad man säger om en gammal hund.
Mourinhos cv och förtjänster kan ingen någonsin förneka eller förringa. Facit talar för sig men portugisens krona har kommit på sned. Vore på många sätt överraskande om Mourinho får en chans till i någon av de allra största klubbarna. Förtroendet på den absoluta toppnivån känns förbrukat. Skäl ändå att minnas att portugisen är en maktfaktor inom den internationella fotbollen. Att han har superagenten Mendes i sin ringhörna kan komma väl till pass om och när han söker ett nytt jobb. Och är det något Mourinho gillar så är det att slå ur underläge. Nu är han nedslagen men inte uträknad.
Bayern München kan ju behöva en ny tränare för vårsäsongen? Märkligare saker än att Mourinho återfinns på Allianz Arena då vi skriver 2019 har inträffat inom den stundtals allt annat än logiska fotbollsvärlden.
Är det bara pengar han vill ha finns ju alltid Ryssland, Kina eller Mellanöstern. Eller så kan han unna sig en riktig lyxsemester. Avgångsvederlaget från United torde ligga på 30–35 miljoner euro. Man kan unna sig några portioner bacalhao då.
Från Uniteds håll lät man förstå att man nu en gång för alla ska sondera terrängen ytterst noggrant. Har man ju hört förr men kanske fem år av misskötsel fått ägare och styrelse att inse att man inte gjort något strålande jobb på sistone.
Ett namn har i sedvanlig ordning dykt upp. Mauricio Pochettino har förknippats med United flera gånger än det finns gatumusikanter i London och Spurstränaren sitter i vår i en läcker sits. Han kan välja mellan Real Madrid och Manchester United. Fast han skulle kanske göra klokt i att stanna i Tottenham.
”Det var många som tvivlade på Mourinho då han tog över. Kurvan pekade aningen neråt redan i Real Madrid och i nordvästra England har raset eskalerat.”
JONAS VON WENDT
reporter