Julkul i bluesens och soulens tecken
Ett paket för var och en som hunnit tröttna på de julörhängen man varje år tvångsmatas med. Julen är party när Wentus Blues Band får råda.
Efter alla de fantasifulla projekt som Robban Hagnäs och hans Wentus Blues Band under decennierna stått för var det väl bara en tidsfråga när det också skulle bli dags för en julskiva. Och nu är den tiden inne.
Det här är ett paket för var och en som tröttnat på de sönderspelade julörhängen man varje år tvångsmatas med i varuhus och på radiokanaler. Inget ont om dem, i och för sig, men visst känns det fräscht att få lite omväxling via cover på sånger man kanske aldrig tidigare hört.
Killarna har plockat ihop en laddning mindre bekanta låtar med jultematik, och tolkat dem i hårdkokt WBB-stil. Här bjuds på blues i Detroit- respektive Chicagotradition (till exempel Emery Williams och Mark Rice), rotnära rhythm’n’blues (Elias McDaniel), soul (Clarence Carter) och lite Nashvillecountry (Terry Fell). En egen ny jullåt har WBB också svarvat ihop, och alltsammans bandades in på tre dagar – givetvis i Karleby.
Saftiga klaviaturslingor
Humöret är gott och svängen garanterad, också om skivans pärla är Albert Patricks blåtonade ballad How I Hate To See Xmas. Och Pekka Gröhn, som delar sin tid mellan WBB och J. Karjalainens orkester, lägger ut så saftiga klaviaturslingor att glöggen börjar smaka ännu bättre.
Och vill någon kunna sjunga med rekommenderas allsångsnumret Bo Diddley Santa Claus, som kanske är den enda låt här som de flesta väl hört i tidigare versioner. Fast det ena utesluter heller inte det andra: den som så önskar kan köra de klassiska julsångerna först, och när det blir dags för party plocka fram WBB.
Det här är måhända en bagatell i bandets katalog, men en kul sådan.