❞ Utgångsläget för den nya regeringen är ändå svårare eftersom regeringen Sipilä fick draghjälp av en stark ekonomisk tillväxt. John-Erik Jansén

Högkonjunkturen har nått toppen. Den pessimistiska befolkningsprognosen förvärrar hållbarhetsgapet.

De sista ekonomiska prognoserna för året bekräftar att det har skett en vändning i ekonomin, nu skruvar prognosmakarna ned sina tillväxtsiffror både för 2018 och för de närmaste åren.

I tidigare prognoser trodde man att årets tillväxt skulle ligga nära 3 procent, nu ligger bedömningen i trakten av 2,5 procent. Och nästa år minskar den till under 2 procent, också det en nedgång med cirka en halv procentenhet jämfört med tidigare prognoser.

Men ekonomin växer fortfarande, enligt de bedömningar som man nu kan göra ligger ingen recession på lut.

Att tillväxten avtar beror bland annat på att både världsekonomin och ekonomin i Europa tappar fart. Utsikterna grumlas också av flera osäkerhetsfaktorer; det hotande handelskriget, brexit, den ekonomiska osäkerheten i Italien. Man vet inte heller vilka budgetåtgärder Frankrike tar till för att dämpa den sociala oron.

Sysselsättningen har förbättrats under högkonjunkturen, och efter sommaren började det se ut som om sysselsättningsgraden skulle stiga till 72 procent, vilket är regeringens mål för den här valperioden. Under den långsamma återhämtningen under regeringens första år verkade sysselsättningsmålet näst intill omöjligt att nå, men i höstas var det inom räckhåll.

Men enligt Finansministeriet stannar sysselsättningsgraden i år vid 71,6 procent. Frågan är om de sista tiondelarna kan skrapas ihop under det första kvartalet nästa år, före riksdagsvalet. Ministeriet tror i alla fall att sysselsättningen fortsätter att förbättras, år 2021 väntas sysselsättningsgraden ligga på 73,3 procent, och arbetslösheten har minskat till 6,6 procent.

Finlands Bank som gav sin prognos i går påpekar ändå att sysselsättningen inte ökar lika snabbt i fortsättningen. Det beror på långsammare tillväxt, men också på att den arbetsföra befolkningen minskar, och på att det är svårt att matcha arbetslösa med de lediga jobben.

Under veckoslutet kunde regeringen glädjas över uppgiften att Finland för första gången på tio år kan minska statsskulden. Till en del beror det här på att den ekonomiska utvecklingen har varit god, men också tillfälliga orsaker spelar in. Det handlar bland annat om försäljningsintäkter och om tidigarelagda låneamorteringar till staten.

Att regeringen vill se det minskade lånebehovet som ett resultat av den förda politiken är lätt att förstå. Men någon signal om att det börjar finnas resurser att fördela när valrörelsen tar fart handlar det inte om.

Finansministeriet lyfter upp ett bekant problem. Det handlar om hållbarhetsgapet där utgifterna strukturellt överstiger intäkterna. Det beräknas nu till 4 procent av bnp, tidigare beräknades gapet till 3 procent.

Ökningen beror på nya utgångsvärden. Statistikcentralens färska befolkningsprognos visar att det föds allt färre barn, vilket gör att det i framtiden finns färre skattebetalare än man hittills har räknat med. Det har ökat hållbarhetsgapet med två miljarder euro.

I februari presenterar Finansministeriet ett åtgärdsprogram för att minska hållbarhetsgapet. Det ger stoff för många inlägg i valdebatten som vid det laget går upp i varv.

När regeringen Sipilä tillträdde beslöt den att balansera statens ekonomi genom att minska utgifterna med fyra miljarder euro. Bland annat utbildningen drabbades av nedskärningar.

Nu verkar nästa regering stå inför ett liknande sparbeting. Utgångsläget för den nya regeringen är ändå svårare eftersom regeringen Sipilä fick draghjälp av en stark ekonomisk tillväxt. Men om de aktuella bedömningarna slår in möts den nya regeringen av en helt annorlunda konjunkturbild.