Högre makter, bedrägeri och barnkonventionen
Min mans farmor och farfar var bördiga från Tervola, en vackert belägen ort vid riksväg fyra, dryga 40 km norr om Kemi. Han har i sina arkiv ett dokument daterat i slutet av 1800-talet som gäller vaccinering. Ortens befolkning anbefalls, mot hot om böter, att låta vaccinera sina barn mot smittkoppor. Dokumentet är undertecknat av kyrkoherden och kommunalläkaren, den ena min mans farfarsfar och den andra hans farmorsfar.
Det fanns en djupt rotad misstro mot vaccinering, som enligt en artikel i Åbo Underrättelser daterad den 12 augusti 1881 även gällde den ”bildade befolkningen”. Motargumenten var huvudsakligen två. Det ena argumentet var att vaccination förorsakar sjukdomar hos barn, och skadar barnets utveckling. Det andra var att vaccination mot sjukdomar är att motarbeta den Allsmäktiges planer (samma tankar uttrycker pappan i Lars Sunds roman ”Där musiken började” då sonen insjuknar i angina). Det fanns således en orsak till att kyrkoherden undertecknade dokumentet – han kan väl anses ha ett slags tolkningsföreträde när det gäller implementeringen av Guds vilja.
Under 1880-talet infördes gradvis ett vaccinationstvång i Finland, därav möjligheten att utfärda böter för dem som vägrade. Numera är det inte lag på att låta vaccinera sig eller sina barn, det är en rekommendation. Undantag gäller för en del av personalen inom hälsovården som enligt lag bör ha heltäckande vaccinationsskydd för att säkerställa patienternas trygghet. Därför torde diskussionen om repressalier för sådana som inte låter vaccinera sina barn, oberoende orsaken, vara onödig.
Däremot är det intressant att granska saken ur barnets synvinkel, och särskilt med hänsyn till barnkonventionen. Enligt barnkonventionen har barnet rätt bland annat till liv, hälsa och utveckling. Den bärande principen som genomsyrar barnkonventionen är att alla beslut som gäller barn bör göras med hänsyn till barnets bästa. Om barnets bästa är i konflikt med någon annans intresse, bör barnets bästa gälla i första hand. Denna princip har lett till att i situationer då föräldrar vägrat till exempel blodtransfusion åt sitt barn har barnet kunnat få den livsnödvändiga vården utan att hänsyn har tagits till föräldrarnas övertygelse.
När det gäller vaccination gäller det att överväga om på forskning grundad rekommendation kan anses vara till barnets bästa på ett sådant sätt att det överskrider föräldrarnas rätt att fatta beslut när det gäller omsorgen om sitt barn. De vanligaste barnsjukdomarna är sällan livshotande, men de kan ge allvarliga och bestående skador. Det viktigaste är ändå upplysning – till exempel att upplysa oroliga föräldrar om att den artikel som visade samband mellan vaccinering och autism (Wakefield 1998) visade sig vara ett avsiktligt bedrägeri. Dokumenterade biverkningar av vaccin är små i jämförelse med vad den egentliga sjukdomen kan åstadkomma. För mig som haft polioskadade klasskompisar är detta en självklarhet, men yngre generationer har inte fått denna insikt i sin vardag.
”Om barnets bästa är i konflikt med någon annans intresse, bör barnets bästa gälla i första hand.”