Daltar Finland med våldsbrottslingar?

I Finland grundar sig strafflagen på att brottslingar kan bli rehabiliterade. Folks rättskänsla är en annan sak.

Min granne är en styckmördare. Seriöst.

Tror jag läste om snubben i tidningen Alibi. Svartsjuka låg bakom. Detaljerna låter som tagna ur Coenbrödernas klassiker Fargo. Ofattbart.

Så hur är det ens möjligt? Inget konstigt med det, i Finland. Här blir folk upprörda över att deras bensinbil kan vara värdelös om trettio år. Eller över att utlänningar ser kriminella ut när de fördriver dagarna ute på stan för att ingen vill anställa dem.

Men det finns inget som hindrar en mördare att avtjäna sitt livstidsstraff på tolv år och därefter åka spårvagn som om inget hade hänt. Då snackar vi överlagt mord. Dråp? Betydligt kortare straff.

På sistone har det varit diskussion om att skärpa lagstiftningen när det gäller sexualbrott. Bra så. Men det gäller inte bara sexualbrott – straffskalan för alla våldsbrott är fortfarande så låg i Finland att domarna ofta närmast känns som en förolämpning mot offret och de anhöriga.

I våras misshandlade en ung man en annan man i Helsingfors, uppenbarligen på grund av att offret talade svenska med sin flickvän. Offret drabbades av allvarliga skallskador, tvingades använda rullstol och hade svårt att kommunicera med omgivningen. Offret lider sannolikt av men för resten av livet. Tingsrätten i Helsingfors tyckte att dådet var värt ett och ett halvt års villkorligt fängelse. Förövaren dömdes också till att betala 30 000 euro i skadestånd för sveda och värk. Låter det rättvist? Bedöm själva. Det är väl ungefär i linje med den vanliga straffskalan i Finland.

det finns starka belägg för att strängare straff inte minskar brottsligheten. USA är det enda västlandet där dödsstraffet fortfarande används, men ändå hör städer som Detroit och St. Louis till de farligaste ställena i världen sett till mord per capita. Fängelserna i USA är smockfulla, vilket inte bara är en mänsklig tragedi, utan en väldigt stor utgiftsbörda för hela samhället.

Så det finns inga enkla lösningar. I Finland grundar sig strafflagen på att brottslingar kan bli rehabiliterade. Folks rättskänsla är en annan sak.

Om högst tio år kommer Anni Törnis mördare att gå fri igen. Hennes pojkvän misshandlade henne till döds i Nyslott i somras. Hon var gravid. Han var tydligen svartsjuk och berusad. Tingsrättens färska dom har inte vunnit laga kraft. Nästan tio års fängelse låter som en sträng dom. Är det? Offret hann inte ens fylla trettio.

Enligt fängelselagen är målet med en fängelsedom att öka fångarnas beredskap för ett liv utan brott genom att främja deras livshantering och anpassning i samhället samt att förhindra brottslighet under strafftiden. Det fungerar ibland bättre, ibland sämre.

den ökända seriestryparen Michael Penttilä har tillbringat över tjugo år av sitt liv i fängelse, bland annat för fyra dråp eller mord, våldtäkter och dråpförsök. Han befann sig ändå på fri fot då han begick sitt fjärde mord i våras, samtidigt som hovrätten behandlade åtalet om att han förberett ett nytt dåd mot en sjuttonårig kvinna.

I en modern rättsstat ska förstås ingen bli lynchad eller matad till lejonen. Brottslingar har också rättigheter. Samtidigt sänder Finlands rättssystem minst sagt tvetydiga signaler: ekobrottslingar skakar galler, medan våldtäktsmän går fria för att offret kanske själv hade druckit lite alkohol. Är det vår värdegrund?

”Straffskalan för alla våldsbrott är fortfarande så låg i Finland att domarna ofta närmast känns som en förolämpning mot offret och de anhöriga.”

MARCUS LINDQVIST