Northug – en vinnare av slumpen?
Petter Northug kommer att bli saknad. Det råder det inget tvivel om. Skidsporten kommer att sakna honom mer än han saknar skidsporten.
Han borde förstås ha lagt av för flera år sedan, efter att ha gett sina tvivlare svar på tal med kanonsuccén i VM i Falun 2015. Det är ett mysterium vad som egentligen hände, då hans form plötsligt gjorde en störtdykning för två år sedan. Förmodligen var det överträning och efter det hittade han aldrig rätt träningsrytm igen.
Efter att Northug har lagt av har diskussionen gått i gång om hur han ska bli ihågkommen. Rent idrottsligt. Hans karisma gör honom till en av de största, men var står han i jämförelse med storheter som Bjørn Daehlie och Gunde Svan?
Med tretton VM-guld och två OS-guld är han förstås en av de allra största. Hur stor?
Ilta-Sanomat placerade Northug på åttonde plats i sin lista över de tio främsta herråkarna genom tiderna. Lite lågt, kanske?
Det finns de som förringar Northugs meriter, eftersom han vann sina största segrar i sprint och masstart. Tävlingsformat som puritanerna avskyr.
Har aldrig förstått varför. Intervallstart har sina sidor, men masstart kan bli dramatiska och spännande. Det är skidåkarna som gör loppet, som Iivo Niskanen i OS senast.
Precis som i många andra grenar, avgörs masstarter oftast i slutet. Det krävs stor kapacitet att hänga med i 50 km, så det handlar inte alls bara om att ha en vass slutspurt. Om Northug inte hade annat än sin slutspurt, varför skidade de andra bara inte ifrån honom i ett tidigare skede? För att han var för stark.
En masstart kräver taktisk kyla och kan till och med kräva större prestationsförmåga än en intervallstart, för det gäller att kunna skida rysligt hårt när det drar ihop sig under de sista kilometerna mot slutet. Jag vet inte varför det här ens är en diskussion i längdåkning.
Ingen ifrågasätter Mo Farahs ställning som 2010-talets bästa distanslöpare bara för att han i praktiken alltid avgjorde tävlingarna under det sista varvet. En stor del av världen är överens om att Peter Sagan är världens bästa cyklist, fast han avgjorde sina tre raka VM-guld alldeles i slutet. Då är nyttan av att ta rygg betydligt större i cykling än i skidåkning.
En kulturell fråga? Sannolikt. För finländarna har traditionellt inte klarat sig särskilt bra i vare sig masstart eller sprint. Det var länge som finländarna såg snett på nyheterna och hoppades att internationella skidförbundet Fis skulle slopa masstarterna igen. Först under de senare åren har man insett att det här är förändringar som kommit för att stanna, så det gäller att anpassa sig. Northugs storhet har inte blivit ifrågasatt i Sverige och Norge i samma utsträckning.
Så hur ska Northug bli ihågkommen? Tänker inte rangordna. Det är alldeles för stor skillnad mellan 1980-talet, 1990-talet, då det inte fanns några EPO-tester, och 2000-talet, för att inte tala om 2010-talet. En av de största genom tiderna. En frisk fläkt i en lite alltför grötmyndig sport. En vinnarskalle som säkert skulle ha en del att lära ut också till finländarna. Tack för allt.
”Det finns de som förringar Petter Northug på grund av hans stil.”
MARCUS LINDQVIST
sportjournalist