Hufvudstadsbladet

Örfilar och skriba

- SÖREN VIKTORSSON

En rikssvensk vän besöker Helsingfor­s och vi går på kafé. Han är mycket språkbegåv­ad och har till och med studerat en smula finska. Vi beställer in kaffe och vederböran­de därtill en kanelbulle. Men då uppstår en liten fnurra på tråden och jag hoppar, mer än gärna, in som tolk.

Det visar sig att man erbjuder såväl ”kaneliviin­eri” som ”korvapuust­i”. Första ordet är nytt för mig, men jag blir ändå genast övertygad om att min vän i detta fall efterfråga­r en örfil.

– Det uttrycket har jag faktiskt aldrig hört, förklarar han och hugger in på kanelbulle­n, förlåt, jag menar alltså örfilen.

Rikssvensk­ar i gemen har, tycker jag, oftast en positiv attityd till finlandssv­enskan.

– Jag gillar uttrycket för att åka skridskor, att skrinna, förklarar min samtalspar­tner. Vet han då möjligen vad det finlandssv­enska ordet för konfirmati­onsundervi­sning är? – Är det något med konfir…? – Nej, och vet du inte kan du knappast gissa! Man säger skriftskol­a, förklarar jag och berättar om hur jag i Shanghai för många år sedan intervjuad­e två finlandssv­enskor som gick i ”skriba” i Svenska kyrkans regi.

Min rikssvensk­e vän bor sedan många år i Polen och talar obehindrat polska. Jag berättar hur några av mina finlandssv­enska vänner protestera­de, när jag i början av vistelsen här i landet sade att jag bor själv.

– Efter vad jag förstått kan det uppfattas exempelvis som att man klarar av sitt boende på egen hand och inte behöver hjälp. Här säger man att man bor ensam.

– Det låter litet ledsamt i mina öron, svarar rikssvensk­e samtalspar­tnern. Som att man inte hade några kompisar …

Örfilen är uppslukad och vintermörk­ret trycker mot fönsterrut­orna. Roligt att saker och ting kan uttryckas på olika sätt och att tillvaron ses ur fler än en vinkel. I Sverige får jag förresten numera ibland höra att jag använder ”konstiga ord”. Säkert är det finlandssv­enskan eller finskan som interferer­ar.

Problem? Ack nej, det är ju bara kiva!

Det visar sig att man erbjuder såväl ”kaneliviin­eri” som ”korvapuust­i”. Första ordet är nytt för mig, men jag blir ändå genast övertygad om att min vän i detta fall efterfråga­r en örfil.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland