70 år! Finlands skolmat som är gratis för alla är värd att fira. I år fyller den sjuttio. För många barn kan den maten som serveras i skolan vara dagens enda varma måltid. I början var det mest soppor och välling som serverades, senare, på 1950-talet åt
När Gun-Maj Beck smakade på kinakål för första gången 1976 var det som om himlen öppnade sig för henne. Men för skolbarnen i Kyrkslätt har kinakålen inte varit någon större framgång hur kökscheferna än försökt smyga med den i portionerna. Däremot älskar e
Klockan har blivit 10.20 och det vimlar av elever från klass 1–6 från Winellska skolan och Gesterbyn koulu i matsalen. Senare kommer hungriga studerande från Kyrkslätts gymnasium att ta för sig från en av de tre serveringsdiskarna. Trots att den stora matsalen i Gesterby skolcentrum i Kyrkslätt har 400 sittplatser är ljudnivån förvånansvärt uthärdlig.
– Serveringsdiskar är dyra, men jag är glad att Kyrkslätt har satsat på flera sådana. Om de varit färre skulle köerna bli långa och folk sura, säger Gun-Maj Beck, numera pensionerad kökschef.
Klassläraren Ulrica Karell från Winellska skolan kommer förbi med en bricka med lunch.
– Det här är världens bästa skolmat!
Karell vet vad hon talar om, för hon har också jobbat i flera skolor i Helsingfors. Ingen slår maten som lagas i Kyrkslätt, menar hon, och berömmer semlorna som gräddas i köket här. HBL:s reporter provsmakar lunchen och kan konstatera att den smakar gott.
Gun-Maj Beck började som skolhusmor i det här köket 1975 och jobbade kvar i 30 år. Den nuvarande kökschefen, Ing-Mari Lostedt, känner hon väl. De är bägge glada över att en sak försvunnit från skolområdet, och det är läskautomaterna. I stället kan eleverna och studenterna både få och köpa mellanmål om de känner för det.
Finland och Sverige är unika länder, för här är skolmaten gratis. I år är det också finländskt jubileum, för det har gått sjuttio år sedan det avgörande beslutet om gratis mat i skolan fattades.
– Skolmaten är jätteviktig. För många barn kan den vara det enda varma målet mat de får på en dag. Barnen lär sig också att smaka på nya saker säger Lostedt.
Skolköket i Gesterby följer en meny i tio veckor, och sedan byts den. Två gånger om året samlas man till ett matråd med elever och studerande för att utvärdera det som serveras. Det var en tradition som började när Beck fortfarande var kökschef.
– Det är otroligt viktigt att eleverna får vara med. Dem måste man vara lyhörd för och hela tiden jobba på recepten och förbättra dem. Man kan inte servera något som inte går hem, säger Beck.
Samtidigt är lärarna och den övriga personalen viktiga lunchgäster de med.
– Eleverna är här vissa år, men personalen, det här är ju deras arbetsplats.
Redan under Becks tid fanns det som kallades kabinettet, det är ett litet och lugnt hörn av matsalen där personalen kan sitta.
Mindre korv
– Det är förvånansvärt när man gör gallup om vilka elevernas favoriträtter är, så gäller samma som på 1970-talet: makaronilåda, spenatplättar och fiskpinnar, säger GunMaj Beck förtjust.
I Kyrkslätt går också lasagne, wraps och fisksoppa hem. Beck har ett klart minne från 1976 när hon åt kinakål för första gången.
– Jag tänkte, är det lök? Då tyckte man att himlen öppnade sig och man fick lite ombyte.
Trots att Ing-Mari Lostedt försökt smyga ned kinakål i olika rätter så
märker barnen och ungdomarna det. Kinakål vill de inte ha. Men nog riven morot. Det är en klassiker som står sig.
På 1980-talet ryggade eleverna för strimlade grönsaker i grytorna. Det var de inte vana vid. I dag äter många familjer wokrätter hemma, och strimlade grönsaker känns inte så konstigt.
– I det senaste matrådet var det en pojke som sa att vi kunde minska på korvrätterna, det har vi också gjort längs med tiden, säger Lostedt.
Lagar det mesta i köket
En vanlig dag lagar de cirka fjorton anställda närmare 2 500 lunchportioner och 500 portioner mellanmål. Hälften av dem serveras i matsalen. Resten skickas ut till daghem och andra skolor.
Lostedt bläddrar fram en sida med recept på den populära rätten lasagnette av köttfärs i skolkökets receptbok. Det har krävts åratal av filande för att justera mängderna till perfektion. Vi kan avslöja att det bland annat behövs 37 kilo fullkornspasta, 12 liter halvgrovt vetemjöl, 20,5 liter tomatkross och 9,1 liter tärnad lök till 1 200 portioner.
Just i dag serverar köket rester från gårdagens julmat plus köttbullar och brunsås. Köttbullarna är färdiglagade, medan en metallarm metodiskt rör runt i brunsåsen i en gryta som rymmer flera hundra liter.
– Köttbullar, fiskpinnar och spenatplättar är för arbetskrävande att göra i ett skolkök, konstaterar Beck och Lostedt.
Omskakad moussaka
Gun-Maj Beck har varit med om omställningen från små- till storskaligt kök. Hon minns hur det var när köket började skicka ut matportioner till daghem. Den mjuka moussakan som taxibilarna körde längs skumpiga vägar med var medtagen då den kom fram.
– När de tog av locket på matlådorna satt den vackra ytan på moussakan kvar där.
Sedan lärde de sig att lägga mindre och stadigare mat i formarna. Att transportera pastarätter var en annan utmaning.
– Det gick bra att servera den i skolan, men det kunde inte vara samma förhållanden i ugnen. För att se någorlunda likadan ut som när den serverades här måste den vara nästan färdig då du packade den.
Gun-Maj Beck minns en riktigt lustig episod från sin kökstid.
– Det hände något i köket en dag så jag beställde färdig pyttipanna. Vi stod och klippte upp två och en halv kilos påsar med färdig pyttipanna som vi värmde upp. De där småttingarna, ögonen var runda och de älskade det! Eleverna kom och tackade flera dagar efteråt! Nej, skriv inte det där, skrattar Beck.
1980-talet var en tid då det var strikta regler om hur mycket grädde man fick använda. Men med pondusen av sin långa erfarenhet hällde Beck i grädde.
– Vi använde mycket grädde då. Det var bara så. Och det smakade ju så mycket bättre.