Därför är ytterligare en utmaning på den politiska nivån att förverkliga klimatpolitiken på ett socialt rättvist sätt. De som inte har haft råd att byta till en nyare bil med mindre utsläpp ska inte straffas utan få hjälp. Allt annat vore att bjuda populi

Näringslivet har ställt sig i framkant i arbetet mot klimatförändringen medan politiken på nationell nivå inte har kommit lika långt. I dag ska åtta riksdagspartier presentera en gemensam linje.

För en månad sedan sammankallade statsminister Juha Sipilä alla riksdagspartier till en rundabordsdiskussion kring klimatpolitiken. En parlamentarisk grupp har sedan dess funderat på gemensamma nationella klimatpolitiska mål och försökt definiera Finlands mål för EU:s klimatpolitik under vårt ordförandeskap från juli 2019.

Före det avgörande mötet i måndags lämnade Sannfinländarna gruppen. Tidpunkten överraskar mest – varför marschera ut innan man ens har försökt komma överens? De kortsiktiga poäng Sannfinländarna plockar bland sina anhängare som nej-sägare motverkas av att partiet på det här sättet marginaliserar sig. En person som länge följt med klimatarbetet i Finland påpekar ändå att Sannfinländarna inte längre förnekar klimatförändringen, även om partiets inställning till klimatpolitiken skiljer sig från de övrigas. Sannfinländarna anser att Finland har för ambitiösa mål och kör ned den finländska industrin.

Det blev ändå lättare för de övriga åtta partierna att komma överens utan Sannfinländarna. Uppenbarligen är den gemensamma deklarationen inte särskilt konkret men enligt förhandsuppgifterna är de åtta partierna överens om att stoppa uppvärmningen vid en och en halv grad. Det verkar som om partierna har arbetat i god anda, även om det naturligtvis finns olika åsikter.

I höst har klimatpolitiken tagit klara steg framåt här hemma. Höstens IPCC-rapport om skillnaden mellan en uppvärmning på en och en halv och två grader har skapat en större medvetenhet om klimatförändringen och därmed har också kraven på att politikerna ska komma till skott ökat.

Det har lett till att det nästan uppstått en konkurrens mellan partierna om vem som har de hårdaste klimatpolitiska målen.

Politikernas insats är på många sätt avgörande för att arbetet för att bromsa klimatförändringen verkligen ska leda någonvart. Det behövs politiska beslut för att styra till exempel trafiken från fossila bränslen och öka antalet hybrid- och elbilar. I dagens läge är elbilarna mycket dyrare och nätet av laddningsstationer är glest. Samtidigt som skatteintäkterna kommer att minska när användningen av fossila bränslen minskar krävs det också satsningar och investeringar för att få folk att byta till en utsläppssnålare bil eller till kollektivtrafik där det är möjligt. Det är ingen lätt ekvation.

Också näringslivets organisation EK har i höst gått in för en radikalare klimatpolitik. EK anslöt sig till Climate Leadership Coalition, CLC, en förening som sedan 2014 samlar företag och organisationer i arbetet mot klimatförändringen i kombination med att förbättra konkurrenskraften och främja de affärsmässiga möjligheter som klimatsmarta innovationer och teknologi erbjuder. CLC har över 50 medlemmar – förutom företag också universitet och städer och kommuner.

Näringslivsorganisationerna i alla nordiska länder enades i slutet av november om en gemensam deklaration där man kräver att EU ska binda sig vid ambitiösare klimatmål än nu.

Det har krävt ett långt och idogt arbete inom näringslivet för att övertyga aktörerna om det kloka i att gå in för en ambitiös klimatpolitik. Inom EK underlättades svängningen av att skogsindustrin lämnade EK. Näringslivets klimatpolitik står för övrigt i bjärt kontrast till Sannfinländarnas påstående om att industrin körs ned.

Även om folk i allmänhet är mera medvetna om att det krävs en aktivare klimatpolitik finns det säkert en ganska stor okunskap om vad det innebär konkret – att det kräver ändringar också i vardagslivet.

Därför är ytterligare en utmaning på den politiska nivån att förverkliga klimatpolitiken på ett socialt rättvist sätt. De som inte har haft råd att byta till en nyare bil med mindre utsläpp ska inte straffas utan få hjälp. Allt annat vore att bjuda populister på en saftig biff.