Carina Wolff-Brandt skriver om den tappra skärgårdsbefolkningen som kämpade mot krig, pest och missväxt.
Carina Wolff-Brandt fick gåshud när hon satte sig in i de umbäranden hennes anmoder fick utstå i Åbolands skärgård under 1600och 1700-talen. Sedan skrev hon en bok om den tappra allmogen.
Det första barnbarnet, Cléo, gav impulsen. När Carina Wolff-Brandt för snart fyra år sedan fick beskedet att hon blivit mormor åkte hon ut till familjens skärgårdsö för att fotografera den, med tanke på en framtida gåva åt barnbarnet. Detta var en dag i april och ett svanpar häckade vid strandbrynet.
– Jag tittade på svanarna och förstod att jag ville skriva en bok som skulle hjälpa Cléo att inse att hennes rötter fanns i skärgården, minns Wolff-Brandt.
Två kvinnor har huvudrollen i boken Piga, klockare, inhysing, lots. Cirstin Ericksdotter, född 1669 i Hitis är den första anmoder Carina WolffBrandt lyckades hitta i kyrkböckerna. Via klockarhustrun Cirstin och hennes barnbarnsbarn, lotshustrun Anna Jacobsdotter (född 1772), följer vi skärgårdsbefolkningens utsatthet och kamp mot krig, missväxt, pest och fattigdom.
Jämsides med beskrivningarna om den hårda vardagen följer en historielektion i hur Sverige och Ryssland slogs om Finland och hur de svenska kungarna och de ryska kejsarna tänkte och agerade
En av de stora insikterna för Carina Wolff-Brandt var hur starkt skärgårdsbefolkningen, som bodde vid farleden, påverkades av de stora krigen.
– De svenska kungarna befann sig hela tiden i krig med Ryssland och då transporterades härar och hästar sjövägen österut.
– Värst, för skärgårdsbefolkningen, var vintrarna då fartygen fastnade i isen. Då skulle ortsborna utfodra både soldater och hästar och utsattes dessutom för farsoter som rödsot och tyfus. Flyktingar från Baltikum tog med sig pesten till skärgården och mässlingen grasserade titt som tätt.
– De som inte vill vaccinera sina barn mot mässling råder jag att läsa avsnitten som hand- lar om när mässlingen slog ut en ansenlig del av befolkningen på Hitis.
Under den ryska ockupationen skulle skärgårdsborna dessutom bidra med stockar som behövdes när S:t Petersburg byggdes. Det gick så långt att Kimitobönderna inte hade egen ved eftersom alla skogar var avverkade.
Blodskam
Cirstin Ericksdotter gifte sig med klockaren Matts Henrichsson och fick sju barn, sex döttrar och en son. Ende sonen Anders Mattsson förfrös sina fötter så svårt att han blev funktionshindrad för livet och inte längre kunde gå vilket var ett hårt slag för föräldrarna.
Vid dryga sextio års ålder ställdes Matts Klockare inför rätta anklagad för blodskam, det vill säga incest. Familjen svartmålades men anklagelsen var falsk, iscensatt av en illvillig bondhustru, och Matts friades.
– Befolkningen var ivrig att dra varandra inför rätta men blodskam var en verkligt allvarlig anklagelse. Matts kunde ha mist livet, säger Carina Wolff-Brandt.
En annan rättegång från den här tiden var när prästen Jacob Sirelius drog hela församlingen inför rätta. Orsaken var att hans familj försetts med påhittiga öknamn.
Trots alla umbäranden uppnådde Cirstin Ericksdotter den aktningsvärda åldern av 81 år vilket var tämligen ovanligt.
Carina Wolff-Brandt säger att hon gärna skulle vilja veta hur det kom sig att Cirstin levde så länge.
– En del tycks ha större beredskap att klara motgångar än andra. Och Cirstin var tydligen en kvinna som hade skinn på näsan.
Lots hos tsaren
Berättelsen om Cirstin, Matts och deras samtida kom till delvis för att Carina Wolff-Brandt efter succén med Strandsatta – Kvinnoöden från Finska viken till Ishavet ville skriva en bok som riktade sig till manliga läsare.
Nu hägrar redan nästa historiska djupdykning, också den med avstamp i Carina Wolff-Brandts egna anmödrar och anfäder. Mormors morfar hette Johan Berndt Blomqvist och var lots för bland annat tsarfamiljen. Han ska, om allt går
väl, ägnas en egen bok.
Värst, för skärgårdsbefolkningen, var vintrarna då fartygen fastnade i isen. Då skulle ortsborna utfodra både soldater och hästar och utsattes dessutom för farsoter som rödsot och tyfus. Flyktingar från Baltikum tog med sig pesten till skärgården och mässlingen grasserade titt som tätt.
Johan Berndt Blomqvist föddes på Båklandet, nuvarande Russarö, och tjänade som lots hela sitt liv. Han var lots när tsar Alexander III seglade till Danmark för att fria till prinsessan Dagmar och han lotsade tsar Nikolaj II på dennes familjeseglatser i den åboländska skärgården.
Men en gång höll det på att gå illa för den finländske lotsen.
– Sommaren 1907 reste tsarfamiljen med ångbåt, lotsad av Johan Berndt Blomqvist, och gick på grund vid Hangö västra. Det här var ett grund som inte fanns utmärkt på sjökortet men Blomqvist ställdes inför krigsrätt i S:t Petersburg, berättar Carina Wolff-Brandt.
– När det visade sig att det fanns olika sjökort frikändes min mormors morfar.
Lotsnäringen under ryska tiden är ett intressant kapitel. Under förryskningen ställdes lotsverket under ryskt styre vilket innebar att nästan alla lotsar sade upp sig. Ryssland kallade in ryska lotsar som inte hade någon erfaren- het av Finska vikens farvatten och läget blev kaotiskt.
Carina Wolff-Brandt har inlett researchen inför sin bok om sin mormors morfar men hon ska skriva en annan bok först.
– Nästa bok blir den fjärde boken om Kalle Knaster. Det har jag lovat mina unga läsare.
Eget förlag
Carina Wolff-Brandts böcker kommer numera ut på Förlaget Vingpennan. Det förlaget grundade Carina Wolff-Brandt när hennes bok Strandsatta – Kvinnoöden från Finska viken till Ishavet, refuserades av Söderströms förlag. Den har sedermera sålt i 10 000 exemplar.
Vad har varit roligast med att driva ett enmansförlag? – Att det blev som jag tänkte. Jag säljer bra. Tyngst då? – Att jag måste göra så mycket själv och att jag befinner mig utanför den finlandssvenska ankdammskulturen. Men jag börjar vänja mig vid att vara en outsider.