Tre unga kvinnor läser om Rakel
Litteraturredaktören, 60 år, blev förtjust i Ellen Strömbergs debutroman Jaga vatten. Men hur fungerar den för unga kvinnor? Victoria Wallgren, Felicia Karrenberg och Maria Hellberg svarar.
”Rakel är ute efter att testa olika sorters erfarenheter, utan att kanske tänka på sig själv och sin värdighet – hon ger sin kropp ganska fritt utan att tänka så mycket.” ”Tänker hon att hon självklart är liksom i en lägre position? Det är hemskt äckligt att tänka så”.
Victoria Wallgren, Felicia Karrenberg och Maria Hellberg, abiturienter vid Tölö gymnasium, läste Ellen Strömbergs debutroman Jaga vatten, om väninnedynamik, sexuella erfarenheter och föräldrar som ger upp.
Ellen Strömbergs debutroman Jaga vatten var för mig årets glada finlandssvenska överraskning. Den utspelar sig i Österbotten, och jakten på vatten innebär för de två väninnorna Hanna och Rakel att i flock med andra ungdomar nattetid söka sig till havet för att de vill ”vara så nära Sverige och världen som möjligt”. Hanna är den klassiska primadonnan, hon som styr och glänser, medan berättaren Rakel är hennes sidekick. Hanna samlar på troféer i form av killar, Rakel plockar upp dem när hon dumpat dem och använder dem för sin egen sexuella bildningsgång.
Men Rakel växer ut ur sin underordnade roll och ut ur vänskapen. Att hon dessutom slutgiltigt befrias från Hannas tvivelaktiga trollkrets med hjälp av en snäll och genuint trevlig pojkvän, försonas med sin egen mamma och dessutom (kanske) väljer att behålla barnet hon väntar, allt detta känns på ett bakvänt vis uppfriskande radikalt. Strömbergs Rakel är en hjältinna för vår tid, ilsken, sjaskig och sårbar men underbart dådkraftig, tänker jag. Eller är hon?
Jag ville testa Rakel på några unga kvinnor med färsk erfarenhet av de där åren från tonåring till kvinna. Skulle romanen fungera för dem? Abiturienterna Victoria Wallgren, Felicia Karrenberg och Maria Hellberg vid Tölö gymnasium ställde upp som testläsare.
Beskrivningen av Rakels och Hannas sexuella bedrifter är allt annat än softad och romantisk eller mjukporrigt inställsam. Hur reagerade ni på det? VW: Först tänkte jag ”Oj!” och ”Är det här min sorts bok? Ok, det är en modern feministisk bok.” Sen insåg jag hur kapitlen hörde ihop fast berättelsen inte var kronologisk, och när jag kom in i den tyckte jag att den var jättebra. Jag läser mest fantasy och sånt som inte har direkt med verkligheten att göra och som inte går så långt in i människors personliga liv. Jag funderade också: baserar det här sig på en verklig person?
FK: Boken tog tag i mig genast, jag tyckte om att hon skriver så naket och det verkar ocensurerat. Mycket intressant bok med tanke på hur författaren valt att ta upp sex. Och trots att det inte var kronologiskt fattade man ganska snabbt hur de olika kapitlen hängde ihop.
MH: Bra pointer, de tidsmässiga hoppen visar hur hon mognar och tänker olika i olika åldrar, först verkar hon ju inte tänka med nån hjärna över huvud taget... Boken var annorlunda i sin råhet men för mig var det inte frånstötande alls utan det var mera intressant, att hon kunnat skriva så här. Jag tyckte om det, vissa ställen som var extra råa eller konkreta – de var också lite poetiska!
FK: Vissa av de sexuella scenerna hade nog ganska mycket oj!-effekt – inte så att det var direkt obehagligt, mera som att ” tänk att hon nu ville skriva så där”. Fast när Rakel har sex med en kille i omklädningsbåset på stranden och när han är inne i henne läser hon i taket texten HANNA= HORA – det var ganska obehagligt.
VW: Fast jag inte direkt kan relatera till personerna i boken känns det ändå som att så här kan det ju vara. Sättet att beskriva sex var inte direkt obehagligt men lite chockerande var till exempel stället där hon onanerar medan hon väntar på sin pojkvän Kaffe och sen torkar av handen på lakanet.
MH: Eller när hon gör det medan hon tänker på vaktmästaren som är lite hot och sen torkar av handen på kranen och tvålen på toaletten i skolan...
Nyanser av metoo
Strömbergs uttrycksfulla poetiska realism, de korta men väldig konkret gestaltade och skickligt avgränsade episoderna, ”inget onödigt berättas”, gick bra hem hos testgruppen, trots att de alla säger sig läsa ofta ord- rika genrer som fantasy eller kriminalfiktion.
VW: Sättet att beskriva situationer genom konkreta vardagliga detaljer, vanliga scener med fil och mjölk och smör på knäckebrödet, det är så olikt det jag brukar läsa och jag tyckte mycket om det. Den är lätt att läsa för där finns också vardagliga saker som man själv ser och upplever.
MH: Jag har inte just läst finlandssvensk litteratur, men jag har i princip samma slags bybakgrund som bokens Rakel, jag är från Karis och där går det till nästan på samma sätt. Jag fattar den där mentaliteten som gör att det händer såna saker som i boken, man kör runt med bilar eller hänger på parkeringsplatser... Och så började man tänka på konstiga saker man själv gjort i sitt liv, att kanske, kanske man borde tänka lite mera på hur man gör, i de situationer man är i – att unga mänskor borde tänka lite mera, vara lite förnuftigare?
Sen kommer vi in på metoo – kan man tänka på det med hjälp av Jaga vatten och Rakels och Hannas bedrifter? FK: Metoo är jätteviktigt, men det finns en risk när mänskor börjar använda det överdrivet som en rolig grej i vardagen, att man skrattar och säger ”metoo” utan riktig orsak. Då förlorar den här starka grejen sitt värde.
MH: Rakel skulle nog inte vara en drivande kraft i nån metoo-rörelse men saker hon gör och upplever relaterar klart till den.
FK: Till exempel den obehagliga scenen där Rakel och Hanna tar en ung kille från skolan med sig i bilen och kör till skogen. Och sen har Hanna sex med honom där ute. VW: Ja, tvingar honom i princip. MH: Och på Hannas bröllop trycker sig Rakel mot den där Henka. Eller när de är i tonåren och far ut med medelålders Markus och hans kompis Anders till Markus villa – då gör Rakel närmanden mot Anders riktigt ordentligt.
Ansvaret där finns väl ändå hos de vuxna männen, de borde inte ha tagit dit Hanna och Rakel! FK: Men Anders är inte alls bekväm med det som händer – och nog var det ett slags trakasseri mot honom när Rakel drog upp sin skjorta inför honom?
VW: Det är ju annat än det man pratar om i metoo, i princip motsatsen. Här finns kvinnorna som vill att män ska kolla på dem, speciellt Hanna vill det, hon vill liksom på lek att männen ska trakassera henne, men ändå inte. En jätteaktuell bok också om man funderar på metoo.
FK: Rakel är ute efter att testa olika sorters erfarenheter, utan att kanske tänka på sig själv och sin värdighet – hon ger sin kropp ganska fritt utan att tänka så mycket.
MH: Tänker hon att hon självklart är liksom i en lägre position? Det är hemskt äckligt att tänka så.
VW: Samtidigt som Rakel på sätt och vis blir tvingad av Hanna till allt möjligt. FK: Och Rakel tar alltid Hannas ex. VW: De är så unga, som Maria sa, Rakel verkar så dum där i början, hon gör saker som om hon tänkte att ”bara den här gången, jag är ung nu, vad gör det för skillnad”. Men det kanske gör skillnad, senare i livet.
”Alla har vi haft en svår väninnerelation” konstaterade en av mina 70-åriga väninnor häromdagen som en självklarhet, apropå Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Maktförhållandet mellan bästa väninnor i barndomen och tonåren är en klassiker som håller för hur många varia tioner som helst, och Jaga vatten är en av de hårdare. Ett tema i den är hur Rakels egen vilja växer, och hon blir fri från Hannas förtrollning. Hur läser ni det här? FK: Om man ser på bokens handling kronologiskt så är slutet liksom lugnare och lättare, inte så crazy.
VW: Rakel började hitta sig själv, växa ur att det alltid var hon och Hanna. Inte för att det de hade var fel men Rakel blir en annorlunda person efter att hon hittar sig själv, och pojkvännen Kaffe.
MH: I varje relation är det ju lite så att någon leder, eller är på något sätt starkare – fast det inte är så här tydligt.
FK: Fast jag inte själv haft en sån väninna som bestämmer över mig så ser jag det i andra kompisrelationer. MH: Man ser det bättre utifrån. VW: Man har ju av båda i sig – man har båda sorters vänner, det finns såna som är ”över” en och såna som är ganska på samma nivå och i vissa saker är man själv ”över”. Men jag tror det är hur du gör det – om du låter dig känna dig nertryckt, så att du alltid ser upp till den andra på ett sätt som gör att du själv känner dig dålig, då blir det illa. Men du kan låta dig inspireras av den där vännen, ni kan inspireras av varandra, det måste inte vara som Rakel och Hanna.
MH: I slutet blev de ovänner, kanske, man vet inte riktigt, men Rakel började i konstskola och blev litet hippietyp och Hanna blev classy, gifte sig med en affärsman... FK: ... och bodde i stort hus. VW: Det är som om Hanna hade skapat sitt liv färdigt ren innan det hände, hade ett perfekt liv färdigplanerat, för att ”så här skall det vara”.
FK: Medan Rakel lever mera i nuet. Hanna hade bestämt att hon skulle få barn före Rakel, för det stämde med den bild hon hade av hur de skulle vara. När Rakel säger att hon är gravid är det en chock för Hanna. Hon blir frustrerad och irriterad när hon inser att hon inte längre kan kontrollera Rakel som hon kunde i skolan, Rakel är sin egen person med egna beslut.
Som i många andra tonårsskildringar beskrivs relationen mellan Rakel och hennes föräldrar som ganska irrelevant för hur hon mår och vad hon gör. Mamma har flyttat till Sverige och när Rakel avvisar hennes kontaktförsök slutar hon höra av sig. Pappa sitter hemma och deppar och säger just ingenting. Låter det trovärdigt? MH: Det kan ju vara på olika sätt, här verkar det inte finnas nån kontakt mellan dem alls. Tonåringar vågar så klart inte berätta allt, det kan kännas som en kyla men inte så här konkret alltid.
FK: Vissa verkar inte ha just någon kontakt alls med sina föräldrar medan andra har en nära och öppen relation. Mina föräldrar har alltid varit öppna mot mig och därför har jag blivit öppen mot dem.
Som förälder kan man vara rätt hjälplös. Det kan bli så att man inte hittar något annat sätt att visa att man bryr sig än att kontrollera och vakta på sina barn. MH: Jag tror nog att många unga förstår det där också men det hör till.
FK: Om jag var vuxen och hade ett barn som jag så skulle jag kanske ha svårt att hantera det först! Att fatta att det här är en ung vuxen som måste släppas ut i världen...
VW: Jag kunde inte identifiera mig med Rakel i det här, men det finns säkert många som har det så där. Och det var inte bara Rakels fel, hennes föräldrar tänker nog ganska mycket på sig själva, hon ser ut att må bra och de har inte en aning om vad som händer med henne.
MH: I slutet när hon igen träffar sin mamma säger mamman att hon trodde att Rakel inte ville ha kontakt. Ja, tonåringar skjuter bort sina föräldrar men på riktigt vill man nog ändå oftast ha den där kontakten. Och man vill att nån kollar upp en för det är ändå att bry sig om.
VW: Men när man förändras från barn till ung, det blir så annorlunda att det blir en chock för föräldrarna, hur ska de veta hur de ska handla?
Grunden till tolkning av allting!
MH: Vad tänkte ni om boktiteln, vad betyder jaga vatten, symboliken? Jaga upplevelser?
VW: Att de vill ha nånting som man inte riktigt kan greppa, inte konkret, nånting som finns och inte finns.
MH: På vilket sätt man ska leva, att de jagar nån sorts mening?
Är skolämnet modersmål och litteratur viktigt för er? Ni verkar åtminstone ha lärt er läsa väldigt observant. FK: Det är ett jätteviktigt ämne, det kommer att hjälpa en hela livet ut att man fått undervisning i modersmål och litteratur!
MH: Det är grunden till tolkning av allting!