Himmel över Wien
En vandring i Wien är en promenad genom mänskliga lustar och laster. Despoter, spioner och Wienbor med perversa böjelser slår följe på vägen, liksom psykoanalysens fader förstås.
När Garp i John Irvings genombrottsroman Garp och hans värld, kommer till Wien pilar han runt i kvarteren vid Stefansdomen.
Kyrkan, vars höga spiror reser sig över staden, ligger nära shoppinggatan Kärntnerstrasse. Minnet av skyltfönstren på Kärntnerstrasse och de varma bodarna med glühwein, tröstar den judiske tonårspojken Otto Ullmann som skickas från Hitlers Wien till tryggheten i Sverige.
HBL vandrar i litteraturens och verklighetens Wien.
Ovetande om varandras existens befinner sig två av 1900-talets farligaste män – Adolf Hitler och Josef Stalin – i Wien. Tidpunkten är januari 1913 och snart ska Europas historia skrivas om men de här två bidar sin tid. Adolf Hitler bor på ett ungkarlshotell i arbetarstadsdelen Brigittenau och försöker sig på en bana som konstnär vilket han skändligen misslyckas med. Josef Stalin bor hos en Trojanov på Schönbrunner Schlosstrasse och har slutat uppträda under falskt namn.
I verkligheten möttes Hitler och Stalin första gången först 26 år senare, 1939. Men i fiktionen är allt möjligt. I sin kapitelroman 1913 låter Florian Ilies de två blivande despoterna mötas en iskall januaridag i Schönbrunns magnifika slottspark.
I slottsparken vandrar även vi, medan den midnattsblå skymningen sänker sig, och vi är inte ensamma. Horder av turister flanerar i parken och beundrar slottet, statyerna och bågen på kullen i väster.
Slottet fungerade som sommarpalats för den kejserliga familjen och rikedomarna här är ofantliga. Men efter första världskriget slås det habsburgska imperiet i spillror och värre ska det bli.
Adolf Hitler ockuperar Österrike i mars 1938 och kallar det Anschluss. För Österrikes judar inleds nu en period av skräck, deportation och död. Bland dem som drabbas finns den judiska familjen Ullmann på Löwengasse 49.
Enda barnet i familjen är Otto Ulmann som 13 år gammal skickas till tryggheten i Sverige. Kvar på perrongen på Ostbahnhof står föräldrarna Josef och Elise Ullmann. Deras liv slutar i Auschwitz men om detta vet Otto ingenting.
I Elisabeth Åsbrinks roman Och i Wienerwald står träden kvar får vi ta del av den hjärtslitande korrespondensen mellan föräldrarna och sonen. Utrensningen av judar tar fart och Josef och Elise placeras i ett judehus innan de sätts på tåget mot en säker död, Otto bor på barnhem men landar så småningom hos familjen Kamprad, känd för sina nazistiska sympatier. Sonen i huset heter Ingvar och han och Otto blir kompisar.
Löwengasse är en lång och vindlande gata fylld av vardagligt liv. Vi passerar snickare, skräddare, loppmarknader och elaffärer och närmar oss Donaukanalen. Stadsdelen Leopoldstadt börjar ta form på 1400-talet och judarna förvisas hit på 1600-talet. Synagogor byggs men sätts i brand under Kristallnatten.
De judehus dit bland annat Josef och Elise Ullmann tvingas flytta innan de deporteras ligger på andra sidan Donaukanalen.
Intill Löwengasse ligger spektakulära Hundertwasserhaus. Inga räta linjer finns i denna byggnad där allt böljar och sluttar. Arkitekten heter Friedensreich Hundertwasser och i huset finns 50 lägenheter.
Harry Limes giftgömma
Wien är en ockuperad stad, uppdelad på andra världskrigets segrarmakter, när Rollo Martins i slutet av 1940-talet anländer hit för att
närvara vid sin väns, Harry Limes, begravning.
Besöket utfaller inte som tänkt, eftersom Martins upptäcker att Harry Lime är vid liv, upptagen av skumma affärer vars centrum är Praterhjulet.
Praterhjulet, alias Riesenrad, är världens äldsta fungerande pariserhjul, invigt 1897. En av dem som älskar hjulet är ärkehertig Franz Ferdinand – speciellt förtjust är hertigen i att beundra sin stad från 60 meters höjd. Men i juni 1914 blir han mördad och Europa kastas in i första världskriget.
Under andra världskrigets sista dagar brinner hjulet. Vagnarna förstörs men konstruktionen står kvar, som ett jättelikt skelett av järn. Här, vid det ödelagda hjulet, hittar Harry Lime en perfekt gömma för sitt dödsbringande gift – utspätt penicillin.
Att de som köper penicillinet i hopp om att tillfriska men i stället blir funktionshindrade eller dör, bekymrar den skrupelfrie Harry Lime föga.
Graham Greenes roman Den tredje mannen skrevs ursprungligen som film med Orson Welles som Harry Lime, och blev senare roman.
Wiens kloaker är oförglömliga för alla dem som sett filmen Den tredje mannen. I kloakerna beseglas Harry Limes öde men vi lyckas inte hitta den tidningskiosk som gömmer ingången till kloakerna och vandrar vidare, inåt mot det jättelika grönområdet Pratern. Här finns ett stadion, ett zoo och en travbana och här har det bedrivits älskog i buskarna.
Praterängarna är pianolärarinnan Erika Kohuts jaktmarker.
”I Wiens Wurstelprater roar sig småfolket, på Praterängarna kåtfolket, vart och ett på sitt vis”, skriver Nobelprisvinnaren Elfriede Jelinek i sin roman Pianolärarinnan. Huvudpersonen Erika tillfredsställer sina sexuella begär med att spionera på prostituerade och torskar som härjar i skydd av mörkret. När hon får en stilig ung elev, Walter Klemmer, förför hon honom och tvingar in honom i en sadomasochistisk lek.
När Walters intresse falnar blir Erika än mer besatt. Hon spionerar på och förföljer Walter men vid kejsarinnan Maria Theresias staty tvingas hon kapitulera. Walter Klemmer nonchalerar henne och öser sin charm över en jämnårig skönhet.
Elfriede Jelinek är i dag Österrikes mest kända kvinnliga författare. En av hennes företrädare är Ingeborg Bachmann, död i Rom 1973 men alltjämt betraktad som en av Österrikes intressantaste författare. Den kultförklarade och experimentella romanen Malina utkom för några år sedan äntligen på svenska (i översättning av Linda Östergaard) och hyllas som en roman av riktigt hög litterär halt.
❞ Söndagen hade sänkt sin falska frid över Wien; vinden hade avtagit och det hade inte snöat det sista dygnet. Graham Greene
Den tredje mannen
❞ Från Fridolins bostad i Josefstadt nära Allmänna sjukhuset var det knappt en kvarts promenad till Schreyvogelgasse och sålunda gick Fridolin snart uppför det gamla husets dåligt upplysta svängda trappa till tredje våningen… Arthur Schnitzler
Drömberättelse
Vi har varit där, sa hon. På den krogen. Wien är en bra stad att gömma sig i. Klas Östergren
Gangsters
Wien är staden mitt i Europa där de en gång gick med paraply som skydd mot heta sommarsolen, matade duvorna i parken, sparkade boll, tog en glass och levde sitt familjeliv. Elisabeth Åsbrink
Och i Wienerwald står träden kvar
Det hade blivit sed att efter varje föreställning följde en stor del av den 500-hövdade ståplatspubliken med mig hem till hotellet. Då togs hela Kärntnerstrasse i anspråk. Birgit Nilsson,
La Nilsson
❞ Det finns så många män i Wien. De har glamour. De har pengar och jag hatar dem, jag har så lite glamour själv. Jörn Donner
Mammuten
Romanen, som dels är ett triangeldrama mellan en kvinna och två män, dels en våldsam familjeuppgörelse, utspelar sig i en lägenhet på Ungargasse, mittemot Stadsparken. I parken spelar valskungen Josef Strauss på sin fiol, obekymrad om den dramatik som utspelar sig i lägenheten på andra sidan gatan.
Vuxen med Garp
Lejonen är av betong och de plirar stadigt mot den som betraktar fasaden på fastigheten Schwindgasse 15. Här bor John Irving under sina år som studerande i Wien och här placerar han även Garp och Jenny Fields när han i sin genombrottsroman Garp och hans värld låter mor och son tillbringa några månader i Wien. I romanen försöker sig sjuksköterskan Jenny på att bli författare men i verkligheten är det John Irving som kommer till Wien för att få fart på författardrömmarna vilket han även lyckas med.
Schwindgasse är en tyst och folktom gata i diplomatkvarteren men John Irving återkommer till sitt Wien i flera romaner.
I sina memoarer The Imaginary Girlfriend erkänner Irving att han aldrig har älskat Wien och aldrig kommer att göra det. Orsakerna är dels svårigheter med tyskan, dels den antisemitism och misstänksamhet mot främlingar han möter.
Kafékultur
På Café Hawelka är det trångt, stimmigt och varmt. Förr var detta ett stamhak för intellektuella, bland dem författaren Thomas Bernhard som i romanen Wittgensteins brorson skäller ut kaféet eftersom klientelet består av grubblare och skribenter, alltså samma sort som han själv.
I dag flockas turisterna på Hawelka, En del kommer för att de vill känna sig intellektuella men de flesta lockas av ryktet om en gammaldags och gemytlig atmosfär.
Wienborna skryter gärna med sin kafékultur men allra stoltast är de över sitt operahus.
Som en jättelik bakelse tronar operahuset mitt i Innere Stadt. Den svenska världsstjärnan Birgit Nilsson älskade Wienoperan och kärleken var besvarad.
Som Elektra på Wienoperan slog Birgit Nilsson rekord i antalet inropningar – 72 stycken – och som Isolde återkom hon i flera olika uppsättningar. I memoarerna La Nilsson får vi läsa om den fantastiska gåva Wienoperans ståplatspublik samlade ihop till – en guldring med Isoldes bild ingraverad,
Orgier på maskerad
Natten är varm och mörk, tung av löften om erotiska äventyr. Doktor Fridolin skyndar genom de ödsliga gatorna i stadsdelen Josefstadt, på jakt efter den förklädnad som behövs för att han ska kunna ta sig in på ett extravagant party som visar sig vara en orgie. Partyt arrangeras i en villa på kullarna utanför Wien och hit anländer Fridolin i en hästdroska.
Arthur Schnitzlers roman Drömberättelse gjorde succé som film 1999. Eyes Wide Shut blev Stanley Kubricks sista regi och huvudrollerna spelades av dåvarande äkta paret Tom Cruise och Nicole Kidman.
Josefstadt är i dag en av de välmående stadsdelarna i Wien. Hipsterkulturen frodas och veganrestauranger, herrfrisörer och vintageaffärer ligger tätt.
I Josefstadt hittar vi ett sinnrikt system för bokbyte. Bringen Sie, nehmen Sie, lesen Sie står det på hytten av glas där flera böcker står prydligt på rad. Vi som inte har någon bok att avstå från vågar inte heller plocka på oss en men begrundar Helen Fields bästsäljare Bridget Jones.
Freuds hattar blev i Wien
Harry Lime, Garp, Malina och pianolärarinnan Erika i all ära men Wiens mest berömda person är Sigmund Freud. Psykoanalysens fader förekommer både i fiktionen och i verkligheten, nyast av romaner där Freud dyker upp i egenskap av sig själv är Robert Seethalers roman Tobakshandlaren.
Som författare går Robert Seethaler i Elfriede Jelineks och Thomas Bernhards fotspår då det gäller att kritisera österrikarnas undfallande inställning till Anschluss och till dagens antisemitism.
Romanen Tobakshandlaren utspelar sig 1937, strax före Anschluss, och handlar om en ung man, Franz, som blir kompis med den åldrige Sigmund Freud och biktar sina sexuella äventyr för honom.
Ett år senare har Hitler tagit makten i Österrike och Freud låter sig äntligen övertalas att flytta till London vilket är i sista stund. Hans systrar hamnar i koncentrationslägret Theresienstadt men Freud parkerar sig i en villa i Hampstead.
”Alla våra ägodelar har anlänt oskadade. Min samling har fått mera utrymme och är mer imponerande här än i Wien”, noterar Freud förnöjsamt i ett brev till sin välgörare Margaret Stonborough-Wittgenstein.
Freuds forna hem på Berggasse 19 är numera museum och rummen gapar mycket riktigt tomma. Två hattar och en promenadkäpp, hänger i hallen och påminner om husets herre – dem använde Sigmund Freud när han arbetade som sjukhusläkare.
Och den berömda divanen – ja den är utställd på Freudmuseet i London.
Vi lämnar Freudmuseet med en lätt känsla av besvikelse men tröstar oss med tanken på en Apfelstrudel och en melange på anrika Café Landtmann några kvarter bort.
Framför oss reser sig en av Wiens mest berömda byggnader Sankt Stefansdomen, välkänd för litteraturens hjältar och ett omtyckt mål för verklighetens turister.