Julgranen måste vara snygg och får inte spränga plånboken
Julgransförsäljningen är i full gång ännu dagarna före julafton. De flesta lär bli sålda, men överloppsgranarna hamnar i soptunnan.
På Sandvikstorget i Helsingfors reser sig ännu två stora dungar av julgranar och väntar på sina köpare. Tävlingen är hård: östnyländska granar mot västnyländska rivaler.
Bland granarna på torget står Heli Muhonen från Lojo, en julgransförsäljare i andra generationen. Muhonens far startade en gång i tiden julgransförsäljningen för att sysselsätta sig efter pensioneringen.
Julgranarna går åt ungefär som tidigare, säger Muhonen, men efter att Helsingfors stad minskat på antalet julgransförsäljningsplatser och höjt hyrorna har även priset på granarna stigit.
– Hyran för vår försäljningsplats räknas i tusentals euro, och det känns i vår ekonomi. Vi har på sistone fått höja priset på våra granar med ungefär tio euro. Nu kostar en gran mellan 60 och 70 euro, säger hon.
Den största delen av kunderna är ute efter vissa egenskaper hos granarna. Om en tät och prydlig gran är gles runt toppen är trädet ofta svårt att sälja.
Vad händer med osålda julgranar?
– Vi brukar skämta om att föra våra
osålda granar till bekanta i Ryssland, där de ju firar julen först kring nyår. Men det skulle inte vara så praktiskt att baxa en massa granar till Ryssland. I själva verket har vi sällan några osålda granar – max tio stycken per år har blivit över, men de få som inte kan säljas blir tyvärr skräp, säger Muhonen.
Jultradition
Ute på julgransjakt i Sandviken är Minna Hällström och Petri Kopsa tillsammans med dottern Lotta. För dem innebär julgransköpet många traditioner och de ska hedras även denna jul. Traditionsenligt är till exempel att själv bära hem granen till hemmet i Eirastranden.
– Vi har faktiskt ganska specifika förväntningar på våra julgranar. Vi har alltid en mindre julgran på balkongen och en stor julgran inne. Och den som är inne ska vara mäktig: minst tre meter hög och riktigt tät, säger Petri Kopsa. Dottern Lotta instämmer: – De bästa granarna är jättetäta och höga!
Inhemskt ska det också vara, anser Lotta.
– Inte finns det väl bra granar någon annanstans än i Finland? Hur kan man ens föra hit en gran från ett annat land utan att det tappar alla sina barr under färden?
De bästa granarna är jättetäta och höga! Lotta Kopsa