Klass och nation vid julbordet
Återigen är det jul, den bästa av våra högtider. Den borgerliga kulturen har utformat våra uppfattningar om hur den hemtrevliga julen skall se ut. Kring sekelskiftet 1900 uppkom i Skandinavien idealet om det moderna familjelivet med sina rituella årshögtider. I centrum av detta ideal stod begreppet ”äkta jul” och julens matbord.
I alla kulturer har gemensamma måltider en central uppgift. Kosten på vår tallrik framkallar en social idé om vilka vi är och vad vi kan bjuda på. Men ätandet tillfredsställer även våra andliga behov. Måltiden är ett viktigt verktyg för all mänsklig kommunikation. Smaker och seder som vi lär oss som barn styr våra liv. Det som smakar gott i barndomen, brukar vi gilla även som fullvuxna.
Julen är en intim familjefest och en kulturell självklarhet för oss i Norden. På bordet syns en mängd olika inflytanden, ja till och med en stark nationell dimension. I nationalismens tidevarv är det lätt att påstå att vår (finländska, svenska, tyska eller engelska) jul är unik. I verkligheten är traditionens omvandling en del av julen – varje generation ”vill ha mer variation på julbordet” (HBL 13.12).
Även vår klassresa syns på julbordet, liksom ”kampen” mellan stad och landsbygd. Hovkultur och herrgårdar har spelat en nyckelroll. Flera rätter har flyttats från ståndsbord till folkets tallrikar. Dyr och exotisk risgrynsgröt och smörgårdsbord (med snaps) fanns i överklassens hem, lådor (potatis, kålrot och morot) utgör exempel på den inhemska bondetraditionen. Kokerskor och hushållsskolor förmedlade många förnäma julrätter bland folket.
Det höga och det låga, landsbygden och staden kombineras i julskinkan. Stekt skinka blev allmän på julbordet på 1920-talet. Före det var köttet antingen torkat eller rökt. I ett vattenrikt land har fisk varit en naturlig kost. Dagens sill ersätter forna tiders saltfisk. Lutfisken hör till de äldsta av våra julrätter. Under katolsk tid var den viktig fastemat, som senare har fått sin plats på julbordet.
Pepparkakorna kom till Europa genom korståg till Levanten. De blev populära i det tysktalande Europa redan under medeltiden. Den äldsta skandinaviska beteckningen på julfirandet var att ”dricka jul”. Julölet skulle vara av bästa kvalitet. Det svenska inflytandet kan ses i glöggdrickandet som blev vanligare i Finland först efter kriget. Billigt rödvin blev kryddat med kanel, nejlika, kardemumma och apelsinskal redan under 1500-talet i Gustav Vasas hov.
Genom matkulturen kan man få en inblick i vad som håller oss ihop. ”En traditionell jul” förenar personliga minnen med starka känslor. I en urban och modern hemkultur har ett generöst julbord ett symboliskt innehåll. Jul och hemtrevlighet hör intimt ihop med idén om ”den perfekta julen”. Därför är förvåningen och besvikelsen stor ifall idyllen rasar.
I praktiken har julen stått i ständig förändring, fast det borgerliga arvet präglar våra uppfattningar. Hemtrevnad och matglädje förenas fortfarande. Traditionen ger ramar, men i dag spelar nyskapandet en stor roll för kulturens livskraft. Under denna jul: låt oss inte bara tacka för maten, utan diskutera maten, och julaftonsupens betydelse för oss. Låt oss tala om mat och kärlek, om positiva känslor som vår gemensamma måltidsupplevelse väcker.
”Kokerskor och hushållsskolor förmedlade många förnäma julrätter bland folket.”