Klassamhället lever kvar i matbutikerna
I Storbritannien går det att lära sig mycket om britterna genom att ta reda på var de handlar. Matbutikerna är nämligen inplacerade i den där gamla rangordningen som fortfarande både älskas och hatas. Var du handlar och vad du äter avslöjar din klasstillhörighet.
Stereotypen är i stora drag följande. De som med glädje eller ångest tänker tillbaka på dagarna i någon av landets privatskolor gör sina uppköp på Waitrose. Den övre medelklassens butikskedja har ett stort urval ekologiska grönsaker och satsar på excentriska samarbeten med kändiskockar (banan och bacon-efterrätten som lanserades för ett par jular sedan var ingen hit).
Marks och Spencers är snäppet mindre lyxigt än Waitrose och lockar nu främst pensionärer som vill köpa dyr färdigmat. Sedan följer Sainsbury’s och Tesco, jättekedjorna som vänder sig till den stora, breda medelklassen. Efter det kommer lågpriskedjorna Lidl och Aldi.
De flesta britter är medvetna om butikskedjornas hierarki, men under de senaste åren har något börjat hända. Lågpriskedjorna har blivit allt populärare, hos alla britter. Priserna går hem i ett land där många haft allt mindre pengar att röra sig med sedan finanskrisen och nu håller allt
”Över en miljon britter uppges bo i så kallade matöknar, områden där fattigdom, bristen på kommunal transport och butiker gör att det är nästan omöjligt att få tag på färsk mat.”
CHARLOTTA BUXTON
HBL:s medarbetare i London
hårdare i sina pund på grund av brexit.
De tyska lågpriskedjorna har därför vuxit snabbt och utgör nu 13 procent av marknaden. Men en del britter har inte ens råd med de billigaste matbutikerna. Över en miljon britter uppges bo i så kallade matöknar, områden där fattigdom, bristen på kommunal transport och butiker gör att det är nästan omöjligt att få tag på färsk mat. Matöknarna ligger ofta i utkanten av större städer. De som bor där har oftast bara tillgång till snabbmatsställen och ett par mindre butiker.
Närmare fyra miljoner barn uppskattas bo i hem där familjen inte har råd med färsk frukt eller färska grönsaker. En studie visar att den fattigaste femtedelen av familjerna i Storbritannien skulle bli tvungna att använda 40 procent av sin inkomst varje vecka om de vill äta en hälsosam kost.
Svårigheterna att få tag på näringsrik mat är en av orsakerna till att barndödligheten i Storbritannien stiger. Den är nu två gånger högre i Storbritannien än i Finland. Om trenden fortsätter kommer den att vara 140 procent högre år 2030 visar en rapport av brittiska barnläkare. Samtidigt ligger barndödligheten inom den brittiska medelklassen på samma nivå som i resten av Västeuropa.
Brexit är inte Storbritanniens enda utmaning. Fattigdomen i landet har jämförts med förhållandena under den viktorianska eran. I november gav en FN-utredning nedskärningarna skulden för problemen. Enligt FN:s utsända, människorättsadvokaten Philip Alston, är fattigdomen ”ett politiskt beslut”. Han beskriver läget som en ”social och ekonomisk katastrof” i ett land med världens femte största ekonomi. Rapporten ger den brittiska regeringen hård kritik för att den inte gjort tillräckligt.
De fattigaste familjerna i Storbritannien har inte ens lyxen att välja var de handlar eller hur de äter. För dem har grönsakerna de flesta av oss tar för givna blivit en lyxvara.