Har jag rätt att använda familjens sommarstuga?

Efter att vi hade gift oss i början av 1960-talet fick min hustru en sommarstugefastighet som gåva av sina föräldrar. Under årens lopp har jag skött fastigheten som min egen och finansierat bland annat brunnen och bastubyggnaden. För några år sedan fick j

Enligt äktenskapslagen bör makarna visa varandra förtroende och i samråd verka för familjens bästa. Att makarna ska verka i samråd ska ändå inte uppfattas som enbart en moralisk anvisning. Strikt juridiskt får vardera maken under äktenskapet ensam disponera över sin egen egendom, och de ska i samråd fatta beslut om sådan egendom som de äger tillsammans.

En makes fria dispositionsrätt har ändå begränsats i fråga om viss egendom, och detta kallas rådighetsbegränsning. Syftet är då att skydda besittningen och den faktiska användningen av egendomen. De viktigaste egendomsmassorna som omfattas av rådighetsbegränsningen är den bostad som används som makarnas gemensamma hem och bohaget i det gemensamma hemmet. Om ägaren vill överlåta bostaden eller föremål som ingår i bohaget ska hen ha makens samtycke till överlåtelsen – och detta oavsett om egendomen är giftorättsgods eller giftorättsfri egendom, eller om överlåtelsen är en gåva eller en försäljning.

Fritidsstuga, inte hem

Frågeställaren ondgör sig över att hans maka i hemlighet har överlåtit sin sommarstugefastighet till döttrarna och frågar vilket ansvar juristen som skötte överlåtelsen har. Fastigheten, som är avsedd enbart för fritidsboende, utgör inte makarnas gemensamma hem och omfattas därför inte av ovan beskrivna rådighetsbegränsning. Makan behövde alltså inte frågeställarens samtycke till överlåtelsen och behövde inte ens informera honom om den. Juristen – vars enda klient var makan – kan inte klandras för hemlighetsmakeriet. Att makan har varit mer lojal mot sina döttrar än mot frågeställaren är hennes ensak.

Tolkar jag frågeställaren rätt får han använda sommarstugan så länge som makan lever. Farhågorna att han förlorar denna rätt som änkling är befogade. Makan hade självfallet kunnat se till att det i gåvobrevet hade blivit inskrivet att även frågeställaren har nyttjanderätt på livstid till fastigheten. Detta hade varit standardformuleringen. I så fall skulle döttrarna inte ha haft någon rätt att ”röka ut” sin far efter deras mors frånfälle. Nu kommer de att få oinskränkt äganderätt till fastigheten och de avgör helt själva om fadern alls får besöka området.

Krav på vederlag

Brunnen och bastubyggnaden, vilka frågeställaren har finansierat, har blivit beståndsdelar av fastigheten. Frågeställaren kan inte kräva någon ersättning av döttrarna för de kostnader och det arbete som han har lagt ned på fastigheten.

Däremot kan han eventuellt kräva att få vederlag av sina döttrar i den avvittring som ska förrättas efter makans död. Förutsättningen för vederlag är då att makan genom att ge fastigheten som gåva har åstadkommit en väsentlig minskning av sin egendom, i vilken frågeställaren har giftorätt. Då kan även frågeställarens insatser på fastigheten bli beaktade i vederlagets belopp.

Kommer frågeställaren att ställa nyssnämnda krav mot sina döttrar kan han ändå ta det för givet att han aldrig får återse sitt tidigare sommarparadis.