”Man lärde sig att ta ett nej”
Mia Ehrnrooth är medveten om att hennes efternamn känns igen och tycker att det är en evighet sedan hon var med i såpan ”Salkkarit” som de flesta kommer ihåg henne från. I dag är hon företagande mamma på sina egna villkor, utan att vara mammaledig.
Mia Ehrnrooth har länge undrat varför strumpan som klädesplagg är så förbisedd. Nu har hon gjort slag i saken och blivit uppstartsföretagare. När hon var 16 år gammal packade hon resväskan och drog till Milano och catwalken. Att jobba som modell har lärt henne att inte ta något personligt.
– Du var för lång, för smal, hade för mörkt hår .... Man lärde sig att ta ett nej. I dag har jag märkt att många företagare är rädda för att få ett nej när de pitchar sin affärsidé. Men man måste gå på konstant.
Snön ligger slaskig på marken den här morgonen i december när vi gör vår intervju. När Mia Ehrnrooth kommer till kontoret som hon hyr på Högbergsgatan i Helsingfors har vätan trängt igenom hennes stövletter. Men att gå runt med blöta strumpor under arbetstid är inget hon behöver tänka på längre.
– Jag tar bara på mig ett par nya strumpor på jobbet, konstaterar hon med ett skratt.
Det finns strumpor lite överallt på kontoret, och det beror på att hon nyligen grundat företaget Aim by Mia. Det är ett renodlat strumpföretag, och under första rundan av investeringar fick hon in en pott på 250 000 euro. Hon upplever att investerare just nu är intresserade av att stödja kvinnliga företagare.
– Det finns inte så många av oss.
Mia Ehrnrooth är en person som under de senaste åren synts på omslag till damtidningar och när hon i höstas gifte sig skrev kvällstidningarna om giftermålet med företagaren Joel Roos. Uppmärksamheten beror delvis på att hon har gjort en modellkarriär, men framför allt på att hon under åren 2009–2014 och 2016 gestaltade karaktären Cindy Rintala i såpan Salatut Elämät på MTV3, eller ”Salkkarit” som den i folkmun kallas.
– Det händer att folk kommer fram till mig på grund av Salkkarit. Jag blir fortfarande förvånad. Det var så länge sedan och det är så mycket som hänt i mitt liv sedan dess, säger Ehrnrooth.
En iakttagelse från tiden som hon tillbringade på tv-inspelningarna har kommit till nytta som uppstartsföretagare.
– Inspelningarna var välorkestrerade och noggrant planerade. Samtidigt fanns det plats för kreativitet när vi gjorde våra scener.
Den här typen av omsorgsfull planering gör Ehrnrooth nu själv. Hon inleder varje vecka med att fylla i sin så kallade ”passion planner”. Det är en typ av kalender som blivit populär de senaste åren. Förutom veckodagar och klockslag innehåller den också rutor med ”månadens fokus”, ”människor att träffa”, ”ställen att besöka”, ”icke-att-göra-lista”, månatliga reflektioner och tremånadersplaner.
– Jag planerar min dagliga tidtabell för hela veckan. I den ingår träning för idrott gör mig balanserad och håller min energinivå hög. Jag planerar noggrant vad jag ska göra, men lämnar plats för överraskningar. Det behöver du speciellt som företagare med barn. Kalendern ger dig struktur och du har koll på sakerna.
Strumpans årtionde
Länge ansågs strumpan vara ett trivialt och oviktigt plagg. Men synen på den håller på att förändras.
– Jag har alltid funderat på varför en sådan produkt inte fått mer uppmärksamhet. Man kan ha snygga skor, väska och rock, men med strumporna har det varit lite hur som haver.
Mia Ehrnrooth har jobbat med mode ända sedan hon var 16 år gammal och flyttade utomlands för att inleda modellkarriären, som tog henne till Milanos och Atens modeveckor och till fotograferingar i länder som Tyskland och Portugal.
– Strumpor har börjat synas mer på catwalken. Prada och Gucci har strumpor för 100–250 euro men det är ett pris som åtminstone inte jag känner mig bekväm med att betala.
Mia Ehrnrooth vill göra sköna och snygga strumpor till ett vet-
tigt pris för vuxna och barn.
Intresset för strumpor i Norden startade efter att det svenska företaget Happy Socks färggranna strumpor gjorde succé. I början av året uppmärksammade dock organisationen Finnwatch att Happy Socks inte var öppna med huruvida deras strumpor tillverkas på ett etiskt sätt i Turkiet.
Aim by Mias strumpor tillverkas också i Turkiet, ett land, som hon säger, har stor erfarenhet av att tillverka strumpor.
– Alla fabriker vi använder har certifiering. Det tog en god stund att hitta de rätta kontakterna.
Hållbarhet är något som Ehrnrooth tänkte på innan hon startade företaget. I mitten av december valde tidskriften Suomen Luonto snabbmode till årets onödigaste pryl.
– I modebranschen är det snabbmode som gäller. Vi måste få styr på konsumenternas beteende. Det är inte ett bra sätt att använda mode på. Jag har aldrig varit den som konsumerat slit-och-släng-kläder.
Hennes strumpkollektion har ett litet urval. Det är ett medvetet val till skillnad från den traditionella modebranschen som har breda kollektioner.
– Jag vill inte att folk köper produkter de inte behöver. I modebranschen kastas det bort jättemycket osålda produkter. Det beror på att det finns för mycket i sortimentet. Du behöver inte strumpor i tjugo olika färger. Det räcker med fem.
En del av strumporna i Ehrnrooths kollektion är återvunna till 85,3 procent. På sikt hoppas hon att alla strumpor ska vara återvunna.
– Det är en trevlig tanke, att det vi hämtat hit har vi också ansvar för att får ett nytt liv.
Nästa år ska kunderna kunna teckna ett ”strumpabonnemang” på samma sätt som man tecknar en tidningsprenumeration. När strumporna levt sitt liv och inte längre håller så kan ”prenumeranten” sedan skicka dem tillbaka, och så återvinns de.
2018 kommer att gå till historien som året då många finländare vaknade upp till miljöfrågorna ordentligt, speciellt efter den internationella klimatpanelen IPCC:s rapport.
– Det finns mycket kunskap och det har aldrig varit lättare att göra bra val än nu. Situationen är oroväckande, men det finns också företag som erbjuder bättre lösningar, säger Ehrnrooth.
Längdåkning intresserar
Mia Ehrnrooth har ett välkänt efternamn och hör till adelssläkten Ehrnrooth. Hon upplever inte att hon mötts av förutfattade meningar på grund av sitt namn.
– Folk känner igen efternamnet, det kan jag inte förneka. Men jag är ganska pratsam, människor får ganska snabbt ett begrepp om hurdan jag är när de träffar mig första gången.
Hon växte upp med en bror, syster, hundar, kaniner, hästar, en katt och ett marsvin ”mitt i en åker” i Esbo. Mamman jobbade som flygvärdinna och pappan som ingenjör. Hela familjen hyser en kärlek till att åka längdskidor och förut blev det många varv i spåren i Oitans. I dag när hon bor mer centralt blir turerna till skidspåret färre. Men en gång om året åker alla upp till Lappland och då är det skidor som gäller.
– För två år sedan började jag skida fri stil.
Beroende på föret och vädret kan det bli fyrtio kilometer i spåret, eller tio kilometer.
Från början var det klart att sonen Filip, 10 månader, skulle bli en del av paret Ehrnrooth-Roos vardag och inte tvärtom. Det betyder att Mia i princip inte varit mammaledig på det traditionella sättet.
– Att vara hemmamamma i fyra månader är inget för mig.
Filip var två veckor gammal då han var med på hennes första internationella Skypemöte. Mycket av jobbet kan göras hemifrån, andra gånger är sonen med på kontoret. Men, poängterar hon, utan hjälpande mor- och farföräldrar och att både hon och maken har ett flexibelt företagarjobb skulle det vara annorlunda. Hon kände ändå en viss oro för vad andra skulle tänka om hennes val.
– Det finns en uppfattning om att alla mammor ska vara på ett visst sätt. Men det finns olika sätt att lägga ihop paketet. Jag tycker om att vara med i olika projekt, det ger mig energi. Filip sover bra, är frisk och nöjd att umgås med olika människor. Det går enkelt att implementera i företagandet.
I efterhand har hon fått uppmuntrande kommentarer om sitt val av andra kvinnor.
– Det är roligt att kunna normalisera föräldraskapet. Det finns en massa alternativ. För mig är det viktigaste att jag är en bra mamma för Filip och att vår familj mår bra. Folk gör sitt bästa och det som är bra i den situationen. Det är inte någon annans plats att kritisera.
På tal om kritik så förundras hon över att omgivningen har så lätt att kritisera mammor, medan papporna inte drabbas på samma sätt.
– Om en pappa kommer till parken med kläppen och han glömt lägga på mössan, så kommer någon springande med en extramössa. En mamma som glömt babyns mössa kan i stället få onda blickar.