Mehtiö tar gig som löptränare
På dagarna jobbar Jarno Mehtiö i ett kontor. På kvällarna jobbar han som löptränare och får betalt via ett faktureringstjänstbolag. Han är en del av en global trend, gig-ekonomin, där arbete utförs som uppdrag och där gränserna mellan företagare och arbet
När Jarno Mehtiös arbetsdag på kontoret är över drar han på sig träningskläderna och kör ett nytt pass som egenföretagare. Uppdragen erbjuds av ett träningsföretag men Mehtiö fakturerar sina kunder via en faktureringstjänst. Arbetslivets gränser suddas ut, gigekonomin är här.
Under flera år har antalet egenanställda ökat i Finland. Det handlar bland annat om personer som via sina företag eller genom att använda faktureringstjänstbolag jobbar som byggnadsarbetare, frisörer, städare, frilansar och konsulter – på heltid eller deltid. Den som gör arbetet ses ibland som företagare, ibland som anställd. Gränserna suddas ut.
Ny teknologi och webbaserade lösningar har också gjort det lättare att hitta tillfälliga extrajobb, eller gig, som de kallas i Sverige. Genom Uber kan en person köra taxi. Genom Work pilots, som främst riktar sig till unga, kan man hitta jobb i hushåll eller företag. Nya liknande tjänster dyker upp hela tiden.
Gemensamt för ”gig-jobbare” och övriga egenanställda är att inkomsten sällan grundar sig på ett anställningsförhållande med arbetsgivare och anställd utan på ett avtal mellan uppdragsgivare och den som gör jobbet.
Löpteknik som bisyssla
En av dem som ingår i kategorin egenanställd är Jarno Mehtiö. Dagtid jobbar han med säljuppdrag i ett företag som säljer utrustning för tandvård. Det är en heltidsanställning. Tre kvällar i veckan drar Jarno Mehtiö på sig träningskläderna och handleder människor i att få en bättre löpteknik.
Han leder till exempel intervallträningar på Djurgårdens idrottsplan eller joggar i jämn takt runt Brunnsparkens stränder med kunderna.
Träningspassen arrangeras av ett företag som erbjuder olika tjänster för träning och välmående. Jarno Mehtiö är inte anställd av företaget utan fakturerar sina kunder direkt via tjänsten Ukko.fi. Sedan betalar han royalty till träningsföretaget. Han skulle kunna arbeta via en egen firma men har åtminstone hittills tyckt att det inte är värt besväret.
– Ekonomiskt skulle det vara mer lönsamt för mig att ha ett eget företag eftersom jag kunde dra av momsen, arbetsresor och andra utgifter. Men för en verksamhet som är en bisyssla känns det inte vettigt. Det handlar om hur jag värderar min egen tid.
En annan orsak till att Jarno Mehtiö inte grundade ett eget företag då han i tiden började erbjuda sina tjänster som löptränare var osäkerhet om arbetslöshetsskyddet.
Han jobbade för ett företag där framtiden var oviss.
– Jag var rädd för hur min bisyssla skulle tolkas ifall jag blev arbetslös, vilket jag också blev. Då var det lätt att visa för myndigheterna exakt hur jag jobbat och fakturera via faktureringstjänstföretaget.
Förvirrande begrepp
När faktureringstjänstföretagen klev in på den finländska marknaden för cirka tio år sedan var de som jobbade för företagen också anställda av dessa. Faktureringstjänstföretagen tog en arbetspensionsförsäkring (ArPL) för sina anställda men praxisen ändrades i maj 2017.
Arbetspensionsbolagen konstaterade att de egenanställda, vilka också kallas ”lättföretagare” (från finskans ”kevytyrittäjä”), ska ses som just företagare och då gäller lagen om företagarens pensionsförsäkring (FöPL). Eftersom en stor del av dem som använder faktureringstjänster underskrider gränsen för när en företagare bör ta en Föpl-försäkring innebär det i praktiken att många inte samlar in någon pension för sin bisyssla.
Harri Hellstén, jurist på intresseorganisationen Företagarna i Finland, säger att det här egentligen inte är något stort problem.
– Största delen av dem som använder faktureringstjänstföretag får sin pension från annat håll och är mest intresserade av att få så mycket pengar i handen som möjligt av sin bisyssla.
Harri Hellstén har följt med faktureringstjänstföretagen på nära håll via sitt arbete. Att termen ”lättföretagare” slagit igenom, trots att den inte finns i lagstiftningen, är inget han är särskilt glad över.
– Begreppet kan förvirra människors uppfattning om vad de är och vilka deras rättigheter och skyldigheter är.
Företagarna i Finland förhöll sig i början reserverat till faktureringstjänstföretagen. Efter att praxisen kring pensionsskyddet klarnade har inställningen blivit betydligt mer positiv.
– ”Lättföretagandet” har ökat människors mod att pröva på entreprenörskap, vilket i sin tur kan leda till att de börjar jobba som företagare ”på riktigt”. Med andra ord är faktureringstjänstföretagen en utmärkt stödtjänst, säger Harri Hellstén.
Han uppmuntrar ändå alla som prövar på företagande att lära sig grunderna i hur bokföring och avtal fungerar, trots att det är någon annan som sköter all byråkrati och allt pappersarbete.
– Det lönar sig inte att sluta ögonen.
177 000 egenanställda
Andelen egenanställda är i dag kring sju procent av den sysselsatta befolkningen. Det betyder kring 157 000 personer i åldern 15–64. Räknar man med även 65–74-åringarna stiger antalet till 177 000 (siffrorna från 2015).
I Statistikcentralens rapport Itsensätyöllistäjät Suomessa 2013 (egenanställda i Finland 2013) skriver Anna Pärnänen och Hanna Sutela att ökningen i antalet egenanställda tolkats både positivt och negativt.
Ökningen tyder på en högre entreprenörsanda bland finländarna och bidrar till att höja sysselsättningsgraden i landet. Det finns också hotbilder – egenanställda
har lägre inkomster, svagt socialskydd och en del av dem är ofrivilligt företagare. Rapporten lyfter upp att största delen av de egenanställda vill jobba som de gör, de har en passion för sitt arbete.
Passar inte alla
Harri Hellstén på Företagarna i Finland tror inte att andelen egenanställda kommer att växa i all evighet.
– Redan nu ser vi en liten minskning. Företagande innebär en hel del krav och det passar helt enkelt inte alla, oavsett hur bra stödtjänster du än har till ditt förfogande.
Hur arbetsmarknaden utvecklas är en politisk fråga, påpekar han.
– Vill vi att allt fler människor ska bli egenanställda eller borde vi reformera arbetsmarknaden så att det finns mer jobb via anställningsförhållanden för sådana människor som inte kan eller vill bli företagare?
Är egenanställda mer sårbara än anställda? – Ja. En anställd vet hur mycket lön hen ska få varje månad eftersom det står i hens arbetsavtal. En egenanställd vet sällan hur inkomsten ser ut från och med i dag. Och även om alla har rätt till samma socialskydd så är det i praktiken svårare för en ensamföretagare att ta semester, att vara sjukledig under en längre tid eller att ha en längre familjeledighet eftersom det påverkar ditt företags verksamhet.
Företagande innebär en hel del krav och det passar helt enkelt inte alla, oavsett hur bra stödtjänster du än har. Harri Hellstén Företagarna i Finland