Elitsälar jagade ryska ubåtar
Nedanför en brant sluttning vid en djup strand på Gålö i skärgården söder om Stockholm ligger en av Sveriges mest märkliga krigshistoriska sevärdheter. Här tränade den svenska försvarsmaktens hemliga elitförband, en trupp på nitton sälar som lärde sig att
På ön Gålö sydost om Stockholm stod sälen i centrum mitt under andra världskriget.
I största hemlighet tränades sälarna till att tjäna det svenska kungarikets intressen och försvar genom att spåra och markera främmande ubåtar. När det hettade till på 1980talet hade veterligen sälarna spelat ut sin roll.
I dag lyfts militärhistoriska strategier i skärgården utanför Stockholm, på Åland och i västra Åboland fram som alternativa resmål, och platserna har spännande berättelser att avslöja.
Några mänskliga guider finns inte på plats, men applikationen Coastal Past ger utförlig information om öarna och deras historia.
I dag finns ingenting kvar som skulle ge en antydan om att den lilla strandremsan haft militärstrategisk betydelse i Sverige. Åtminstone är anblicken av den smått förfallna inhägnaden i vattnet föga imponerande. Inhägnanden är resterna av en invecklad träkonstruktion där det hemligaste av alla hemliga svenska militärprojekt, Operation Palmen, genomfördes mitt under brinnande världskrig.
Den här platsen var bassäng och bas för 19 svenska sälar som tvingades göra en insats för kungarikets intressen och försvar. På avstånd påminde konstruktionen om en brygga och läget längst inne i en vik norr om Långgarnsfjärden var skyddat från insyn från sjöss. Från landbacken är platsen än i denna dag utom synhåll, för området ligger bakom ett högt brant berg beklätt med reslig barrskog och täta blåbärsris. För lokalbefolkningen förklarade man att det utfördes topphemlig medicinsk forskning på området.
Fyra år av isolering
Skaran på 19 sälkutar fångades in 1940 i Bottenviken och fraktades till Gålö som ligger fyrtio kilometer sydost om Stockholm. Projektet var ambitiöst: att lära sälarna spåra och lokalisera minor och torpeder och markera ubåtar.
Uppdraget gick till psykologen och beteendevetaren Valdemar Fellenius som flyttade till Gålö tillsammans med hustrun Jutta, treårige sonen Per samt värnpliktiga, vakter, köksa och djurskötare från Skansen. Fellenius var övertygad om att man kan träna sälar till avancerade uppgifter. Han försökte också lära berguvar, örnar och duvor att spana efter periskop.
Gålö fick sekretessbelagd militär status och de åtta till elva personer som jobbade med sälarna hade inte bara tystnadsplikt, de befann sig på området isolerade från omvärlden i fyra år.
Upprinnelsen till projektet står att finna i svenska järnmalmstransporter till Nazityskland. Sovjetunionen ville stoppa affärerna och hotet mot Sverige utgjordes av de sovjetiska ubåtar som rörde sig i Östersjön. Om inte ens dagens avancerade digitala kunnande har alla förutsättningar att lokalisera en ubåt var färdigheterna för närmare åttio år sedan betydligt mer blygsamma.
Läraktiga och intelligenta
Jutta Fellenius födde upp de matglada sälkutarna med grädde och strömming och för sonen Per framstod sälarna som lekkamrater. Den kaxigaste av dem, Pelle, ska ha sökt sig in i det Felleniuska köket för att tigga mat och sälarna agerade som livräddare när Per trillade i vattnet.
Under träningarna lärde man sälarna att associera rikliga mängder strömming med särskilda föremål i metall och att sälarna inte tog emot annan föda än den som serverades på Gålö. Metallföremålen påminde om tuber och försågs med motorer som lät ungefär som en ubåt. Enbart vänlig övertalning och mutor räckte inte för att inlärningen skulle bli framgångsrik, man använde också lindriga elstötar.
I ubåtsjakten ingick att man klädde sälen i sele som var försedd med en anordning bestående av dragg med krokar och flöte. När en krok
tog fäste på ubåten utlöstes flötet som sedan tände en fackla och indikerade ubåtens plats.
Sälarna på Gålö var läraktiga och blev småningom duktiga. Efter slutförd inlärning hittade djuren ubåten Sjölejonet i 19 fall av 20.
De kom åt att rycka ut i skarpt läge bara två gånger, och ingendera lyckades. I Marstrand nära Göteborg hade Pelle uppdraget, men misslyckades främst på grund av den mänskliga faktorn. Det visade sig nämligen att man utgick från fel område, och man spanade inte inom rimlig närhet till den eventuella ubåten.
Ubåtskapten Bengt Hedlund, som medverkade i träningarna på Gålö, uppgav på 1980-talet i samband med ubåtskränkningarna på Hårsfjärden att man mycket väl hade kunnat anlita tränade sälar i uppdraget att lokalisera sovjetiska ubåtar.
– Jo, varför inte. Sälarna spårade upp min ubåt Sjölejonet, sade Hedlund.
Projektet Palmen lades ned efter kriget och sälarna flyttade till Skansen. De kände igen Per Fellenius när han kom på besök.
Och begreppet Palmen då?
Det hänförde sig inte till några susande palmträd i sydliga länder utan kom från en träbåt med namnet Palmen som hade formgetts för transporten av sälar. Men historien förtäljer inte varför båten hette Palmen.