Så blir den stora staden lite mindre

Helsingfors använder sig för första gången av deltagande budgetering. Drygt fyra miljoner anslås till projekt som helsingforsare har föreslagit.

IHelsingfors, Finlands största stad, är avståndet stort mellan beslutsfattarna och tjänstemännen å ena sidan och helsingforsarna å andra sidan – i samma storleksgrad som mellan enskilda finländare och staten. Det märks på olika sätt. Till exempel är valdeltagandet väldigt lågt i vissa stadsdelar – ett problem som inte finns enbart i Helsingfors eller i samband med kommunala val.

Staden försöker nu aktivt minska avståndet till helsingforsarna och visa att det går att påverka också i en stor stad. Just nu är vi mitt i en ny process med deltagande budgetering.

Staden har anslagit närmare 5 miljoner euro som har brutits ned till summor för projekt i varje stordistrikt och dessutom går en summa till projekt som gäller hela staden.

Under hösten har invånarna fått komma med förslag om vad pengarna kunde användas till i den egna stadsdelen. Förslagen skulle lämnas in senast 9.12 så nu går det inte längre att komma med nya förslag, men arbetet med dem går vidare. Till sin hjälp har de haft ett nytt team med stadslotsar, som fungerar som brobyggare mellan invånare och staden.

Totalt kom det in 1 259 förslag. De ska uppfylla vissa villkor – till exempel gälla sådant som staden kan besluta om och de ska gå att förverkliga med de anslag som stordistriktet har fått.

Distriktens summor är beräknade utifrån invånarantalet och varierar mellan knappa 250 000 och 650 000 medan 880 000 har reserverats för projekt som gäller hela staden. Det har också kommit in mest förslag som omfattar hela staden, 242 stycken. Annars kommer stordistriktet Östra Helsingfors på första plats med 181 förslag medan det minsta distriktet Norra Helsingfors har minst förslag, 76 stycken.

Just nu bearbetas förslagen. De som gäller samma plats eller har andra likheter kan sammanslås. Under våren går planerna vidare i ett samarbete mellan invånarna, stadens tjänstemän, föreningar och företag. I februari ordnas i varje stordistrikt möten med förslagsställarna.

Många förslag handlar om att skapa möjligheter för bättre samver- kan och större sammanhållning, till exempel gemensamma utrymmen där folk kan mötas, motionsanläggningar ute och allaktivitetsbyggnader i samband med lekparker.

Också stadsmiljöförslag, som muralmålningar och bryggor är populära. Många förslag handlar om bättre belysning vid gångleder. Även miljömedvetenhet och klimatförändringen syns bland förslagen. En hel del gäller också kollektivtrafiken, som företaget Helsingforsregionens trafik ansvarar för. De kan alltså inte vara med bland stadens projekt men slussas vidare till HRT.

När planerna är klara görs kostnadsberäkningar och sedan får alla helsingforsare över tolv år rösta om förslagen. De som får mest stöd förverkligas. Man kan rösta på nätet men också i biblioteken om man inte är digital. Skolelever kan rösta i skolan.

Globalt sett är Helsingfors ingen föregångare, metoden används på många håll. Förenta Nationerna har i en rapport slagit fast att deltagande budgetering är en av de bästa metoderna för att öka medborgarnas deltagande.

Man kan kritisera projektet med att påpeka att de pengar som budgeteras på det här sättet är bara en smula jämfört med Helsingfors hela budget som går på 4,4 miljarder, alltså tusen gånger mer än den summa invånarna får disponera.

Vi kan inte ordna folkomröstningar om hela budgeten, som innehåller mycket lagstadgat och annat som det är bra att de folkvalda, som bör ha en helhetssyn, fattar beslut om.

Den deltagande budgeteringen kan ändå minska avståndet till stadens beslutsfattare och förvaltning och ge en aha-upplevelse om att det faktiskt går att påverka också i storstaden, även om det gäller mer eller mindre praktiska frågor. Det är inte att förakta – och fler finländska städer kunde följa exemplet.