Tjugo års bygge i ruiner på en vecka
Utan Krimkriget och slaget vid Bomarsund hade Mariehamn aldrig grundats. Det är en av slutsatserna som visar sig vid ruinerna av fästningen och Nya Skarpans som på sin tid var Ålands största ort.
Planen var storslagen, att bygga både en stark fästning och en livlig tätort för handel och kommers, ett fort som skulle tjäna de ryska militärstrategierna och en stad som skulle gagna det åländska folket.
Bomarsund på östra Åland skulle bli Rysslands västligaste fäste och byggnadsarbetena kom i gång 1832, efter närmare tjugo års planering. Åland och Finland hade ju tillfallit Ryssland vid freden i Fredrikshamn 1809.
Men så bröt Krimkriget ut, och det kom att drabba Bomarsund synnerligen hårt. I augusti 1854 angrep den brittiska och franska flottan fästningen från 80 krigsfartyg samtidigt som 12000 franska soldater steg i land och omslöt området.
Fästningen var vid det laget ingalunda färdigbyggd och det förenade brittiska och franska anfallet tvingade ryssarna att kapitulera inom loppet av en vecka. Ryssarna hade själv ödelagt Nya Skarpans genom att bränna ned området för att inte ge skydd åt fienden.
I dag återstår ruinerna av Nya Skarpans, och man skönjer tydligt husgrunderna som sticker upp genom gräset. Av fästningsbygget återstår murar.
Man räknar att minst ett par tusen människor bodde i Nya Skarpans, och enligt Geir Henriksen, guide på Ålands museum, var området en mångkulturell ort med bland andra ester, letter, litauer, polacker och ryssar som invånare.
Om Nya Skarpans skulle bli centrum på Åland var föresatsen för fästningen ännu högre. Huvudfästet skulle vara som en liten stad med 246 rum och en yta på 18 000 kvadratmeter inkluderande kyrkor och kontor, bagerier och fängelse.
– Av tolv planerade försvarstorn hann man bygga tre innan Krimkriget bröt ut och anfallet kom. Det brittisk-franska angreppet var så effektivt och välplanerat att man lade allt i ruiner på en vecka, säger Henriksen och nämner att de driftiga ålänningarna var snabbt på plats när krutröken lagt sig och tog tillvara tegel som man bland annat sålde till den ortodoxa församlingen som använde teglen till att bygga Uspenskikatedralen i Helsingfors.