Den påklistrade etiketten

Strasbourg var den femte staden jag har upplevt under ett terrorangrepp. Det är en sorglig uppräkning: Grozny, Moskva, New York, Bryssel och nu Strasbourg. Men det finns all orsak att vara försiktig när det gäller slutsatserna. Det finns minst tre olika historier.

Groznys alla terrorattacker under krigen på 1990-talet var resultatet av årtionden av förtryck, som både gällde nationalitet och religion. Det fanns alltså inte så många andra rationaliseringsvägar än att försöka kombinera tjetjensk nationell identitet med religion och gamla, undertryckta traditioner. En av symbolerna blev därför zirk, männens traditionella dans som samtidigt var en kombination av sufibön och folkdans.

Det här nationella uppvaknandet kombinerades olyckligt med utväxterna från kriget i Afghanistan. Där hade de religiösa krigarna av taktiska orsaker understötts av CIA, vilket skapade både en tradition bland unga män och en viss legitimitet. Äventyrslystna journalister kunde därför utföra sina lätt aningslösa hjältebeskrivningar uppe i de afghanska bergen.

Terrordåden i Moskva var sedan det radikaliserade resultatet av ett hänsynslöst krig, som riktade sig lika mycket mot beväpnade grupper som mot civilbefolkningen. Slutstationen på den utvecklingen blev den nuvarande tjetjenska diktatorn – en gång en del av det terroristiska upproret, senare en del av Moskvas förtrycksapparat.

Terrorangreppet i New York den 11 september 2001 hade redan ett annat mönster. Bakgrunden här handlar mera om en stor kulturell kollision. Det finns en lång västerländsk moderniseringsutveckling. Den handlar kanske huvudsakligen om individualisering och om jämlikhet, men för arkitektstudenten Mohammed Atta var det en kulturell sammandrabbning, som hans världsbild inte höll för.

Sammanstörtande världsbilder är alltså farliga och någonting som vi måste hålla i minnet när vi utvecklar strategier för att inkludera invandrare. Det var en diskussion som fördes i Tyskland under 1970, men som vi inte riktigt har intellektuellt mod att fortsätta med i dag. Gör vi det inte, har vi nya sammandrabbningar att vänta.

I fallen från Bryssel och Strasbourg finns det igen en annan berättelse, som vi också måste berätta. Den handlar om kulturell och social misär.

Cherif Chekatt kom från ett splittrat hem, där hans far upprepade gånger hade gjort sig skyldig till hustrumisshandel. Cherif började sin bana som ungdomsförbrytare vid 10 års ålder och hade därefter dömts minst 27 gånger i olika instanser i Tyskland, Schweiz och Frankrike. För honom var islam bara en påklistrad etikett i en våldsam och småkriminell kamp mot den offentliga ordningen. Men också det säger någonting om konglomeratet av sociala och kulturella sammandrabbningar vi har framför oss.

Sammanstörtande världsbilder är alltså farliga och någonting som vi måste hålla i minnet när vi utvecklar strategier för att inkludera invandrare. NILS TORVALDS är ledamot i Europaparlamentet (SFP).