Jonas Gardell kämpar mot glömskan
Jonas Gardells nya tv-serie handlar om att felaktigt tro att man har kontroll. – Vi lever våra liv som att det är en mänsklig rättighet att bli gammal, medan vi borde förstå att det här är vår utmätta tid och vår stund på jorden, säger Jonas Gardell.
Ständigt aktuell med shower, böcker och manus – mellan repetitionerna för Queen of fucking everything träffar TT Jonas Gardell inför hans kommande miniserie De dagar som blommorna blommar. Liksom med De halvt dolda och Torka aldrig tårar utan handskar har han här samarbetat med regissören Simon Kaijser och producenten Maria Nordenberg.
– Jag har betraktat de tre serierna som en enhet, inte bara för att det är samma gäng som har gjort dem, utan för att alla tre tydligt handlar om livets oändliga skörhet och tillfällighet. Våra liv är tillfälliga, våra liv är sköra så det gäller verkligen att passa på. Den här gången har vi till och med tagit med det i titeln, säger Jonas Gardell.
Inga tvivel
SVT-serien tar sin början på en kedjehusgata under 1970-talet, där tre familjer med söner i samma ålder börjar umgås. Serien följer sedan personerna fram till nutid, och i rollerna syns bland andra Johan Rheborg, Eva Röse och Rasmus Luthander.
– Jag skulle beskriva den som en serie om att man tror att man har kontroll, men när det gäller har du inte någon kontroll alls och till slut har blommorna vissnat, säger Jonas Gardell.
Rasmus Luthander spelar Erik, som börjar söka efter den judiska identitet som hans morfar begravt efter flykten till Sverige undan andra världskriget. Han tvekade aldrig över att tacka ja.
– Jag fick läsa manus och då fanns det inga tvivel. Egentligen fanns det inga tvivel innan heller eftersom Jonas Gardell och Simon Kaijser var inblandade och jag har sett vad som har kommit från dem tidigare, säger Rasmus Luthander.
”Judisk till min natur”
Seriens kärna är de tio dagar mellan de judiska högtiderna rosh hashana och jom kippur, där gud prövar varje människa och bestämmer om hennes namn ska skrivas i livets bok inför det kommande året. Vem ska dö, och vem ska leva?
– Jag är väldigt judisk till min natur och har alltid identifierat mig väldigt starkt med det judiska, även om jag är en baptist- och frikyrkopojke. Inte minst i dag när de sista överlevarna av Förintelsen är på väg att dö ut. I samma ögonblick kommer de som redan nu skränar ”det har inte hänt” att ropa att allt var ”fake news” ännu mer, säger Jonas Gardell och tillägger:
Jag är väldigt judisk till min natur och har alltid identifierat mig väldigt starkt med det judiska, även om jag är en baptist- och frikyrkopojke. Jonas Gardell
– Där måste vi slå vakt om historien och bära minnets kamp mot glömskan. Den här historien är bitvis ett sätt att göra det.
Från samma universum
Serien skrev Jonas Gardell under samma tidsperiod som boken Till minne av en villkorslös kärlek och showen 30 år tillsammans. Samtliga är sprungna ur samma universum, där man kan ana liknande teman och repliker, trots att projekten gick åt olika håll i slutändan.
– Jag ville skildra hur Sverige utvecklades från 1970-talet och framåt, från när alla såg på samma tv, lyssnade på samma musik och var en del av samma historia, till priset att man suddade ut och dolde saker som man inte ville känna till. Man dolde sitt judiska ursprung, man dolde sina problem – till det Sverige vi har i dag, där vi har mängder av berättelser och alla kräver att få höra just sin historia och terminologi, annars blir alla jättearga.