Ingen rädsla vid vulkanens rand
Vulkanen har redan ödelagt området två gånger. Det korta avståndet till miljonstaden Neapel gör att vulkanen Vesuvius är noga kontrollerad och en detaljerad katastrofplan för evakuering finns. HBL har träffat människorna som bor utmed vulkanens sluttninga
På randen till den 230 meter djupa vulkanen står Adriana Affuso och Luisa Maddaloni och säljer vulkansouvenirer. De är den tredje generationen som driver kiosken.
Varje morgon kör de upp med sin Fiat som trots att den är urgammal klarar av den branta stigningen.
De har levt i Vesuvius skugga hela sitt liv och känner ingen rädsla. Men inte långt borta ligger ett fyrtiotal vulkankratrar och pyr.
Utsikten över Medelhavet från Vesuvius högsta punkt på 1 200 meter är unik. Framför oss ligger hela Neapelbukten och Sorrentohalvön overkligt vacker och fridfull. Promenadvägen går runt den enorma kratern som är 230 meter djup och fullständigt tom efter det senaste utbrottet 1944. Det varade endast i en vecka, men ställde till med stor förödelse och 26 personer dog.
Vid vulkanens rand ligger en kiosk för att släcka de många besökarnas törst. Adriana Affuso och Luisa Maddaloni är kusiner och tredje generationen som driver kiosken som även säljer vulkansouvenirer. De tar sig hit upp varje morgon med en urgammal Fiat som klarar stigningen och den sandiga vägen.
– Min mormor tog sig hit upp på en åsna varje dag, berättar Adriana.
Varken hon eller Luisa fruktar att Vesuvius skall vakna till liv med flytande magma och berg av aska.
– Vi är betydligt räddare när vi kommer ner från vulkanen. I Neapeltrakten finns det gott om onda personer. Kriminaliteten är hög och våldsdåden många, förklarar Adriana och Luisa, som väljer att inte nämna den lokala mäktiga maffian Camorran.
Innan vi går vill Adriana Affuso visa oss en detalj som vi missat. ”Böj er fram”, säger hon och vi lutar oss mot det massiva trästaketet intill den djupa kratern. Då ser vi hur en tunn vit rök stiger upp ur ett hål. Ånga. Vesuvius är vid liv men sover sin törnrosasömn till dess det är dags att vakna. En vulkan definieras som död av geologer först då den inte haft någon aktivitet på 10 000 år.
”Vulkanen en gammal släkting”
På 800 meters höjd växer en frodig tallskog som är betydligt decimerad efter de intensiva skogsbränderna sommaren 2017. Här bor Marianna Pompilio, 79, tillsammans med sin make i ett stort hus, byggt långt innan vägen hit blev klar.
– Ja, jag bor högst upp på en vulkan. Det har jag gjort i 70 år nu. Vulkanen är som en gammal släkting som inte kan göra oss något illa. Jag sover alltid gott om natten, säger Marianna som också är djupt religiös.
Hennes familj är stor. Sonen Mimmo och hans hustru Imma liksom barnbarnet Stefano jobbar i familjens verkstad som tillverkar smycken och en lång rad dekorationer gjorda av vulkanens lava som är ett fantastiskt gratismaterial. Stefanos sambo Giulia Pugliese är däremot guide. Hon har mycket att göra. Hela 650 000 personer besöker vulkanens topp varje år.
Giulia Pugliese beskriver sig själv som ”una vesuviana”, uppväxt på vulkanen med lavajord under naglarna. Under sina guidningar slås hon ofta av hur lite besökarna vet om Vesuvius utbrott – med undantag för 79 e. Kr då städerna Pompeji och Herculaneum totalförstördes.
– De flesta besökare tror att det rör sig om två till tre utbrott, säger hon.
Helt fel förstås. I modern tid, under de senaste 400 åren har utbrotten varit ungefär 45, större och mindre. Och från 1641 till 1944 har vulkanen nästan alltid varit aktiv. 1800-talets målare har alla avbildat Vesuvius som aktiv med stora eldkaskader som stiger mot himlen.
– Fram till mitten av 1800-talet visste man inte mycket om hur en vulkan fungerade. Människorna här visste att vulkanen kunde vara farlig och använde huvudsakligen helgonbilder för att skydda sig, säger Giulia Pugliese.
Flyktvägen en byggarbetsplats
I dag har en ny katastrofplan upprättats. Den förra planen omfattade de 18 kommuner som ligger närmast Vesuvius som i dag även är en nationalpark. I den nya planen har sju kommuner lagts till. Det handlar därför om 600 000 personer som skall evakueras vid en nödsituation. Varje kommuninvånare har redan en bestämd destination till en av Italiens 20 regioner.
Salvatore Di Sarno är ny borgmästare i kommunen Somma Vesuviana. Han är inte imponerad över den plan som finns. Den statliga fyrfiliga vägen nummer 268 som byggdes för att vara en snabb flyktväg bort från Vesuvius i riktning söderut är fortfarande en byggarbetsplats. Trots att den invigdes 1998 så har stora delar av vägen bara en fungerande fil öppen för trafik.
– Jag är uppriktigt sagt oroad. Om Vesuvius plötsligt skulle explodera så tror jag inte att vi har den minsta chans att hinna sätta oss i säkerhet, säger Salvatore di Sarno som tidigare jobbade inom den italienska finanspolisen som är en militär kår.
Närheten till Medelhavet och många hamnar har gjort att detta område alltid har hyst mycket människor. Vulkanen i sig har med sina många lavautbrott skapat en extremt bördig jord, samtidigt som det alltid har funnits gott om dricksvatten. Efter det senaste vulkanutbrottet 1944 fick bönderna länge skördar som var tre gånger så stora som tidigare. Här växer Italiens bästa tomater och unika aprikoser som kallas ”crisommole”
Den lilla kommunen Portici visar tydligt att det är trångbott på många ställen. På 4,5 kvadratkilometer bor 54 000 invånare. Det ger en densitet på 12 000 personer per kvadratkilometer. Betydligt mer än Hongkong och Singapore.
Vesuvius närvaro skrämmer inte
Franco Mosca är mångsysslare och gör eget vin, skriver böcker och följer traktens arkeologiska utgrävning-
ar där kejsar Augustus troligen hade en villa.
– Under antiken visste folk inte att Vesuvius var en vulkan som kunde vakna till liv. I dag har folk här vant sig vid vulkanen. Den som odlar ser Vesuvius som något gott. En källa till välstånd, säger Franco Mosca.
Det visar sig nämligen omöjligt att hitta en person som säger sig vara vettskrämd över Vesuvius närvaro och som skulle vilja flytta härifrån omedelbart. Vi letar i flera dagar, utan resultat.
Luigi Ostella är fjärde generationen som driver baren Centrale i byn San Sebastiano al Vesuvio som dränktes i lava 1944.
– Om du är rädd kan du inte leva här. Du vaknar varje morgon och tittar ut genom fönstret. Vulkanen är det första du ser. Jag tar ett djupt andetag och så fortsätter jag dagen, säger han.
Vesuvius är trots allt inte den stora risken i dag. Situationen är betydligt farligare 20 kilometer västerut. Här ligger staden Pozzuoli och Flegreiska fälten. Ett landskap med ett fyrtiotal vulkankratrar varav flera är aktiva. Det osar svavel, rykande hett vatten sprutar fram och bubblande gyttjevulkaner skapar en mycket speciell atmosfär.
Solfataran är den mest kända vulkanen här. Den har länge varit en stor turistattraktion med mängder av besökare.
Området är nu stängt efter en olycka för ett år sedan då en hel familj omkom. En del av marken utanför ett inhägnat område gav plötsligt vika – troligen efter häftiga regn – och en elvaårig pojke åkte ner i ett hål. Där blev han snabbt kolidioxidförgiftad och medvetslös. Samma sak hände med föräldrarna som försökte rädda sin son. Kritik har riktats mot ägarna. Hur kan en vulkan vara privat? Solfataran är antagligen den enda i hela världen, ägd av familjen Angarano. Familjen försvarar sig med att något liknande aldrig hänt sedan denna sevärdhet öppnades för allmänheten år 1900.
I stället åker vi till ett stort tennishotell några hundra meter från Solfataran. Bortom tennisbanorna känner vi den karaktäristiska lukten av svavel som påminner om ruttna ägg. Här finns en mindre gejser med kokande vatten kantad av gult svavel. Via Pisciarelli, som området kallas, är en ny vulkanisk aktivitet som uppstod plötsligt för ett decennium sedan.
– En av våra medarbetare blev svårt brännskadad när han skulle fotbada en morgon då vattnet plösligt var kokhett, berättar hotellets portier Renato Bonifazzi.
Campi Flegrei farligare än Vesuvius
I grannkvarteret Agnano, som är en del av staden Neapel, ligger Institutet för geofysik och vulkanologi (INGV). Vulkanexperten Giuseppe De Natale låter oss först få se kontrollrummet. En stor sal med otaliga skärmar som registrerar jordskalv och all vulkanisk aktivitet i Italien. Utöver Vesuvius och Campi Flegrei handlar det huvudsakligen om Etna och vulkanön Stromboli, som båda är aktiva och hör till Sicilien.
Utan tvekan innebär Campi Flegrei ett mycket farligare tillstånd än Vesuvius, påpekar Giuseppe De Natale.
Han baserar detta på att marken de senaste åren hela tiden stigit och sjunkit. Det handlar inte om små förändringar. Fenomenet kallas bradisism.
– Det finns ett enormt tryck i marken. Under åren 1982–1984 steg marken i Pozzuoli med 186 centimeter. En enorm siffra för bara två år. Efter detta har marken delvis sjunkit tillbaka, förklarar han.
I dag är aktiviteten blygsammare men kontinuerlig. Det är inte mind- re oroväckande eftersom marken stiger konstant med 4 centimeter varje år. De Natales hypotes – och här är han i minoritet – är att det beror på stora mängder gas som flyttar sig. En annan tankebana som fler forskare delar är att det rör sig om enorma mängder flytande magma. Denna finns på en nivå av 8 kilometer ner i jordskorpan men kan troligen lätt ta sig upp till 2–3 kilometer.
– Detta är den mest kritiska hypotesen med mängder av flytande magma som försöker stiga upp mot jordskorpan, säger Giuseppe De Natale.
Pozzuoli som ligger väster om staden är också farligare av ett annat skäl, säger han. Att aska och pimpsten från Vesuvius skulle falla över staden Neapel är ganska osannolikt.
– I de högre luftlagren dit askan snabbt når vid ett explosivt utbrott dominerar nästan alltid starka ostliga vindar. Det är därför föga troligt att Vesuvius aska ska falla över Neapel. Men om utbrottet sker i Campi Flegrei är risken enorm eftersom Neapel ligger i en rak ostlig linje endast tjugo kilometer bort.
Nedfall av aska och pimpsten är en stor risk inte bara för att det blir svårt att andas. Det leder snabbt till att hustak rasar in. Enligt civilförsvarets beräkningar så ger endast 30 centimeter aska en tyngd av 300 kilo per kvadratmeter. Därför har flera kvarter i västra Neapel klassats som röd zon, vilket innebär att området skall utrymmas helt vid en nödsituation. År 79 e.Kr. begravdes den vackra kustorten som i dag heter Positano under ett lager av fyra meter aska och lava. Detta trots att avståndet till Vesuvius var 30 kilometer.