Vanda hoppas få behålla färgfabriken
Dickursby färgfabriker, numera börsnoterade Tikkurila, planerar att lämna Dickursby där företaget funnits sedan 1862. Dickursby centrum växer och det är inte optimalt med kemisk industri mitt i tätt bebyggda områden, uppger bolagets vd Elisa Markula.
Sedan 1862 har det tillverkats färger i Dickursby öster om järnvägen. Schildt & Hallberg, Dickursby färgfabriker och numera börsbolaget Tikkurila har präglat området kring stationen.
Men i slutet av november meddelade Tikkurila i ett pressmeddelande att bolaget nu inleder planeringen för att flytta verksamheten från Dickursby.
– Dickursby växer och det är inte optimalt med kemisk industri i tätt bebyggda områden, motiverar Tikkurilas vd Elisa Markula planerna.
Hon poängterar att det är frågan om att planera på längre sikt. Biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä ser gärna att Tikkurila blir kvar i Vanda.
I ett pressmeddelande från slutet av november meddelar Tikkurila att bolaget inleder planeringen av en nylokalisering av verksamheten i Dickursby. Redan i februari flyttar huvudkontoret till nya utrymmen i närheten av fabriksområdet eftersom inomhusluften i det nuvarande huvudkontoret är så dålig.
Färgbolagets planer hänger ihop med den nya generalplan för Vanda som kommer till behandling i stadens beslutande organ under våren. I generalplanen är färgfabrikens nuvarande område utmärkt som en zon för strategisk tillväxt. Det innebär att området kan användas mångsidigt till bostadsbyggande och till kontorslokaler.
Tanken är att koncentrera bostadsbyggandet kring den planerade Vandabanan från Mellungsbacka till flygplatsen. Innan banan når Dickursby station löper den enligt planerna precis invid det nuvarande fabriksområdet.
– Vi är bara i början av en lång beslutsprocess, men vi har velat vara öppna med tankarna på att flytta så att det inte kommer som en överraskning för vår personal när Vanda börjar behandla den nya generalplanen. I längden är det hur som helst inte hållbart med fabriker så nära Dickursby centrum, säger Elisa Markula.
Vart Tikkurila ska flytta sin produktion är fortfarande oklart, men det troliga är att den blir kvar i huvudstadsregionen, uppger företagets vd. Färg är en vattenintensiv produkt som det inte lönar sig att transportera väldigt långa sträckor och produktionen ska också ligga så att transportmöjligheterna är goda, påpekar hon.
Erbjuder alternativ
Biträdandet stadsdirektör Hannu Penttilä uppger att Vanda har diskuterat med Tikkurila och erbjudit bolaget alternativa placeringar. I utkas- tet till ny generalplan är tanken att koncentrera industriell verksamhet till områden som på grund av flygbuller inte lämpar sig för bosättning.
– Tikkurila är en betydande arbetsgivare i Vanda och bolaget har också stor historisk betydelse, vi vill gärna hålla kvar det i staden, säger Penttilä.
Penttilä nämner området Veckal vid ringbanan som ett av dem där staden äger mark, men konstaterar att även andra områden är möjliga. Vart en eventuell flyttning sker beslutar företaget självt om, påpekar han.
Företaget har funnits i Dickursby sedan 1862 då det startade med att pressa olja ur lin. Fröna blev då djurfoder. Tillverkningen av fernissa började 1867 och färgproduktionen 1919.
Flyttning stort projekt
Området öster om stambanan och längs den planerade Vandabanan är i den nya generalplanen tänkt för bostäder.
Det påverkar inte omedelbart Tikkurila som till en början flyttar enbart sitt huvudkontor då det nuvarande kontoret trots upprepade och omfattande reparationer fortfarande har dålig inomhusluft.
– Det är frågan om de anställdas hälsa, vi kan inte tvinga folk att jobba i ett kontor där de blir sjuka, säger Markula.
Just nu understryker hon att det är viktigt att huvudkontoret ligger i närheten av företagets forskningsoch utvecklingsenhet med tanke på att hålla kvar personalen. Den, liksom produktionsenheterna fortsätter tills vidare i nuvarande utrymmen.
– En eventuell flyttning är ett stort projekt och det är ingenting vi har bråttom med. Vanda tvingar inte heller bort oss på något sätt, framhåller Markula.
Hon poängterar att produktionens placering utreds som en del av Tikkurilas optimeringsprojekt för produktionsnätet. De nuvarande fabrikerna närmar sig också slutet på sin livscykel, påpekar hon.
Eftersom den nya generalplanen ännu inte behandlats i Vandas beslutande organ är både politiker och tjänstemän försiktiga med att uttala sig. Men det är absolut inte meningen att vräka Tikkurilas fabriker eller tvinga dem att flytta, framhåller man.
Diskuterat flyttning förr
Tom Nurmi är numera pensionär, men jobbade det mesta av sitt yrkesverksamma liv först på Schildt & Hallberg, sedan på Dickursby färgfabriker och till sist på det som småningom blev börsbolaget Tikkurila
Oyj. Vid pensioneringen var han direktör för produktionen. Han tycker att det känns tråkigt att tänka sig att fabriken flyttar från Dickursby där den legat invid forsen på ungefär samma ställe sedan 1862. Fabriken har allmänt ansetts vara en bra arbetsgivare på orten, konstaterar han.
– Jag började på färgfabriken när jag fullgjort studierna och min värnplikt. Jag var utbildad kemist, men till en början stod jag och blandade färg i burkar med handkraft. Jobbet på produktutvecklingslaboratoriet motsvarade inte riktigt vad jag tänkt mig, minns Nurmi.
Men så började Schildt & Hallberg expandera. Nurmi blev först fabrikschef när företaget köpte Finsk färgindustri i Hangö 1967. Tre år senare kom han tillbaka till dåvarande Helsinge i och med ytterligare ett företagsköp, då gällde det Färg- och fernissas produktion med en fabrik i Korso. Arbetsspråket på företaget var länge svenska, men i och med att nuvarande Kemira köpte företaget 1972 övergick man så småningom till finska.
Att Kemira, eller Rikkihappo som det hette då, köpte företaget innebar en lång diskussion om var en ny fabrik skulle byggas när det behövdes en sådan. Nurmi var en av dem som besökte bland annat Lojo, Karis och Ekenäs för att hitta en lämplig plats för den nya fabriken. Även Idensalmi och Joensuu var aktuella.
– Det fördes en kampanj bland arbetstagarna om att bevara fabriken i Dickursby och så blev det också. Det var vettigt att kunna använda samma lager och kontor, säger Nurmi.
1975 stod så den nya Monicolorfabriken och ett nytt centrallager klart. Den var då en ultramodern fabrik och en stor investering, minns Nurmi.
Stora nedskärningar
Marknaden för färger är internationell och konkurrensen är hård. Kemira knoppade av Tikkurila 2010 och bolaget har sedan mars samma år har varit noterat på börsen i Helsingfors.
Mot cirka 1 000 anställda på 1970-talet arbetar kring 400 personer på Tikkurila i Dickursby i dag. Personalen är fördelad mellan administration, forskning och utveckling, logistik och fabrik. Numera har bolaget produktion i åtta länder runt Östersjön, bland annat i Sverige, i Estland i Ryssland och i Polen. Men företaget har i år också meddelat om bland annat stängningen av sin fabrik i Danmark och att det drar sig tillbaka från Tyskland.
De senaste åren har även i övrigt präglats av samarbetsförhandlingar, nedskärningar och permitteringar. I augusti räknade bolaget med att antalet anställda i år är 500 färre än i fjol till följd av nedskärningarna. Det effektiveringsprogram bolaget har på gång har lett till en centraliserad organisation och en förenhetligad produktportfölj.
Bolagets omsättning har de senaste åren legat stadigt knappt över eller knappt under 580 miljoner euro.