”Före kriget var Bagdad en blomstrande stad”
Mustafa Saeed Al-Hashims barndomsstad Bagdad finns inte längre kvar. Eller, miljonstaden finns förstås kvar på kartan, men atmosfären är förändrad. Kriget har förvandlat tilliten och gästfriheten mellan människor till misstänksamhet.
Mustafa Saeed Al-Hashim växte upp i Bagdad, i en storstad där fisken var en lokal delikatess och fågelsång väckte invånarna. När kriget kom förstördes inte bara byggnaderna, utan också gästfriheten och respekten för varandra.
Mustafa Saeed Al-Hashim är en sällsynt bra berättare – med några träffande bilder målar han upp sin barndoms Bagdad, kulturens vagga som breder ut sig på bägge sidor om floden Tigris, om restaurangerna som kantar flodstränderna där familjer samlas om kvällarna för att äta tillsammans.
– Vi serverades goda fiskrätter, tillredda av lokal fisk som hade fångats i floden. Då, på 1990-talet, var floden fortfarande ren och gav en god fiskskörd. Numera är den så förorenad att alla fiskar har dött, berättar Mustafa Saeed Al-Hashim.
Men det är inte främst fisken han saknar från sin hemstad, utan allt det som staden med sina sju miljoner invånare stod för – civilisation, gästfrihet, utbildning och respekt.
– I min barndom respekterade vi våra grannar. Det var en respekt som byggde mera på god uppfostran än på regler. Man störde inte varandra på morgonen, man skrek eller väsnades inte. Det var så tyst att man kunde höra fåglar sjunga i träden när solen steg upp och färgade himlen orange. Innan trafiken körde i gång var luften ren och lätt att andas, minns Mustafa med längtan i rösten.
Allt det här förstördes 2003 då USA anföll Irak. Kriget förstörde människorna, man slutade lita på grannen, på folk från andra stadsdelar, på personer som man inte kände.
Mustafa Saeed Al-Hashim har förlorat många nära och kära i krigen mot först USA och sedan mot IS-trupper, både vänner och familjemedlemmar, men han vill inte prata om detaljerna. Han lyckades fly och kom till Finland för tre år sedan. Här har han funnit arbete, ett hem och en ny familj. Uppehållstillståndet väntar han fortfarande på.
Anna Lena skrev boken
Mustafa har jobbat så gott som under hela sin tid i Finland. Det första arbetet fick han på Kila gård i Tenala, där han jobbade i skogen, fällde träd, byggde växthus och tog hand om korna vid den ekologiska gården. Han kom bra överens med familjen Bengelsdorff som driver gården. Med tiden övergick arbetsrelationen till vänskap – Mustafa hade fått nya vänner i Anna Lena Bengelsdorff, hennes man och de tre barnen med familjer. Det var under de många och förtroliga samtalen om Mustafa Saeed Al-Hashims hemland Irak som tanken på en bok föddes.
– Mustafa är en fantastisk berättare och jag kände att hans historia måste skrivas. Jag har skrivit ned det han har berättat om sin uppväxt i Bagdad, precis som han har sagt det. Det här är inte min bok, jag har bara redigerat den, förklarar Anna Lena Bengelsdorff.
Boken En barndom i Bagdad var en lång process, men i höst utkom den på tre språk – svenska, finska och engelska – på förlaget Kila Bok, som ägs av Bengelsdorffs.
– Anna Lena har uppmuntrat mig på så många sätt, speciellt då det har känts svårt att berätta. När något blir jobbigt vill man helst skjuta det ifrån sig. Men nu är jag väldigt glad över boken, att den blev tryckt och finns här, säger Mustafa Saeed Al-Hashim.
I min barndom respekterade vi våra grannar. Det var en respekt som byggde mera på god uppfostran än på regler. Mustafa Saeed Al-Hashim
Vill hjälpa andra
I ett kapitel i boken En barndom i Bagdad berättar Mustafa om när han fick följa med sin mamma till ett sjukhus för att hälsa på en väninna som var intagen där. De tvinga- des sitta länge i väntrummet tillsammans med patienter och en kvinna hade synbarligen svåra smärtor, men ingen verkade bry sig om henne. Det här gjorde Mustafa väldigt upprörd.
– Jag minns att jag efteråt ofta frågade min mamma varför ingen hjälpte kvinnan, trots att vi befann oss på ett sjukhus. Där och då föddes tanken på vad jag vill bli när jag blir stor – jag vill hjälpa sjuka människor. Då visste jag inte vad yrket heter, men nu drömmer jag om att jobba inom läkemedelsutvecklingen, berättar Mustafa.
Vägen till det blivande yrket var varken rak eller lätt, men Mustafa Saeed Al-Hashim har kommit en bra bit längs den vägen. Först utbilda-
de han sig till bagare och jobbade med att baka bröd i Bagdad. Därefter sökte han in till universitetet i Bagdad, började studera farmakologi och avlade en kandidatexamen i humanbiologi.
Kunskaper från hans bägge utbildningar har kommit till nytta i Finland, på ett eller annat sätt. På Kila gård har Mustafa gjort sig hemmastadd i köket, där han ofta bakar irakiska delikatesser som baklava och samon. Han har också lärt Anna Lenas dotter, svärdöttrar och barnbarn med pojk- och flickvänner att baka dessa bröd. Inför julen samlades hela den stora släkten på Kila gård för att fira tillsammans och att Mustafa skulle delta i familjehögtiden var självklart. Även om han som muslim inte har firat jul i sitt forna hemland känner han väl till traditionerna.
– Mina föräldrar har berättat om Jesu födelse och varför det var en viktig händelse, Jesus är ju Guds sändebud också inom islam. Julfirandet i Bagdad är inte så vackert och påkostat som här, men visst tänder folk mycket ljus och pyntar med blommor, speciellt röda blommor är en symbol för julen, berättar Mustafa.
Jobbar som assistent
Under det gångna året har Mustafa jobbat inom vårdyrket, som assistent åt en äldre person i Helsingfors. Han har skött om varierande uppgifter, allt från fysiotera- pi och minnesövningar till daglig omvårdnad.
När han är ledig från arbetet vistas han gärna hos familjen Bengelsdorff på Kila, stället som blev hans första riktiga hem i Finland. Men det är drömmen om det framtida yrket inom läkemedelsläran som får honom att orka framåt när hemlängtan slår till.
– Man måste ha framtidsdrömmar! Min dröm är inte uppfylld ännu, men jag är motiverad och villig att arbeta för den. Jag hoppas att jag får studera vidare på ett magisterprogram inom läkemedelsutveckling, Inshallah, om Gud vill.