Inavel hotar låglandsgorillorna
Låglandsgorillorna i östra Kongo-Kinshasa har minskat med 80 procent de senaste 20 åren. Nu konstaterar forskare i Sverige och Spanien att minskningen gjort att gorillorna förlorat en stor del av sin genetiska variation. Resultat: inavel och genetiska ska
Låglandsgorillorna i Kongo-Kinshasa år en av två underarter inom den östliga gorillan (Gorilla beringei).
Den klassas som akut hotad på den internationella rödlistan sedan inventeringar visat att populationen minskat från 17 000 till bara 3 800 individer sedan millennieskiftet.
Forskarna bakom den nya studien, som publiceras i Current Biology, har jämfört dna från nu levande djur med dna från upp till 100 år gamla museiexemplar.
De slår fast att mycket av underartens genetiska variation har gått förlorad. Inaveln har ökat och mutationer som sannolikt är skadliga har blivit fler de senaste 4-5 generationerna. Detta förklarar troligen varför en del gorillor numera föds med sammanväxta fingrar och tår.
Andra mutationer hittades i gener som påverkar fertiliteten hos hannar.
Slutsatsen blir att den östliga låglandsgorillan har tappat en stor del av sin förmåga att möta framtida för- ändringar i miljön.
– Att sådana skadliga mutationer ökat i antal betonar verkligen behovet att stoppa den pågående populationsminskningen, säger Love Dalén, evolutionsbiolog vid Riksmuseet i Stockholm, och en av ledarna bakom studien.
Friska bergsgorillor
Forskarna undersökte också det genetiska tillståndet hos de berömda bergsgorillorna i östra Centralafrika.
Märkligt nog tycks dessa, till skillnad från låglandsgorillorna, inte ha genomgått några större genetiska förändringar de senaste 100 åren – trots att den samlade populationen bara är lite drygt 1 000 individer.
Orsaken är möjligen att bergsgorillorna varit naturligt sällsynta under mycket lång tid, flera tusen år. Skadliga mutationer kan ha rensats bort av det naturliga urvalet som en följd av det låga antalet.